Välkommen

Politik och samhälle

Några ord om Saudiarabiens inställning till Israel just nu

Hur ställer sig Saudiarabien till att Israel “normaliseras” av allt fler länder i regionen? Officiellt gäller att man välkomnar de avtal som UAE och Bahrain ingått med Israel, men att en självständig palestinsk stat måste upprättas med Jerusalem som sin huvudstad för att Saudiarabien skall följa efter.

Ändå tar vi förstås vara på de signaler som visar att utvecklingen går i rätt riktning även i Saudiarabien:

1) Redan det faktum att UAE och Bahrain erkänt Israel är i sig ett gott tecken, eftersom besluten lär ha stämts av med saudierna.

2) Saudiarabien har öppnat sitt luftrum för israeliskt flyg till och från UAE (fast man uttrycker det som att man nu öppnat för ‘alla länder’).

3) Enligt utomstående bedömare är det framförallt landets 84-årige kung, Salman bin Abdul Aziz, som bromsar närmandet till Israel, medan den 35-årige kronprinsen, Mohammed bin Salman, har en mer öppen hållning, vilket indikerar att tiden talar för en normalisering.

4) Saudiska tidningen Arab News (som är arabvärldens ledande engelskspråkiga dagstidning) hade en välvillig förstasida efter att avtalen signerats vid Vita Huset.

Tidningens chefredaktör hör förresten till dem som uppmärksammade att Arab News gav en mer positiv bild av högtidligheten än New York Times. Detta är kanske inte så svårt eftersom New York Times inte är en av Israels varmare vänner i det amerikanska medielandskapet, men ändå ett tecken i tiden.

[Högre upplösning av ettorna från New York Times och Arab News.]

Dina och Jovan Rajs är årets Raoul Wallenbergpristagare (av: Raoul Wallenberg Academy)

Årets Raoul Wallenbergpristagare är Dina och Jovan Rajs. De tilldelas Raoul Wallenbergpriset för sitt arbete med att sprida kunskap om sina självupplevda erfarenheter under andra världskriget, tiden under Förintelsen och om civilkurage. Lärdomarna de förmedlar om Förintelsen är allt mer aktuella idag i en tid av polarisering och intolerans. 

– Genom sitt arbete skapar Dina och Jovan Rajs en brygga till historien och hjälper oss lära av den. Dina och Jovan inspirerar oss att alltid agera i Raoul Wallenbergs anda, säger Michael Wernstedt, ordförande för juryn för Raoul Wallenbergpriset.

Dina och Jovan arbetar outtröttligt med att sprida kunskapen till barn och unga genom sina egna berättelser i Raoul Wallenbergs anda. Deras vittnesmål är ett fönster till historien som hjälper oss att förstå vad som har hänt och hur vi kan agera idag för att det inte ska ske igen.

När vi nu återigen står inför ett vägskäl mellan att tro på civilkurage och tolerans, eller på främlingsfientlighet och extremism, är Dina och Jovans arbete viktigare än någonsin. Det är grundläggande för den framtida upplysningen kring rasism, främlingsfientlighet och antisemitism. Dina och Jovan visar med sitt arbete på kunskapens kraft för att förmedla tolerans och medmänsklighet.

—Att få Raoul Wallenbergpriset innebär ett erkännande i vår strävan att göra skillnad. Priset innebär en stimulans till att fortsätta med våra aktiviteter, säger Dina och Jovan Rajs.

FÖRELÄSER OCH GER UT BÖCKER

Dina och Jovan träffades i forna Jugoslavien, gifte sig 1958 och flyttade till Sverige 10 år senare. Dina arbetade som arkitekt, specialist för vårdbyggnader och tillgänglighet för handikappade och Jovan som läkare, professor i rättsmedicin vid Karolinska institutet. Efter ålderspensioneringen började de föreläsa tillsammans och håller sedan 2001 cirka 30 föreläsningar om året i skolor, bibliotek, kyrkor och kulturhus. De berättar om sin barndom under Förintelsen och om civilkurage – då de berättar om de människor som med risk för sina egna och sina anhörigas liv ställde upp för att rädda dem.

