Välkommen

Artiklar

Lars Adaktusson i samtal med Per Danielsson, Inblick

– Jag är väldigt orolig eftersom inget just nu tyder på en förändrad Mellanösternpolitik. Sveriges ensidiga erkännande av en palestinsk stat komplicerar möjligheterna att normalisera och återuppbygga relationerna till Israel, säger Lars Adaktusson angående Sveriges förhållande till Israel.

Nyligen var riksdagsledamoten Lars Adaktusson (KD) i Israel för att diskutera det framtida politiska läget i landet. Tillsammans med andra länders företrädare mötte han Israels premiärminister Netanyahu och flera andra israeliska ledare.
Netanyahu vann valet i mars, men hans parti Likud har ingen egen majoritet. Samtidigt hänger ett korruptionsåtal över premiärministern.

– Om han döms kan han inte sitta kvar. Men processen med möjliga överklaganden kan ta lång tid och enligt israelisk lagstiftning är det inte omöjligt att bilda regering så länge inte dom fallit i högsta instans. Det är en svår situation, Israel behöver en väl fungerande regering med tanke på landets utsatthet, säger Lars Adaktusson till Inblick.

En stridsfråga

En av de stora stridsfrågorna har varit vilka länder som är beredda att flytta sina ambassader från Tel Aviv till Jerusalem. USA banade väg genom sin flytt. Enligt opinionsundersökningar är 70 procent av israelerna positiva till USA:s president och landet är Israels starkaste bundsförvant.

– Den amerikanska administrationen är väldigt lyhörd för den sittande israeliska regeringens önskemål och intressen och de beslut som Trump fattat ligger i linje med Israels regerings syn på Golanhöjderna, Jerusalem som landets huvudstad med mera. Det går inte att stå den israeliska regeringen så mycket närmare än vad USA gör just nu, säger Adaktusson.

Det finns ett starkt stöd för Israel i USA, inte minst inom det republikanska partiet. Det stärker troligen möjligheterna för Trump att omväljas i höstens amerikanska presidentval.

Bland svenska politiska partier är det bara Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna som ställt sig bakom att flytta Sveriges ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem.

– Israelerna själva har bestämt att Jerusalem är Israels huvudstad. Här finns parlamentet, presidentens residens och kanslier, Högsta domstolen och alla de institutioner som konstituerar en huvudstad.

– Från KD är vi tydliga med att Jerusalem de facto är Israels huvudstad och att en flyttning av den svenska ambassaden bör ske vid lämpligt tillfälle. Det judiska folket har en tretusenårig koppling till Jerusalem, staden har aldrig varit huvudstad i något annat land än Israel och aldrig för något annat folk än det judiska.

Sveriges skamfilade rykte

Sverige har en stor uppförsbacke för att förbättra sitt skamfilade rykte i Israel. Sverige är idag det enda medlemsland i EU som inte har utbyte med Israel på högsta nivå.

– Så kan vi inte ha det. Jag är väldigt orolig eftersom inget just nu tyder på en förändrad Mellanösternpolitik. Sveriges ensidiga erkännande av en palestinsk stat komplicerar möjligheterna att normalisera och återuppbygga relationerna till Israel.

Vad behöver göras från svensk sida för att tydliga stödja Israel i dess utsatta läge som enda demokrati i Mellanöstern?

– Ord räcker inte. Det gäller för Sverige att visa i handling, att vi förstår och erkänner Israels utsatthet. Det är en process som kommer att ta tid. Den svenska regeringen skulle behöva förklara för israelerna att man vill starta på nytt och att vi som nation aldrig kommer att tveka när det gäller att stå upp för Israels rätt att existera. Israel har rätt att försvara sig mot diktaturer och terrororganisationer som ständigt hotar att utplåna landet.

Under intervjun, som sker i riksdagshuset, berättar han också om den oerhört tuffa EU-valrörelsen 2019. Han kände att han inte kunde sitta kvar i Kristdemokraternas partistyrelse och presidium.

– Men nu jobbar jag som utrikespolitisk talesperson och vill leva upp till det förtroende jag fick i riksdagsvalet. Det som mötte mig inför Europaparlamentsvalet förra året var det tuffaste jag upplevt i hela mitt yrkesliv.
Abortfrågan och hur Lars Adaktusson hanterat den som EU-parlamentariker hamnade mitt i valrörelsen.

