Nyheter

Attacken mot Synagogan – Uttalande från styrelsen för vänskapsförbundet Sverige-Israel i västra Sverige

Vi står i dag tillsammans som vänner i sorg över det allvarliga brandattentatet mot Synagogan i Göteborg. Judiska ungdomar hade fest. Det kan de inte ha i Sverige i dag utan omfattande säkerhetsarrangemang och utan att riskera attacker – för att de är judar. Vi kallar på alla anständiga svenskar att stå upp för judars rätt att leva i fred och trygghet i Sverige och i den judiska staten Israel.

 

Attentatet mot Synagogan i Göteborg är avskyvärt – men inte oväntat. Vi kan nu vänta oss de vanliga upprörda avståndstagandena från våld och antisemitism som alltid kommer från olika ledare i vårt land, men en del av dem klingar falskt. Sveriges regering har många gånger varnats för den växande antisemitismen, men bidrar i handling till dess spridning.

 

Tre har gripits misstänkta för attentatet men fler maskerade personer fanns med och backade upp dem som kastade brandbomberna. Låt oss hoppas att rätt personer kan lagföras för brottet, men vilka de är spelar just i dag en mindre roll. Det flertusenåriga judehatet växer nämligen ur många rötter.

 

– De nazistiska antisemiterna i Sverige är relativt få men farliga genom en hög beredskap till våld och terror.

– När det gäller den kristna antisemitismen har många kyrkor gjort upp med sitt förflutna, men inte alla.

– Vänsterns antisemitism odlas i den djupt orättvisa behandlingen av världens enda judiska stat och får daglig spridning genom okunnig och obalanserad journalistik.

– Till ovanstående har vi importerat en arabisk/islamsk antisemitism. Denna predikas öppet genom statliga medier och i moskéer i otaliga länder som skyller judarna för allt ont. Sverige bidrar till denna antisemitism genom att inte tydliggöra att den finns och genom att okritiskt och utan villkor ösa miljoner av svenska skattepengar över den Palestinska myndigheten och över UNRWA som i skolböcker och undervisning från lågstadiet och uppåt lär ut judehatet.

 

Gårdagens attentat i Göteborg skedde mot bakgrund av ilskna protester mot att en stat erkänt Israels rätt att som alla andra länder definiera sin huvudstad. Låt oss nu tala öppet om hur en snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till antisemitism – och därmed tyvärr också till våld mot judar.

 

Styrelsen för Vänskapsförbundet Sverige-Israel i västra Sverige.

 

10 december 2017

 

Vakna, Sverige!

Lördagens antisemitiska brandattentat mot Göteborgs synagoga är vidrigt och upprörande, liksom våld med antisemitiska förtecken på andra platser i landet. Men det är inte helt överraskande. En av USA:s äldsta judiska organisationer, American Jewish Committee (AJC), skriver att man träffade Sveriges statsminister och utrikesminister för 18 månader sedan och då varnade för den ökande antisemitismen, men att ministrarna verkade ganska omedvetna. AJC undrar retoriskt om Sverige kommer att vakna sent omsider.

Som ledare för ett land har man inte rätt att vara hur godtrogna som helst. När Sveriges utrikesminister sitter till doms över Israel snart sagt varje gång de försvarar sina medborgare mot mördare, och härleder islamistiska terrorattentat i Europa till Israels politik, skickar man dunkla signaler till dem som gärna vill terrorisera judar även här.

Vi har dessutom släppt in ett okänt antal ISIS-soldater och terrorister av andra schatteringar, så till den grad att en engelsk terrorforskare ruskar på huvudet och kalla Sverige för garnisonsstad för ISIS, som utan risk för gripande kan återvända hit och återhämta sig när de har varit på mördarrunda i Mellanöstern.