—Våra aktiviteter motiverar dels till att föra vidare kunskapen om Förintelsen och dels till att stärka åhörarna i att uthärda sina egna traumatiska upplevelser. Detta gäller vuxna och ungdomar, svenskar och invandrare, säger Dina och Jovan Rajs.

De har skrivit böcker var för sig och även tillsammans. 2018 kom den gemensamma boken Att återvända till livet (Natur & Kultur, 2018). Den 27 januari 2020, på Förintelsens minnesdag, kom Dina och Jovan Rajs ut med boken Ting som bär våra minnen där de berättar om vad de varit med om under och efter Förintelsen med hjälp av föremål.

Dina och Jovan har även varit med och skrivit pjäser och musikaliska föreställningar om deras barndom under och efter Förintelsen. Både föreläsningar och teaterföreställningar efterföljs i regel av en frågestund.

VILL PUBLICERA ELEVERNAS TECKNINGAR OM FÖRINTELSEN

Som bearbetning av Dina och Jovan Rajs föreläsningar har elever tecknat scener ur deras berättelser, några har skrivit korta texter eller dikter. De har samlat cirka ett tusen av dessa teckningar och texter.

—Vi kommer att använda prissumman för att av elevernas teckningar göra en bilderbok om Förintelsen. Den skulle passa till alla åldrar. Små barn skulle själva eller tillsammans med en vuxen kunna titta på teckningar och förstå vad som hände under Förintelsen. Vi tror att en sådan bok skulle bli världsunik genom att visa hur barn har förmåga att fördjupa sig och förstå vad som hände i Förintelsen, säger Dina och Jovan Rajs.

OM RAOUL WALLENBERGPRISET

  • Priset instiftades 2013 och delas ut varje år den 27 augusti.
  • I år livesänds prisutdelningen från en studio på Live Arena klockan 16:00 på play.raoulwallenberg.se
  • Tidigare pristagare är Lovette Jallow (2019), Jonathan Leman (2018) Mariet Ghadimi (2017), Tina Morad (2016) Hédi Fried och Emerich Roth (2015), Emir Selimi (2014) och Siavosh Derakhti (2013).
  • Förutom 100 000 kronor får pristagaren ett diplom och en miniatyr av den bronsportfölj som konstnärerna Ulla och Gustav Kraitz skapat.
  • Juryn för Raoul Wallenbergpriset 2020 har bestått av Amanda Lundeteg, VD Allbright och vice ordförande för juryn, Bodil Sundén, kommunikatör Forum för levande historia, Hala Mohammed, Child Safeguarding Director på Rädda Barnen, Ingrid Carlberg, författare, Lamin Sonko, Global PR chef Majority, Lena Posner-Körösi, medgrundare av Kommunicera, samt Niklas Orrenius, journalist. Michael Wernstedt, styrelseledamot Raoul Wallenberg Academy, är juryns ordförande.
  • Läs mer om priset och juryn på: http://raoulwallenberg.se/raoul-wallenbergpriset/

[Jovan och Dina Rajs. Foto från pressmeddelandet, Raoul Wallenberg Academy]

Raoul Wallenberg Academy

Pressmeddelande publicerat 27 augusti 2020
https://news.cision.com/se/raoul-wallenberg-academy/r/har-ar-arets-raoul-wallenbergpristagare,c3177778

Israels flygvapen (IAF) har för första gången övat i tyskt luftrum

För första gången någonsin har Israels flygvapen befunnit sig i tyskt luftrum. De gångna två veckorna samövade man med kollegor från Tyskland och andra Nato-länder.

På programmet stod även överflygningar över koncentrationslägret Dachau för att hedra offren för Förintelsen under andra världskriget, och över München för att minnas de israeliska idrottsmän som massakrerades av palestinska terrorister i samband med OS 1972.

Här ett videoklipp från IDF där Israels flygvapenchef hälsades välkommen av sin tyske kollega:

Generallöjtnant Ingo Gerhartz, Luftwaffe:
– Å det tyska flygvapnets vägnar är det en ära för mig att välkomna Israels flygvapen, som nu befinner sig i tyskt luftrum för första gången i historien.
Min israeliske vän, general Amikan Norkin, flyger nu vid min sida.