– Inför EU-valet 2014 svarade jag ofta på frågor om aborter och hela tiden hävdade att den ska skötas av varje medlemsland nationellt. Den hör inte hemma på Europanivå och jag valde därför att rösta emot de förslag som försökte föra in abortfrågan i EU-parlamentet.

– Min företrädare Alf Svensson hade samma principiella synsätt under sin tid i parlamentet. Men det blev någon slags symbios mellan våra politiska motståndare och de stora medierna, som drev i samma riktning för att komma åt Kristdemokraterna, menar han.

Han konstaterar att attackerna fick sådan styrka att det var väldigt svårt att stå emot, trots att han har decenniers erfarenhet av mediearbete som bland annat Sveriges Televisions utrikeskorrespondent i USA och på Balkan.

Per Danielsson, Inblick

Publicerad i Inblick 19 mars 2020
https://www.inblick.se/nyheter/2020/03/19/det-ar-en-svar-situation

Sociala medier förbättrar nyhetsrapporteringen om Israel (av: Anders Engström)

Jenin nästan förintat. Just så, och utan citattecken, rubricerade DN sin nyhet under den andra intifadan. Israelisk militär hade inlett en större markoperation mot flyktinglägret Jenin på Västbanken, där en stor del av terrorn hade sitt ursprung.

En stort uppslagen bild på grus(!) placerades på DN:s förstasida med kommentaren att det var allt som fanns kvar av Jenin. På ledarplats påstod tidningen reservationslöst att Israel utfört en ”massaker”.

Men Jenin hade förstås inte ”förintats”, ingen ”massaker” hade ägt rum, och flygfoton kunde bekräfta hur begränsade skadorna trots allt var. Israel (och vi Israelvänner) hade haft rätt hela tiden. Men det fanns inget tillräckligt effektivt sätt att protestera eller snabbt nå ut med korrekt information. Idag ser det annorlunda ut.

Tack vare den goda tillgången till internationella medier och möjligheten att samverka med likasinnade på Internet, så är det nu lättare än någonsin att avslöja felaktigheter, och det är lättare att snabbt sprida en korrekt bild. Den journalistiska kostnaden för att ha fel har helt enkelt ökat.

En av Vänskapsförbundet Sverige-Israels viktigare dagliga uppgifter är att följa rapporteringen från Israel och på olika sätt använda de verktyg som finns för att bidra till en riktig bild av Israel.

Hemsida och sociala medier kompletterar varandra

I detta arbete är både hemsida och sociala medier viktiga fast på olika sätt. De flesta svenskar använder sociala medier dagligen, och tack vare funktionen att dela inlägg – lägga till andras inlägg direkt i det egna flödet – kan inlägg i sociala medier spridas snabbt och brett (”bli virala”) på ett sätt som en hemsida inte förmår.

En hemsida kan ge en samlad bild av ett skeende (och av vår verksamhet) och förmedla längre analyser, medan sociala medier (som facebook och twitter) svarar för det löpande flödet och ett effektivt genomslag. Tillsammans, och i samverkan med andra insatser, ges ett genomslag som tidigare inte varit möjligt!

Vi uppmärksammar både faktafel och skev nyhetsvärdering

De stort uppslagna sakfelen – som i det inledande exemplet med Jenin – har blivit färre. Sannolikt har vår och andras nyhetsbevakning en återhållande effekt. Åtminstone i perioder av relativt lugn. Men de förekommer. Nyligen påstod TT felaktigt att Israel skulle ha brutit en vapenvila som ingåtts med terrorgrupperna i Gaza, när det i själva verket var tvärtom. Vänskapsförbundet uppmärksammade detta på facebook och twitter, och fick snabbt över hundra tusen visningar. TT gick därefter ut med en rättelse.

Ett annat problem med Israelrapporteringen är den skeva nyhetsvärderingen. Ibland ges ett intryck av att alla konfliktutbrott beror på att israelisk militär slår tillbaka. Därför är det viktigt för oss att kunna komplettera det befintliga nyhetsflödet. Vänskapsförbundets inlägg om pågående terrorbeskjutning från Gazaremsan är ofta bland de första som sprids på svenska, och ibland rentav de enda som syns för en bredare publik.

Sociala medier är förstås dessutom ett mycket viktigt sätt för oss att hålla kontakt med medlemmar och andra Israelvänner, värva medlemmar, svara på frågor och så vidare.

Hör gärna av dig och berätta hur du eller din förening arbetar med sociala medier! Vi blir allra starkast tillsammans.