Mot bakgrund av allt detta klingar det ihåligt när man nu yrvaket och indignerat uttalar sin avsky mot dåden. Det är orimligt att judiska församlingar ska behöva lägga en stor del av sina medel på att skydda sig mot antisemitiska våldsmän. I Sverige. Mer än 70 år efter Förintelsen. Av alla utrikesministrar i EU är Sveriges den enda som inte är välkommen i Israel.

Sverige får inte fortsätta att vara en fristad för terrorism och antisemitism. Sverige måste vända om och upphöra att vara Israels värsta ovän i västvärlden. Sverige måste agera med kraft mot antisemitism, både inom och utom landet. Och Sverige måste agera med kraft för att skydda sina judiska medborgare. Detta är en ödesfråga både för dem och för oss alla.

För Vänskapsförbundet Sverige-Israel,

Lars Adaktusson, riksordförande

Stefan Dozzi, generalsekreterare

Bengt-Ove Andersson, AU-ordförande

 

Jerusalem är Israels eviga huvudstad

När vissa politiker och massmedier hälsar ett presidentbeslut med fördömanden och krigsrubriker och talar om katastrof bör det rimligtvis handla om en krigsförklaring eller något lika allvarligt. Därför är mångas reaktioner på president Trumps och USA:s erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad så gåtfullt.

Jerusalem blev Israels huvudstad redan för över 3 000 år sedan och har alltid varit den självklara kärnan i judarnas religion och nationella identitet. I förskingringen hälsade man varandra vid påsk med orden ”Nästa år i Jerusalem!” Inget folk i världen kan hänvisa till så självklara och starka band till en plats som judarna till landet Israel och Jerusalem.

Krigen avlöste varandra och först 1967 blev Jerusalem en enad stad under Israel efter att östra delen hade ockuperats av Jordanien i 19 år. Det var först under israeliskt styre som fulla rättigheter garanterades för alla olika religioner i Jerusalem.

Att världens länder i protest flyttade sina ambassader till Tel Aviv 1980 är ett ämne till skam. Inte för Israel, men för världens länder. USA:s kongress beslutade redan 1995 om en flytt av USA:s ambassad tillbaka till Jerusalem, något som fram till nu inte godkänts av presidenterna med hänvisning till att det kunde störa fredsprocessen. Det president Trump nu har gjort är helt enkelt att äntligen genomföra det som varit lag i kongressen i över 20 år.

Dessutom är beslutet på inget sätt en skymf mot palestinierna eftersom USA:s ambassad kommer att ligga i västra Jerusalem när flytten väl blir av. Vilket säkert dröjer.

Beträffande att erkännande skulle bli ett hinder i fredsprocessen är det nog snarare så att det här kan vara ett steg framåt. Nu har USA, världens enda supermakt, i handling visat att man står bakom judarnas rätt till sin eviga huvudstad. Palestinierna vet nu att det är fruktlöst att kräva Jerusalem som sin exklusiva egendom, och deras historiska anspråk på staden väger dessutom fjäderlätt mot judarnas. Kanske kan man nu komma vidare till mer fruktbara ämnen, som gränserna mellan en blivande palestinsk stat och Israel.

Israel har gång på gång visat sin vilja till smärtsamma kompromisser och landavträden i utbyte mot fred. Det är bara en sak man aldrig kommer att förhandla om: sin eviga huvudstad Jerusalem. Nu har USA erkänt detta, och världssamfundets länder gör klokt i att följa deras exempel. Troligen är det enda vägen till en rättvis lösning på Mellanösternkonflikten.

Bengt Ove Andersson, ordförande arbetsutskottet

Stefan Dozzi, generalsekreterare 

Vänskapsförbundet Sverige-Israel 

 

En påminnelse: Varför är Jerusalem Israels huvudstad?

Jerusalem har en central roll för det judiska folket, både nationellt och som den allra heligaste platsen. Ingen annan religion eller folkgrupp har en relation till Jerusalem som kommer i närheten av judarnas.