Generalmajor Amikam Norkin, IAF:
– Min vän, jag är stolt över att leda vårt första uppdrag till Tyskland. Det vittnar om våra starka band och gemensamma åtagande.
Tack så mycket. Jag hälsar dig och ditt flygvapen.

https://twitter.com/IDF/status/1295420781216833539?s=20 

Svenska SIDA fortsätter stödja Islamic Relief, trots avslöjanden om antisemitism!

Vänskapsförbundets ordförande Lars Adaktusson intervjuas i OmVärlden. Utdrag ur artikeln:

– – –

Bakgrund: Två ordföranden och styrelsen för biståndsorganisationen Islamic Relief Worldwide har avgått på grund av antisemitiska uttalanden. Svenska Sida väljer ändå att fortsätta sitt stöd, som även finansierar Islamic Relief Sverige.

/…/

“Stödet bör frysas”

Kristdemokraternas utrikespolitiska talesperson, Lars Adaktusson, är mycket kritisk till Sidas agerande. Han anser att stödet till Islamic Relief bör avbrytas omedelbart med tanke på de uttalande som gjorts av organisationens företrädare.

– Det väcker väldigt många frågetecken hur det står till inom organisationen och hur utbrett det är. Inte minst mot bakgrund av de uppgifter om anknytningar och kopplingar till muslimska brödraskapet som kommit fram. Att i det läget säga att vi fortsätter med verksamheten och inte tar avstånd. Det tycker jag är att ta för lätt på det hela, säger Lars Adaktusson till OmVärlden.

Den kristdemokratiska riksdagsledamoten vill att Sida går till botten med de uppgifter som finns om Islamic Relief, för att sedan fatta ett genomtänkt beslut innan man fortsätter att stödja verksamheten.

– I grunden handlar det här om tilltron till biståndet, vad svenska skattepengar går till och vad vi som skattebetalare är med och stödjer. Om vi inte kan svara på det eller om det inte sköts som det ska urholkar vi förtroendet för biståndet. Det är märkligt att Peter Eriksson inte uttalat sig, särskilt som den sittande regeringen säger sig ha nolltolerans mot all form av antisemitism, säger Lars Adaktusson.

Ur artikel av Erik Halkjaer publicerad i OmVärlden 26 augusti 2020
https://www.omvarlden.se/Branschnytt/nyheter-2020/muslimsk-bistandsorganisation-i-blasvader/?fbclid=IwAR0cKR68jFdK8QRtUTS-us4gRR_nLkOQ3C0dgkIfESZUSp31uRD3ZozLoJk

Är “Palestinsk bilist dödad av gränspolis” verkligen en rimlig nyhetsrubrik?

I TT:s rubriksättning är Israel alltid förövaren, så även efter tisdagens avstyrda terrorattack mot israelisk gränspolis vid Abu Dis.

Tack till Mikael Onegård för videoklippet där svensk nyhetsrapportering sätts i kontrast till vad som faktiskt hände!

‘He looked me in the eye and turned the wheel,’ says cop hurt in alleged ramming
https://www.timesofisrael.com/he-looked-me-in-the-eye-recalls-border-cop-injured-in-suspected-ramming/

Det blir bättre nästa år, och Israel är redan på rätt väg

Fyra veckor efter att Israel lättat på sina virusrelaterade restriktioner ser det mycket lovande ut! Så här långt märks ingen okontrollerad spridning som blommat upp, ingen rekyl.

Galleriorna och skolorna har öppnat igen och folksamlingar på upp till 50 personer är åter tillåtna, men ändå är antalet nya fall bara en liten bråkdel av vad som nu drabbar till exempel Sverige.

Vi håller tummarna för att Israels positiva trend håller i sig – och att även Sveriges siffror snart blir avsevärt bättre.

[Israel Hayom 24/5: Has Israel defeated pandemic? Data points toward success]

_ _ _

Ett filmklipp från hur det såg ut i Israel i mitten av mars. Ur Israelnytt nr 135:

I många länder har utegångsförbuden fått invånarna att sjunga tillsammans på balkongerna. Israel är inget undantag.