Ses på internet!
www.sverigeisrael.se
www.facebook.com/sverigeisraelsamfund/
www.twitter.com/SverigeIsrael

Anders Engström
Informationschef Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Publicerad i Förenade Israelinsamlingens tidning Menorah nr 1/20
https://www.israelinsamlingen.org/menorah/

Natan Sharanskys fem tips för att klara av karantän och isolering

Jewish Agency har släppt en film där Natan Sharansky ger oss fem tips om hur vi bäst klarar av isolering och karantän så här i virustider.

Som ung dissident i dåvarande Sovjetunionen satt Sharansky fängslad under nio år – ofta i isolering eller isoleringscell. Så småningom tilläts han lämna landet och flytta till Israel där han bland annat varit chef för Jewish Agency och innehaft flera ministerposter i regeringen.

De fem tipsen:

1) Kom ihåg varför du är i karantän. I fängelset påminde jag mig alltid om att jag var en del av en större, global, kamp. Du skall också komma ihåg att vi nu är i krig mot en väldigt farlig, om än osynlig, fiende. Och för att vinna kriget måste alla ställa upp – även du.

2) I fängelset visste jag inte när jag skulle friges, eller ens om jag någonsin skulle släppas ut. Basera inte dina framtidsplaner på ett hopp om att allt är över om några dagar eller några veckor. Det är inte faktorer som beror på dig eller vad du gör. Försök att planera inom de ramar som du kan kontrollera.

Du kan till exempel bestämma dig för att under de närmaste tre dagarna äntligen läsa en viss bok du velat läsa, eller att du under den kommande månaden skall lära dig det där språket som alltid intresserat dig. Om du lyckas eller ej kommer att bero på dig själv.

3) Behåll ditt sinne för humor. Jag minns hur jag i fängelset gillade att berätta anti-sovjetiska skämt för mina fångvaktare. Och tack och lov finns det massor av skämt på internet.

4) Fortsätt syssla med dina hobbies. Jag har en fantastisk hobby, jag spelar schack och kan spela i huvudet, utan pjäser och bräde. När jag satt i isoleringscell kunde jag spela tusentals partier mot mig själv. Du kanske väljer att sjunga, spela musik, teckna eller något annat i stället.

5) Igen. Kom ihåg att du inte är ensam, utan är del i något större. Vi judar har under tusentals år varit skingrade över hela jordklotet. Men vi har hela tiden känt av att vi varit en del av ett stort och framstående folk. Med ett gemensamt förflutet och en gemensam framtid. Och ett gemensamt uppdrag. Tänk på det. Bejaka anknytningen.

Refuah Shleimah [ett fullt tillfrisknande] tillönskas alla som är sjuka. Tillsammans kommer vi att lyckas.

Am Yisrael chai [Israels folk lever]!

Natan Sharansky

Publicerat av The Jewish Agency for Israel tillsammans med The Jewish Federations of North America, Keren Hayesod och World Zionist Organization, 23 mars 2020.

 

Natan Sharansky’s Tips for Quarantine
https://www.youtube.com/watch?v=wdyHlYpRvko

Landet annorlunda (av: Mats Fält)

Det borde inte vara svårt att förstå att Israel är en levande demokrati. En kokande, bubblande, svårstyrbar och tidvis osannolikt polariserad och känslofylld demokrati. Kontrasten till grannländerna är bedövande. Det finns inget i närheten av Israel i hela Mellanöstern. Just därför är det så tragiskt att det är just det landet som vår regering inte kan upprätthålla vänskapliga förbindelser med, skriver Mats Fält.

Det låter bättre nu än på Wallströms tid men i verkligheten har mycket lite förändrats. Vi är fortfarande inte välkomna i Jerusalem. Vi har fortfarande ingen möjlighet att ge ett meningsfullt bidrag till fredsprocessen.

Grannländerna är inga exempel på hur man organiserar folkligt inflytande i en rättsstat. Egypten är som vanligt en korrumperad militärdiktatur. Saudiarabien är en blandning av medeltida religiös diktatur och modern industristat. Jordanien är i praktiken också en diktatur men av lite mildare sort. I Syrien har Assad räddat sin diktatur och håller på att slutföra inbördeskriget med stöd av Ryssland och Iran. Palestinska myndigheten är en låtsasdemokrati utan val men med utbredd korruption. Libanon är på gränsen till sammanbrott – även det en låtsasdemokrati dominerad av terrorgrupoen Hizbollah. Det blir dessutom inte bättre i grannländerna. Snarare tvärtom. Reformerna i Saudiarabien åtföljs av hårdare förtryck. Egyptens ekonomi är i kris. Libanons folkliga protester möts av våld och en järntriangel av korrupta makthavare.