Jerusalem nämns 669 gånger i den hebreiska (d.v.s. judiska) Bibeln, som ungefär motsvarar det kristna Gamla testamentet. Som jämförelse nämns Jerusalem inte alls i Koranen.

I otaliga böner och psalmer, uttrycker judarna sin längtan att få återvända till Jerusalem och Israel. Som när den judiska Påskens (Pesach) sedermåltid avslutas med orden “Nästa år i Jerusalem”. Samma önskan avslutar även gudstjänsten vid judendomens heligaste högtid, Försoningsdagen (Yom Kippur).

Kung David gjorde Jerusalem till judarnas huvudstad på 1000- talet f.Kr. Jerusalem var det religiösa centret i landet. Där låg det första templet som kung Salomo byggde, och senare det andra templet som Herodes byggde.

Sedan dess har Jerusalem ständigt varit en central symbol i judiskt liv, sekulärt och religiöst, i diasporan såväl som i landet Israel.

_
Ur skriften “Israel – vanliga frågor och ärliga svar”, skriven och utgiven av Lisa Abramowicz och Anders Engström för Svensk Israel-Information.

Sverige ägnar sig åt Bagdad Bob-politik

Sverige förnekar envist det som är uppenbart för snart sagt hela världen. Att svenska skattepengar indirekt finansierar terror och död är fruktansvärt och en skandal av första rang, skriver Stefan Dozzi och Bengt-Ove Andersson (Expressen 27/11).

Anders Österbergs (S) svar på vårt inlägg om Sveriges bistånd till palestinsk antisemitism och terror bekräftar riktigheten i vår kritik. Det finns uppenbarligen ingen plan för hur den palestinska myndigheten ska förmås att ändra sitt agerande. Sverige ägnar sig åt ett slags Bagdad Bob-politik, och förnekar envist det som är uppenbart för snart sagt hela världen. Att svenska skattepengar indirekt finansierar terror och död är fruktansvärt och givetvis en skandal av första rang och direkt kontraproduktivt för alla fredssträvanden.

Om regeringen var så aktiv och noggrann som Anders Österberg påstår så skulle den palestinska myndigheten för länge sedan ha slutat betala årliga belöningar till terrorister och upphört med att sprida antisemitisk propaganda i sina skolor. Så är det inte. Vi fortsätter att okritiskt ge stöd till en administration vars skolböcker är värre i år än förra året. En administration vars president sitter kvar och där planerade val skjutits upp gång på gång. Nya palestinska skolor får namn efter terrorister och barn lär sig att hata judar.

Avbryt allt bistånd till den palestinska myndigheten

Ingen kräver perfekt demokrati av någon. Men den palestinska myndigheten befinner sig dock oerhört långt ifrån vad andra demokratiska länder menar är demokrati. Våra eventuella påtryckningar ger inga resultat. Då måste vi agera tydligt. Med tanke på den utbredda – och väl dokumenterade – korruptionen i de palestinska områdena, tillsammans med den palestinska myndighetens stöd till både antisemitiska kampanjer och terror, borde Sverige givetvis avbryta allt bistånd till den palestinska myndigheten. Det är gåtfullt varför regeringen blundar för dessa fakta och vägrar agera.

Om vi inte ställer rimliga krav på den palestinska sidan i konflikten blir det dessutom väldigt svårt att med någon som helst trovärdighet ställa krav på den andra. Vänskapsförbundet Sverige-Israel kommer målmedvetet att arbeta vidare för en ny och rättvis Mellanösternpolitik. Först då kan nya broar för fred byggas i Mellanöstern.

Stefan Dozzi 
Generalsekreterare
Vänskapsförbundet Sverige-Israel 

Bengt-Ove Andersson 
Arbetsutskottets ordförande
Vänskapsförbundet Sverige-Israel 

Debattartikel publicerad i Expressen 27 november 2017
https://www.expressen.se/debatt/sverige-agnar-sig-at-bagdad-bob-politik/

Se även Stefan Dozzis och Bengt-Ove Anderssons inledande artikel (Expressen 9/11) Svenskt bistånd går till judehat och terror. Den återfinns också i Israelnytt nr 34.