Här ser vi ett kvarter i Jerusalem som tillsammans sjunger Bashana Haba’a (‘Nästa år’)

Stuck at home, Jerusalem neighbors join in balcony sing-a-long
Using amplifiers and the classic Ehud Manor song ‘Bashana Haba’a,’ a neighborhood joins together during coronavirus outbreak
https://www.timesofisrael.com/stuck-at-home-jerusalem-neighbors-join-in-balcony-sing-a-long

Direktlänk till videon:
https://vimeo.com/397825398

Sångtext:

Next year
We will sit on the balcony
And Count migrating birds

Kids in vacation
Will play catch
Between the house and the fields

You shall see, you shall see
How great it would be
Next year, year

You shall see, you shall see
How great it would be
Next year, year

You shall see, you shall see
How great it would be
Next year, year

You shall see, you shall see
How great it would be
Next year, year

ILan & ILanit – BaShana Haba’a (Hebrew and English lyrics, only here at YouTube)
https://www.youtube.com/watch?v=DQEJyPkZo8A

 

Drygt nio miljoner invånare när Israel firade sin 72:a födelsedag (av: Abigail Klein Leichman, israel 21c)

Inför självständighetsfirandet meddelar Israels statistiska centralbyrå (CBS) att landet har 9.190.000 invånare.

Det innebär en tillväxt på nära två procent sedan förra självständighetsdagen. Sedan dess har 180.000 barn fötts, 32.000 immigranter anlänt och 44.000 personer avlidit.

Av de 9,19 miljonerna är 74% (6,8 miljoner) judar, 21% (1,93 miljoner) araber, och 5% (0,45 miljoner) icke-arabiska kristna och andra som saknar religiös klassificering i befolkningsregistret.

CBS beräknar att Israels befolkning kommer att uppgå till 11 miljoner 2030, och 15,2 miljoner vid landets hundraårsfirande 2042.

Vid Israels grundande bodde 806.000 personer i landet. Idag bor 45 procent av världens judiska befolkning i Israel.

Ser man till de yttre ändarna av befolkningens spektrum har Israel 950.000 barn upp till fyra år, och 50.000 personer över nittio.

De flesta immigranterna kom förra året från Ryssland och Ukraina, och utgjorde drygt 80% av det totala antalet. Övriga 20% kom från USA, Frankrike, Asien och Afrika. Immigranter har fortsatt komma till israel även under den pågående pandemin.

Abigail Klein Leichman, israel21c

Publicerad i israel21c 27 april 2020
https://www.israel21c.org/on-its-72nd-birthday-israel-counts-9-19-million-citizens/

Nya avsnitt av Israelmagasinet – med Isak Reichel och Max Federmann!

Vänskapsförbundet Sverige-Israel har ett eget TV-program, Israelmagasinet. Idag spelade vi in ett avsnitt med verksamhetschefen för Keren Kajemet, Max Federmann som berättade om verksamheten i Israel med trädplantering, vattenteknik och anläggning av nya israeliska samhällen. Keren Kajemet firar 110 år nästa år. Stort grattis från Vänskapsförbundet till Keren Kajemet och tusen tack till Max Federmann och kameraman Larry Burger!

Programmet hamnar såsmåningom här på vår hemsida, där vi i dag lagt in programmet från 22 november:

I dagens läge döljer många judar sin identitet på grund av rädsla för terror. Isak Reichel gästar programmet och berättar om den judiska församlingen i Stockholms verksamhet.

Se programmet: TV-sändningar

Storbritanniens premiärminister tydlig mot BDS och den antisemitism som gömmer sig i Israelhat

Storbritanniens premiärminister Theresa May uttrycker sin stolthet över Storbritanniens medverkan vid Israels tillkomst genom Balfourdeklarationen. Hon tar också tydligt avstånd från BDS-aktivisterna och den nya formen av antisemitism som riktar sin udd mot Israel.