Det borde inte vara svårt att förstå att Israel är något helt annat och oerhört värdefullt. Bara det faktum att landet lyckats överleva som en levande demokrati är ett underverk. Det förklaras inte av stödet från USA – det förklaras av att det verkligen är en fungerande modern stat där medborgarna har frihet och rättigheter.

Ironiskt nog används ofta frihetens konsekvenser som argument mot Israel. Den intensiva och ibland aggressiva debatten beskrivs som ett avskräckande exempel. Sanningen är att en öppen debatt är ovärderlig – speciellt i ett land som ständigt hotas av utplåning.

Israel är inte perfekt men den öppna debatten är inte ett av de allvarliga problemen. Bråken mellan regeringen och domstolarna är också – liksom i USA – ett hälsotecken mer än något annat. Israeliska domstolar vågar protestera mot regeringen trots att besluten ibland möts av hård kritik. Det är det här maktdelning handlar om. Montesquieu skulle ha gillat Israel.

Den intensiva debatten i media och dreven mot premiärministern är exempel på samma sak. I stater med svag demokrati eller stark statlig kontroll över media vågar man inte ifrågasätta makthavarna på allvar. Det problemet finns inte i Israel. Här ifrågasätter alla allt oavbrutet. Israeler älskar att diskutera och är ofta dåliga på att bli överens. Partierna förökar sig genom delning och det är vanligt att byta både före och efter valen.

Om man inte orkar sätta sig in i vilket bra exempel Israel faktiskt är på en levande modern demokrati borde det räcka att följa parlamentsvalen. I Israel är det nämligen numera parlamentsval ungefär var fjärde månad. Inte för att valen inte är viktiga utan tvärtom. I Israel är valen på riktigt – till skillnad från i Kairo, Beirut, Amman eller Damaskus. De avgör nationens framtid och när det inte går att få ihop en regering får man försöka igen. Numera markerar allt fler israeliska palestinier att de också tar landets demokrati på allvar genom att delta i valen och vilja slå vakt om sina Israeliska medborgarskap. Många palestinier är väl medvetna om att det är något helt annat att vara medborgare i den judiska staten än att styras av den korrumperade palestinska myndigheten.

Vi borde ha mer utbyte med Israel. Även vi skulle ha en hel del att lära av de mer yviga inslagen i den israeliska demokratin. Ibland är vi dåliga på att diskutera viktiga saker öppet och rakt. Det straffar sig. Även länder som inte ständigt hotas av krig och terror mår bra av en samhällsdebatt som inte väjer för känsliga frågor eller för att ifrågasätta makthavarnas insatser. Det blir tuffare att vara politiker men landet mår bättre både på kort och lång sikt.

Mats Fält
Vice ordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Publicerad i Svensk Tidskrift 13 mars 2020
https://www.svensktidskrift.se/landet-annorlunda/

Regeringen måste kräva ett slut på palestinska terrorlöner (av: Elisabeth Björnsdotter Rahm)

Att palestinska myndigheter uppmuntrar till våldshandlingar mot civila israeler är ett av flera hinder för en fredlig lösning på Israel-Palestinakonflikten. Sverige måste ställa tydliga krav på att terrorlönerna ska upphöra, skriver Elisabeth Björnsdotter Rahm, riksdagsledamot för Moderaterna.

Som Världen idag tidigare rapporterat kallade utrikesminister Ann Linde under ett möte med Vänskapsförbundet Sverige-Israel de palestinska terrorlönerna för ”ett slags socialbidrag”. Jag reagerade kraftigt mot denna respektlösa och anmärkningsvärda liknelse och ställde därför en skriftlig fråga till utrikesministern.

Utrikesministerns svar var att regeringen är tydlig i sin dialog med palestinska företrädare om vikten av att ta avstånd från våld och hatpropaganda.

Det är ett återkommande svar från regeringen. Om dialogen med palestinska företrädare i verkligheten har effekt är trots allt svårt att se.

Utrikesministern poängterade i sitt svar att Sverige inte betalar budgetstöd till de Palestinska myndigheterna. Men enligt openaid.se framgår det att Sverige betalar ut 22,5 miljoner kronor under perioden 2018–2021 till den Palestinska myndighetens miljömyndighet, vars chef så sent som i oktober 2019 hyllade terrorism och uppmanade till våldshandlingar mot den israeliska civilbefolkningen.