Svenskt bistånd går till judehat och terror

Vi behöver en politik som ställer tydliga krav på alla som får bistånd från vårt land. Den nuvarande regeringens passivitet kan varken försvaras eller förklaras, skriver Stefan Dozzi och Bengt Ove Andersson från Vänskapsförbundet Sverige-Israel (Expressen 9/11 2017). 

Sverige vill spela en positiv roll i fredsprocessen i Mellanöstern. Därför är det gåtfullt att man har fört en Israelfientlig politik som totalt raserat alla sådana förhoppningar. Om vårt land ska kunna spela en positiv roll så måste vi återupprätta vänskapliga förbindelser med den enda demokratin i Mellanöstern – Israel. Och då krävs en ny Israelvänlig politik. En normalisering av förbindelserna borde vara ett självklart mål för en ny regering. För att komma dit måste vi ompröva vårt sätt att hantera problemen i Mellanöstern.

Israel är omgivet av fientliga stater och terrororganisationer som utgör ett ständigt hot. Vi måste respektera Israels självklara rätt till självförsvar.

Delar av vår utrikespolitik måste omprövas i grunden. Den palestinska administrationen får hundratals miljoner kronor av vårt land varje år. Detta trots att demokratin inte fungerar och att samhället präglas av en omfattande korruption. Administrationen belönar terrorister och deras familjer med stora belopp varje år och sprider antisemitisk propaganda som uppmanar till våld. 

Ställ hårdare krav på biståndstagarna

Vi behöver en politik som ställer tydliga krav på alla som får bistånd från vårt land. Svenska biståndsmedel ska aldrig gå till spridande av propaganda för terror och hat mot judar. Den nuvarande regeringens passivitet kan varken försvaras eller förklaras. Varför är det så svårt att ställa krav på demokrati och avståndstagande från våld och terror?

En viktig grund för en ny Israelpolitik är att agera konsekvent. Vi måste stödja det vi själva tror på. Om terrorism och antisemitism är fel i Sverige så kan vi inte heller acceptera det på Västbanken eller i Gaza. Om polisen får försvara samhället mot terror i Trollhättan så måste det vara rimligt också i Israel.

Om en regering för en rättvis och balanserad Mellanösternpolitik kommer också debatten om regionens problem att bli mer nyanserad. Fler kommer att kunna bidra till en saklig diskussion om Sveriges roll i Mellanöstern. En diskussion som utgår från de verkliga problemen och inte från ensidiga propagandabilder.

En av de viktigaste uppgifterna kommer att bli att återigen göra det möjligt för vårt land att spela en positiv roll i Mellanöstern. Då måste Sverige äga trovärdighet hos båda parter, inte bara den ena.

Därför vill vi Israelvänner ha besked från varje parti i god tid inför valrörelsen 2018 om var de står i Mellanösternpolitiken.

Av Stefan Dozzi 
Generalsekreterare, Vänskapsförbundet Sverige-Israel 

Bengt Ove Andersson 
Arbetsutskottets ordförande, Vänskapsförbundet Sverige-Israel 

Debattartikel publicerad i Expressen 9 november 2017
https://www.expressen.se/debatt/svenskt-bistand-gar-till-judehat-och-terror/

Adaktusson blir Europaparlamentets föredragande om relationerna till Israel

Vänskapsförbundets ordförande, Kristdemokraternas Europaparlamentariker Lars Adaktusson, har utsetts till Europaparlamentets rapportör i frågor rörande relationerna till Israel. Uppdraget som löper under återstoden av mandatperioden innebär att Adaktusson blir ansvarig för betänkanden, rapporter och förhandlingar i ärenden relaterade till Israel.