Times of Israel har snappat upp den brittiska premiärministerns tal som hölls 2 november:

But as we work together towards Balfour’s vision of a peaceful co-existence we must be equally clear that there can never be any excuses for boycotts, divestment or sanctions: they are unacceptable and this government will have no truck with those who subscribe to them,” the British prime minister continued.

Neither can there ever be any excuse for anti-Semitism in any form… And yes, this means recognizing that there is today a new and pernicious form of anti-Semitism which uses criticism of the actions of the Israeli government as a despicable justification for questioning the very right of Israel to exist,” she said. “This is abhorrent and we will not stand for it.

So let me be clear. Criticizing the actions of Israel is never – and can never be – an excuse for questioning Israel’s right to exist, any more than criticizing the actions of Britain could be an excuse for questioning our right to exist,” she said.

Times of Israel: British PM emphatically rejects call to apologize for Balfour Declaration
https://www.timesofisrael.com/british-pm-emphatically-rejects-call-to-apologize-for-balfour-declaration/

Min vision för fred mellan Israel och en ny palestinsk stat (Boris Johnson)

[Vi instämmer förstås inte i alla delar av den brittiske utrikesministerns text, men tycker att det är ett intressant inlägg med anledning av Balfourdeklarationens hundraårsjubileum. Detta är inte en officiell översättning av den brittiske utrikesministerns text, utan vår egen. Artikeln har publicerats i Vänskapsförbundets veckomail Israelnytt. /red anm]

Det var här i detta rum, under samma förgyllda tak, som det nya kapitlet inleddes. Den 2 november 1917 satt min företrädare Lord Balfour på utrikesministerns kontor, där jag skriver nu, och formulerade ett brev till Lord Rothschild.

Kärnan i Balfourdeklarationen består av en mening på 67 ord: omsorgsfullt avvägda stavelser som lade grunden till staten Israel.

Balfour deklarerade att ”Hans Majestäts regering ser med välvilja på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket”; med det välkända och avgörande villkoret att ”intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen”.

Nu vid hundraårsjubileet säger jag vad jag tror, att Balfourdeklarationen var oumbärlig för skapandet av en stor nation. Under de sju decennier som gått sedan födelsen har Israel segrat över grannskapets ibland bittra fientlighet, och blivit en liberal demokrati med dynamisk högteknologisk ekonomi.

I en region där många drabbats av auktoritärt styre och vanskötsel, har Israel alltid stått ut som ett fritt samhälle. Precis som alla andra länder har Israel sina fel och brister. Men strävar efter att leva enligt de ideal jag tror på.

Jag jobbade på en kibbutz när jag var ung, och – även om jag mest höll på med disken – så såg jag tillräckligt mycket för att förstå Israels mirakel: de band som skapades genom hårt arbete, självtilliten, och den djärva och obevekliga energi som håller samman detta anmärkningsvärda land.

Framförallt finns detta grundläggande moraliska mål: att förse ett förföljt folk med ett säkert hemland. Så jag är stolt över Storbritanniens del i att ha skapat Israel, och hennes majestäts regering kommer att uppmärksamma hundraårsdagen nu på torsdag i denna anda.

Jag ser ingen motsättning i att vara en vän till Israel – och tro på det landets historiska uppgift – och samtidigt djupt beröras av lidandet hos dem som drabbades och rycktes upp vid Israels födsel. Det viktiga förbehållet i Balfourdeklarationen, som syftade till att värna andra samhällen, har inte förverkligats till fullo.

Jag är säker på att den enda livsdugliga lösningen på konflikten liknar den som först sattes på pränt av en annan britt, Lord Peel, i den kungliga Palestina-kommissionens rapport 1937, vilket var visionen om två stater för två folk.

För Israels del är födelsen av en palestinsk stat enda sättet att säkra sin demografiska framtid som judisk och demokratisk nation. För palestinier skulle en egen stat tillåta dem att förverkliga sina önskemål om självbestämmande och självstyre.

Att uppnå detta mål kommer att kräva smärtsamma kompromisser från båda sidor. För att använda den israeliske författaren Amos Oz ord: konfliktens tragedi är inte att det är en kamp mellan rätt och fel, utan snarare en ”kamp mellan rätt och rätt”.