Det räcker inte med dialog. Här krävs ett kraftfullt fördömande. Av utrikesministerns svar framgick inte heller om Sverige kräver ett slut på terrorlönerna. Detta måste vara ett tydligt krav från svenskt håll.

Utrikesministern har dessutom fel när hon kallar utbetalningarna för ”ett slags socialbidrag”. Enligt den palestinska lagstiftningen, som tankesmedjan Perspektiv på Israel har låtit översätta till engelska, framgår tydligt att det handlar om en lön som också inkomstbeskattas. Det framgår också att storleken på lönen bestäms utifrån hur många år en palestinsk medborgare spenderar i ett israeliskt fängelse. Den som fängslas i upp till tre år får motsvarande 3 900 kronor varje månad. Döms man till minst 30 år i israeliskt fängelse är månadslönen närmare 34 000 kronor.

En frisläppt palestinsk medborgare som varit fängslad i minst fem år är därutöver garanterad ett jobb inom den Palestinska myndigheten och slipper betala studieavgift samt försäkringsutgifter.

Ju grövre brottet mot den israeliska civilbefolkningen är, och ju längre man är frihetsberövad i ett israeliskt fängelse, desto större blir alltså lönen och stödet.

En fredlig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina är inte möjlig så länge de palestinska myndigheterna uppmuntrar till våldshandlingar mot den israeliska civilbefolkningen.

Israel-Palestinakonflikten är komplex och det finns ingen enkel lösning. Moderaterna vill se en tvåstatslösning och att EU tar en aktiv roll i fredsprocessen. Men Sverige kan och bör göra mer för att konflikten ska få ett fredligt slut.

Sveriges biståndsstrategi för Palestina perioden 2015–2019 omfattade 1,5 miljarder kronor, och omfattar under perioden 2020–2024 ytterligare 1,5 miljarder kronor. Samtidigt lägger palestinska myndigheter sju procent av sin budget på terrorlönerna.

Svenskt bistånd ger palestinska myndigheter budgetutrymme att spendera flera miljoner om året för att uppmuntra och befästa våldshandlingar mot den israeliska civilbefolkningen. På vilket sätt bidrar det till en fredlig lösning på Israel-Palestinakonflikten?

Sverige ska vara tydligt: De palestinska terrorlönerna måste omedelbart upphöra.

Debattartikel publicerad i Världen idag 10 mars 2020
https://www.varldenidag.se/debatt/regeringen-maste-krava-ett-slut-pa-palestinska-terrorloner/reptaC!N9n7uuzWYOev6bsecWwdQ/

 

 

Utrikesministrar har inget tolkningsföreträde på folkrätt (av: Martin Blecher)

Den 28:e februari publicerade 50 tidigare europeiska ledare en varning för konsekvenserna av Donald Trumps plan för Mellanöstern och föredrog en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser, i enlighet med de internationellt erkända parametrarna. Statsvetaren Martin Blecher menar att dessa aldrig varit aktuella enligt folkrätten.

Mitt namn är Martin Blecher och jag har skrivit en bok om de israeliska bosättningarna utifrån hur Israels rättsväsende behandlat frågan under 50 års ockupation.

Jag är väl insatt i folkrätten rörande Israels ockupation av Västbanken och Palestina. Döm av min förvåning när jag läser de europeiska ledare som fått sitt resonemang delat i diverse europeiska tidningar. Nedan redovisas de sakfel artikeln gjorde gällande:

1. Referens till säkerhetsrådsresolution 2334. Alla involverade parter i frågan vet att den förhandling man kommer utgå från kommer att vara resolution 242, antaget efter sexdagarskriget, och resolution 338 antaget efter kriget 1973.

2. 1967 års ”gränser”. 1967 års gräns finns inte i epistemologisk mening. Det är en produkt av stilleståndslinje.

En gräns har det aldrig varit. Folkrätt lägger betydelse i ord och tolkning, därav är det av central betydelse.

3. Ett israeliskt tillbakadragande villkorades bland annat utifrån att man skulle ”dra sig tillbaka till territorier”. Det är inte att förväxla och likställa med att ”dra sig tillbaka till alla territorier”.

Donald Trumps fredsplan, för vad det är värt, är den mest detaljerade redovisning om realiteterna på marken. Man behöver inte tycka om det. Man kan vara emot det, som kungjorts, men man kan åtminstone bedöma det utifrån öppet sinne.