Jag är tacksam över förtroendet och att få arbeta för fördjupade relationer mellan EU och Israel. Det känns hedrande att få gå in i rollen som parlamentets föredragande i en fråga som jag verkligen brinner för”, säger Lars Adaktusson.

I rollen som stående rapportör har Adaktusson möjlighet att med stöd av utrikesutskottets sekretariat utarbeta förslag till den politik som Europaparlamentet ska driva i förhållande till Israel. Det kan röra sig om skiftande politiska frågor kopplade till aktuell händelseutveckling.

Oavsett om det handlar om den arabisk-israeliska konflikten, handelsfrågor eller forskningssamarbete har Europaparlamentet en central roll att spela. Israel är strategisk partner till Europeiska unionen och det ska prägla våra relationer”, säger Lars Adaktusson.

Vid sidan av uppdraget som ordinarie ledamot i Europaparlamentets utrikesutskott och underutskottet för mänskliga rättigheter är Adaktusson kristdemokratiska EPP-gruppens skuggföredragande i frågor kopplade till palestinska områden. Han är också ordförande i European Israel Public Affairs och Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Pressmeddelande publicerat 13 november 2017. Återfinns på Lars Adaktussons egen sida:
http://adaktusson.eu/pressmedelande-adaktusson-blir-europaparlamentets-foredragande-om-relationerna-till-israel/


Se även artikeln i Världen idag 14 november 2017
http://www.varldenidag.se/nyheter/adaktusson-far-eu-uppdrag-som-israel-rapportor/repqkn!1F8bZZtmAzauOX1JRz0uw/

Storbritanniens premiärminister tydlig mot BDS och den antisemitism som gömmer sig i Israelhat

Storbritanniens premiärminister Theresa May uttrycker sin stolthet över Storbritanniens medverkan vid Israels tillkomst genom Balfourdeklarationen. Hon tar också tydligt avstånd från BDS-aktivisterna och den nya formen av antisemitism som riktar sin udd mot Israel.

Times of Israel har snappat upp den brittiska premiärministerns tal som hölls 2 november:

But as we work together towards Balfour’s vision of a peaceful co-existence we must be equally clear that there can never be any excuses for boycotts, divestment or sanctions: they are unacceptable and this government will have no truck with those who subscribe to them,” the British prime minister continued.

Neither can there ever be any excuse for anti-Semitism in any form… And yes, this means recognizing that there is today a new and pernicious form of anti-Semitism which uses criticism of the actions of the Israeli government as a despicable justification for questioning the very right of Israel to exist,” she said. “This is abhorrent and we will not stand for it.

So let me be clear. Criticizing the actions of Israel is never – and can never be – an excuse for questioning Israel’s right to exist, any more than criticizing the actions of Britain could be an excuse for questioning our right to exist,” she said.

Times of Israel: British PM emphatically rejects call to apologize for Balfour Declaration
https://www.timesofisrael.com/british-pm-emphatically-rejects-call-to-apologize-for-balfour-declaration/

Min vision för fred mellan Israel och en ny palestinsk stat (Boris Johnson)

[Vi instämmer förstås inte i alla delar av den brittiske utrikesministerns text, men tycker att det är ett intressant inlägg med anledning av Balfourdeklarationens hundraårsjubileum. Detta är inte en officiell översättning av den brittiske utrikesministerns text, utan vår egen. Artikeln har publicerats i Vänskapsförbundets veckomail Israelnytt. /red anm]

Det var här i detta rum, under samma förgyllda tak, som det nya kapitlet inleddes. Den 2 november 1917 satt min företrädare Lord Balfour på utrikesministerns kontor, där jag skriver nu, och formulerade ett brev till Lord Rothschild.

Kärnan i Balfourdeklarationen består av en mening på 67 ord: omsorgsfullt avvägda stavelser som lade grunden till staten Israel.