Hur kan framtiden komma att se ut? I personliga möten brukar israeler och palestinier ofta berätta för mig hur deras fredsvisioner ser ut, och deras upplägg har ofta mycket gemensamt. Men de vill förståeligt nog inte göra samma uttalanden offentligt. Nu i november är det dessutom 50-årsdagen av ett annat dokument som tagits fram av britter: FN:s resolution 242. I den finner vi principen om land-för-fred som en väg till fred i det heliga landet. Så i denna tid av årsdagar – och inspirerad av andan hos Balfour, Peel och Lord Caradon (bättre känd som Hugh Foot, som tog fram resolution 242) – har jag ett förslag till vad jag tycker kan vara en rättvis kompromiss.

Det borde finnas två oberoende och suveräna stater: ett säkert Israel, det judiska folkets hemland, som ligger sida vid sida med en livskraftig och sammanhängande palestinsk stat, hemland för det palestinska folket, så som FN:s generalförsamlings resolution 181 beskrivit.

Gränserna borde baseras på de linjer som fanns 4 juni 1967 – strax innan Sexdagarskriget bröt ut – med likvärdiga landutbyten [land swaps] för att tillgodose nationella, säkerhetsmässiga, och religiösa behov hos de judiska och palestinska folken. För israelernas del måste det finnas säkerhetsåtgärder som ser till att terrorismen inte blommar upp igen, och som effektivt hanterar alla hot, inklusive nya och allvarliga hot i regionen; och för palestiniernas del måste suveräniteten respekteras, rörelsefriheten säkerställas, och det måste bli tydligt att ockupationen är över.

Det måste finnas en rättvis, överenskommen och realistisk lösning på den palestinska flyktingfrågan i linje med FN:s resolution 1515. I praktiken innebär detta att varje sådan överenskommelse måste vara demografiskt kompatibel med två stater för två folk, och ett generöst paket med internationell kompensation måste sammanställas. Jerusalems slutliga ställning måste avgöras i en överenskommelse mellan parterna, och se till att den heliga staden är huvudstad för både Israel och en palestinsk stat, med garanterad tillgänglighet och religiösa rättigheter för alla som så önskar.

Allt detta föreslår jag med tillbörlig ödmjukhet, eftersom det är israeler och palestinier – och inte vi som bor långt därifrån – som måste bära den börda som kompromisserna innebär. Och jag är uppmuntrad av president Trumps uppenbara engagemang för att finna en lösning.

Storbritannien och säkert också våra europeiska vänner är redo att hjälpa till vid implementeringen av ett avtal, vilket inkluderar att stödja dess säkerhetsarrangemang, bidra till flyktingkompensation, möjliggöra handel och transaktioner mellan Europa, Israel, och en palestinsk stat och dess arabiska grannar.

Jag tycker också det är upplyftande att den nya generationen av arabiska ledare inte ser Israel i samma ljus som sina företrädare. Jag litar på att det kommer att mer mot tvillingplågorna terrorism och antisemitisk uppvigling. Men i slutänden är det israeler och palestinier som måste förhandla om detaljerna och skriva sitt eget kapitel i historien. Efter ett århundrade gör Storbritannien vad vi kan för att sluta cirkeln och slutföra det som Balfourdeklarationen ännu inte uppnått.

Boris Johnson
Storbritanniens utrikesminister

Publicerad på brittiska regeringens hemsida 30 oktober 2017. Och som debattartikel i Daily Telegraph.
https://www.gov.uk/government/speeches/my-vision-for-middle-east-peace-between-israel-and-a-new-palestinian-state-article-by-boris-johnson-on-the-balfour-declaration

_
Mer om utrikesministerns tid i Israel:
Boris Johnson’s Sister Reveals His Little-known Past as a Volunteer on an Israeli Kibbutz
‘He was so socially low on the pecking order,’ recalls Rachel Johnson. ‘He was not a kibbutznik. He was not a soldier. And he was so pale he couldn’t even go in the sun.’
https://www.haaretz.com/israel-news/1.735689