Att krasst skriva att man ”betonar EU:s fortsatta åtagande för en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser, i enlighet med de internationellt erkända parametrarna” utan att ta i beaktande vad som ägt rum under 52 år är varken seriöst eller realistiskt.

Martin Blecher

Författare till boken Israeli Settlements – Land Politics Beyond the Geneva Convention och andra böcker om Israel & Palestina.

Terrorlöner är inte socialbidrag, Linde (av: Tobias Petersson)

I januari mötte utrikesminister Ann Linde Vänskapsförbundet Sverige-Israel, som enligt tidningen Världen idag under mötet kritiserade svenskt bistånd till Palestinska myndigheten eftersom denna myndighet via mellanhanden PLO ombesörjer löneutbetalningar till palestinska terrorister i israeliska fängelser och deras familjer.

Vid mötet med Vänskapsförbundet Sverige-Israel ska Linde ha sagt att om hon förstått det rätt, är lönerna till palestinska terrorister en form av socialbidrag.

Sättet utrikesministern ska ha uttalat sig på om utbetalningar till terrorister har fått Moderaterna och Sverigedemokraterna i riksdagen att kräva svar från henne om hon menar att pengar som betalas till terrorister för att de mördat israeler är socialbidrag och om utrikesministern med säkerhet kan säga att Sverige inte bidragit till terrorlönerna.

Linde valde i sitt svar till riksdagen i förra veckan att undvika att ge besked om hur hon ser på terrorlönerna men bedyrade att Sverige varken ger budgetstöd till Palestina eller bistånd till terrorism.

Lindes svar stämmer förstås inte med verkligheten. I verkligheten ger Sverige 22,5 miljoner kronor till Palestinska myndighetens miljömyndighet. Palestinska myndigheten i sin tur ansvarar för vad myndigheten och dess lagstiftning kallar ”löner” till tillfångatagna palestinier som deltagit i vad lagstiftningen kallar ”kamp mot ockupationen”, vilket i klarspråk betyder terrorism.

Enligt uppgifter jag tagit del av från palestinska nättidningen Al-Watan rör det sig om 40 miljoner israeliska shekel i månaden som betalas ut till 12 000 palestinska terrorister, inklusive de som tillhör den terrorstämplade organisationen Hamas.

För den som begått grova terrorbrott och suttit inne i mer än 30 år ligger terrorlönen på 12 000 shekel i månaden vilket motsvarar runt 33 000 svenska kronor. Terroristerna kan ansöka om lön och andra förmåner på den palestinska regeringens hemsida. Det handlar om ett sjukt lönesystem för att belöna terrorister och uppmuntra till terror.

Förutom att palestinsk lagstiftning kallar utbetalningarna till terrorister löner, finns det en hel del annat som pekar på att Linde gör fel när hon likställer utbetalningarna med socialbidrag.

Hade det varit socialbidrag till palestinska terroristers familjer, hade myndigheterna bestämt vem som ska få fullmakt att hämta utbetalningarna och det hade varit ett behovsanpassat bidrag till nödställda familjer oavsett terrorkopplingar och inte som det nu är, ett lönesystem baserat på antalet år en terrorist suttit fängslad.

Något annat som talar emot Lindes påståenden om socialbidrag är att det är de fängslade terroristerna som själva avgör vilken familjemedlem som ska få hantera deras terrorlöner.

Dessa betalas också ut oavsett om terroristerna har familj att försörja eller ej. Och de personer i den Palestinska myndigheten som jobbar för de palestinska terrordömda fångarna förnekar inför den palestinska befolkningen att terrorlönerna är annat än löner.

Linde är i bästa fall naiv när hon talar om terrorlönerna som socialbidrag eller i värsta fall en minister som saknar vilja att ta verklig ställning mot den palestinska terrorismen.

Faktum är att den politiker som inte är beredd att se löner till terrorister för vad det är, riskerar i det långa loppet förlora hela sitt förtroendekapital i en tid då fakta bara är en googling bort och allt fler vakna medborgare kan se att Sveriges biståndspolitik bidrar till konflikt och terror.

Tobias Petersson
Chef för Tankesmedjan Perspektiv på Israel

Debattartikel publicerad i Aftonbladet 17 februari 2020
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/GGbr0J/terrorloner-ar-inte-socialbidrag-linde

Varför byggdes ”muren”? (av: Christina Toledano Åsbrink)

Nästan alla som kommer till Israel och får se ”muren”, frågar varför den byggdes och varför den fortfarande är kvar. Även de som aldrig varit i Israel kommenterar och frågar om denna mur.