Balfour deklarerade att ”Hans Majestäts regering ser med välvilja på en i Palestina upprättad nationell hemvist för det judiska folket”; med det välkända och avgörande villkoret att ”intet må göras som kan inverka menligt på de mänskliga eller religiösa rättigheterna hos befintliga icke-judiska samhällen”.

Nu vid hundraårsjubileet säger jag vad jag tror, att Balfourdeklarationen var oumbärlig för skapandet av en stor nation. Under de sju decennier som gått sedan födelsen har Israel segrat över grannskapets ibland bittra fientlighet, och blivit en liberal demokrati med dynamisk högteknologisk ekonomi.

I en region där många drabbats av auktoritärt styre och vanskötsel, har Israel alltid stått ut som ett fritt samhälle. Precis som alla andra länder har Israel sina fel och brister. Men strävar efter att leva enligt de ideal jag tror på.

Jag jobbade på en kibbutz när jag var ung, och – även om jag mest höll på med disken – så såg jag tillräckligt mycket för att förstå Israels mirakel: de band som skapades genom hårt arbete, självtilliten, och den djärva och obevekliga energi som håller samman detta anmärkningsvärda land.

Framförallt finns detta grundläggande moraliska mål: att förse ett förföljt folk med ett säkert hemland. Så jag är stolt över Storbritanniens del i att ha skapat Israel, och hennes majestäts regering kommer att uppmärksamma hundraårsdagen nu på torsdag i denna anda.

Jag ser ingen motsättning i att vara en vän till Israel – och tro på det landets historiska uppgift – och samtidigt djupt beröras av lidandet hos dem som drabbades och rycktes upp vid Israels födsel. Det viktiga förbehållet i Balfourdeklarationen, som syftade till att värna andra samhällen, har inte förverkligats till fullo.

Jag är säker på att den enda livsdugliga lösningen på konflikten liknar den som först sattes på pränt av en annan britt, Lord Peel, i den kungliga Palestina-kommissionens rapport 1937, vilket var visionen om två stater för två folk.

För Israels del är födelsen av en palestinsk stat enda sättet att säkra sin demografiska framtid som judisk och demokratisk nation. För palestinier skulle en egen stat tillåta dem att förverkliga sina önskemål om självbestämmande och självstyre.

Att uppnå detta mål kommer att kräva smärtsamma kompromisser från båda sidor. För att använda den israeliske författaren Amos Oz ord: konfliktens tragedi är inte att det är en kamp mellan rätt och fel, utan snarare en ”kamp mellan rätt och rätt”.

Hur kan framtiden komma att se ut? I personliga möten brukar israeler och palestinier ofta berätta för mig hur deras fredsvisioner ser ut, och deras upplägg har ofta mycket gemensamt. Men de vill förståeligt nog inte göra samma uttalanden offentligt. Nu i november är det dessutom 50-årsdagen av ett annat dokument som tagits fram av britter: FN:s resolution 242. I den finner vi principen om land-för-fred som en väg till fred i det heliga landet. Så i denna tid av årsdagar – och inspirerad av andan hos Balfour, Peel och Lord Caradon (bättre känd som Hugh Foot, som tog fram resolution 242) – har jag ett förslag till vad jag tycker kan vara en rättvis kompromiss.

Det borde finnas två oberoende och suveräna stater: ett säkert Israel, det judiska folkets hemland, som ligger sida vid sida med en livskraftig och sammanhängande palestinsk stat, hemland för det palestinska folket, så som FN:s generalförsamlings resolution 181 beskrivit.

Gränserna borde baseras på de linjer som fanns 4 juni 1967 – strax innan Sexdagarskriget bröt ut – med likvärdiga landutbyten [land swaps] för att tillgodose nationella, säkerhetsmässiga, och religiösa behov hos de judiska och palestinska folken. För israelernas del måste det finnas säkerhetsåtgärder som ser till att terrorismen inte blommar upp igen, och som effektivt hanterar alla hot, inklusive nya och allvarliga hot i regionen; och för palestiniernas del måste suveräniteten respekteras, rörelsefriheten säkerställas, och det måste bli tydligt att ockupationen är över.