Jag ska försöka svara på frågan genom ett personligt exempel. Men först lite kalla fakta:

• Under den andra intifadan, al-Aqsaintifadan, som pågick i fem hela år (september 2000–december 2005) mördades drygt 1 100 israeler och drygt 8 300 skadades, många för livet. Självmordsbombare sprängde sig i luften varje vecka på platser med mycket folk, som till exempel i bussar och på restauranger.

• Muren påbörjades 2003 som en säkerhetsbarriär mot självmordsbombarna. Den är cirka 700 kilometer lång och var på sin tid det dyraste infrastrukturella projekt Israel hade åtagit sig. Mindre än tio procent utgörs av en 8,5 meter hög betongmur, resten är ett elektroniskt övervakat stängsel. Barriären har nästan helt eliminerat självmordsbombarnas intrång! Den räddar alltså liv.

• Säkerhetsbarriären är temporär, det vill säga, om den palestinska sidan lovar fred, tas den bort. En ganska enkel ekvation.

• Intifada betyder ungefär ”uppror” på arabiska, och kom att användas av palestinierna mot vad de uppfattade som sin fiende, Israel. Deras ledare fortsätter att uppmuntra till en tredje intifada.

Nedan är ett, av otaliga, exempel på hur vardagen och verkligheten såg ut under den fruktansvärda tid som den andra intifadan pågick. Jag vill alltså att ni ska förstå att följande var  vardag under dessa år, och jag vill också att ni ska förstå smärtan, ilskan och förtvivlan som alla israeler kände eftersom alla var drabbade, inklusive jag själv.

En söndag i oktober 2003 kommer jag till skolan, där jag jobbar som engelsklärare. Under helgen har jag med flit undvikit att lyssna på nyheterna och är därför totalt ovetande om vad som hänt. I lärarrummet är stämningen tryckt, och en bild på en av mina studenter står på ett stativ med minnestext på.

Jag vågar knappt fråga vad som hänt med tanke på det säkerhetsmässiga läget i Israel. Svaret kan bara vara hemskt, och det är det. Mycket mer än jag kan ana.

Min student, Tzalik, eller Bezalel (30 år), går konditorlinjen, och i torsdags bakade han en födelsedagstårta åt sin son Liran, som skulle fylla 4 år veckan efter. Tårtan har Tzalik ställt i det stora kylskåpet som konditorerna använder för sina kreationer. På lördagen firar Tzalik sonens födelsedag på restaurang Maxim i Haifa, tillsammans med sin fru, Keren (29 år), sin dotter Noya (1 år) och sin mamma Bruria (59 år).

Bäst de alla sitter och äter, kliver en kvinnlig självmordsbombare in på restaurangen. Hennes namn är inte värdigt att nämnas. Hon ställer sig jämte Noya, som sitter i sin barnvagn, och spränger sig själv i luften. I ett slag mördar hon 21 oskyldiga människor, och skadar 58 lika oskyldiga människor.

Kvar av Tzalik och hans familj är bara födelsedagstårtan till Liran, den tårta som nu ingen vågar röra i det stora kylskåpet i skolan.

Som i en dimma går jag till dagens första lektion, en klass på cirka 20 judiska tjejer och en muslimsk kille. Mitt i undervisningen kommer jag till insikt om vad som hänt och brister ut i hulkande gråt. När mina studenter förstår vad det handlar om, utbryter pandemonium i klassrummet.

En av tjejerna blir hysterisk och skriker på en muslimsk kille, som i sin tur börjar gråta. Det visar sig att hon och flera andra i klassen har familj och vänner som också mördats av självmordsbombare. Vårt lilla klassrum blir hela Israel på några sekunder. Efter kaoset lyckas jag dock få alla att sätta sig ner på golvet, där var och en får säga och ge uttryck för precis vad de känner, i tur och ordning. Till slut sitter vi alla i en stor ring, håller varandras händer, gråter och förlåter.

Samma dag har vi senare krismöte på skolan. Vi lärare sätter ihop ett minneshäfte över Tzalik, som vi överlämnar till hans efterlevande – far och två systrar som inte var med på restaurangen den ödesdigra dagen. Jag är helt utan ord då vi lämnar över häftet, för inga ord i världen kan ge uttryck för allas våra känslor denna hemska dag.