Det måste finnas en rättvis, överenskommen och realistisk lösning på den palestinska flyktingfrågan i linje med FN:s resolution 1515. I praktiken innebär detta att varje sådan överenskommelse måste vara demografiskt kompatibel med två stater för två folk, och ett generöst paket med internationell kompensation måste sammanställas. Jerusalems slutliga ställning måste avgöras i en överenskommelse mellan parterna, och se till att den heliga staden är huvudstad för både Israel och en palestinsk stat, med garanterad tillgänglighet och religiösa rättigheter för alla som så önskar.

Allt detta föreslår jag med tillbörlig ödmjukhet, eftersom det är israeler och palestinier – och inte vi som bor långt därifrån – som måste bära den börda som kompromisserna innebär. Och jag är uppmuntrad av president Trumps uppenbara engagemang för att finna en lösning.

Storbritannien och säkert också våra europeiska vänner är redo att hjälpa till vid implementeringen av ett avtal, vilket inkluderar att stödja dess säkerhetsarrangemang, bidra till flyktingkompensation, möjliggöra handel och transaktioner mellan Europa, Israel, och en palestinsk stat och dess arabiska grannar.

Jag tycker också det är upplyftande att den nya generationen av arabiska ledare inte ser Israel i samma ljus som sina företrädare. Jag litar på att det kommer att mer mot tvillingplågorna terrorism och antisemitisk uppvigling. Men i slutänden är det israeler och palestinier som måste förhandla om detaljerna och skriva sitt eget kapitel i historien. Efter ett århundrade gör Storbritannien vad vi kan för att sluta cirkeln och slutföra det som Balfourdeklarationen ännu inte uppnått.

Boris Johnson
Storbritanniens utrikesminister

Publicerad på brittiska regeringens hemsida 30 oktober 2017. Och som debattartikel i Daily Telegraph.
https://www.gov.uk/government/speeches/my-vision-for-middle-east-peace-between-israel-and-a-new-palestinian-state-article-by-boris-johnson-on-the-balfour-declaration

_
Mer om utrikesministerns tid i Israel:
Boris Johnson’s Sister Reveals His Little-known Past as a Volunteer on an Israeli Kibbutz
‘He was so socially low on the pecking order,’ recalls Rachel Johnson. ‘He was not a kibbutznik. He was not a soldier. And he was so pale he couldn’t even go in the sun.’
https://www.haaretz.com/israel-news/1.735689

Efter försoningen med Fatah: Ledare för Hamas är påfallande tydlig om sina planer beträffande Israel.

Yahya Sinwar är Hamas ledare på Gazaremsan, och valdes till Gazas “premiärminister” efter Ismail Haniyeh.

I förra veckan fastslog Yahya Sinwar att Hamas varken kommer att lägga ner vapnen eller erkänna Israel.

Ur Haaretz 19/10:

I ett möte med palestinska ungdomar deklarerade Sinwar att “The discussion is no longer about recognizing Israel but about wiping Israel out.

Han sa att Hamas kommer att lägga ner sina vapen “when Satan enters paradise,” och att ingen kan tvinga dem att avrusta. “There’s not one minute of the day or night when we aren’t building up our military might.”

Hamas Leader in Gaza: We Will Neither Disarm nor Recognize Israel
https://www.haaretz.com/middle-east-news/palestinians/1.818235

Svenske terrorexperten Magnus Ranstorps kommentar:
“Sverige bör nu kräva av Fatah att Hamas ändrar sin hållning innan mer bistånd ges.”
_
Mer om Yahya Sinwar på Wikipedia. Han satt fängslad, dömd till flera livstidsstraff för mord, men blev en av dem som frigavs i utbyte mot bortrövade israelen Gilad Shalit:
https://en.wikipedia.org/wiki/Yahya_Sinwar