Nu vill jag att ni läsare sätter er in i hur drygt 1 100 (egentligen 9 400) liknande situationer utspelade sig under denna tid – över hela Israel. Smärtan sliter i kroppen på oss som fortfarande är i livet. Ondskan slet sönder dem som inte överlevde.

Löfte om fred finns inte på den palestinska sidan. Tvärtom. Det palestinska ledarskapet belönar terrorister finansiellt (cirka 1,5 miljarder kronor under 2019), bland annt med hjälp av oavbrutet svenskt bistånd som okontrollerat öses över dem. UNRWA fortsätter att indoktrinera barn till att bli jihadister, där mord på en jude är likvärdigt med himmelriket. Omvärlden håller tyst när palestinsk terror drabbar judar, samt då palestinier hyllar Hitler och lovar att fullfölja hans plan.

Endast när Israel försvarar sig blir medierna intresserade – intresserade av att anklaga Israel.

Därför byggdes muren, och därför står den kvar.

Israelkommentar publicerad i Världen idag 6 februari 2020
https://www.varldenidag.se/israelkommentar/varfor-byggdes-muren/reptau!L2aIyX6Xdvc@JTICpB5YVg/

Så ljög den palestinske presidenten inför Förenta Nationerna (av: Elder of Ziyon)

Den Palestinska myndighetens diktator, Fatahs ledare och PLO:s ordförande, Mahmoud Abbas visade upp en kartserie inför FN. Bilden hade framställts särskilt för detta tillfälle av PLO:s Negotiations Affairs Department.

Detta är en ny variant av den lögnaktiga kartserien, men den la till några nya lögner och falska antaganden. Redan huvudrubriken är felaktig, eftersom den påstår att kartorna skulle illustrera ’Palestiniernas historiska kompromiss’.

I den första rutan står det ”1917 – historiska Palestina”.

Det är en lögn. Det historiska Palestina fanns på båda sidor av Jordanfloden, och delar av Libanon, och brukade inte regelmässigt inkludera huvuddelen av Negev.

Den karta som påstås visa år 1917 är i själva verket en karta över det brittiska mandatet 1923; innan dess ingick även hela det område som idag är Jordanien. [Länk till karta över brittiska mandatet 1920-1922]

Den andra rutan visar den delning av Palestina som föreslogs av Peel-kommissionen. Förslaget avslogs av den arabiska sidan, så den utgjorde ingen kompromiss från den palestinska grupp som då fortfarande inte existerade.

Den tredje rutan är FN:s delningsplan. Även detta förslag avslogs i sin helhet av den arabiska sidan och är därför irrelevant. Om de istället hade accepterat planen så kunde de i år ha firat det arabiska Palestinas 72-årsjubileum.

Den fjärde rutan påstås visa ’1967 års gränslinjer, godkända av [endorsed by] PLO 1988 i en historisk kompromiss för fred’

I själva verket fanns det aldrig några ”1967 års gränslinjer” eller några andra gränser. Kartan visar 1949 års vapenstilleståndslinjer. De var aldrig avsedda att utgöra gränser. Och före 1967 hävdade palestinierna inte ens att det var deras land.

År 1988 utfärdade PLO en självständighetsförklaring som inte sa någonting om gränser eller Israel. Den kan på sin höjd antas acceptera ett Israel inom ramen för 1947 års delningsplan från FN, som den arabiska sidan då alltså hade avfärdat. I ett separat tillägg efterlyste man en internationell fredskonferens baserad på FN-resolutionerna 242 och 337, men ingenstans uttrycks att man var beredd att acceptera de resolutioner som skulle erkänna Israel inom 1949 års vapenstilleståndslinjer. Nu säger de till väst och omvärlden att de gjorde en historisk kompromiss, men språket är slirigt och långt ifrån tydligt.

Beträffande den femte och sista rutan kan vi notera att PLO tagit bort en annan karta från en tidigare kartsvit. Det finns en god anledning till detta. Trumps fredsplan skulle mer än fördubbla de landområden som palestinierna kontrollerar idag, och om man jämför nuläget med fredsplanen så skulle förslaget se ut som en riktigt bra deal för palestinierna.

Jag påtalade detta nyligen när Abbas höll sitt tal inför Arabförbundet. En jämförelse av nuläget och det amerikanska förslaget:

Lägg ihop allt detta och det blir uppenbart hur PLO försöker lura omvärlden genom missvisande jämförelser och halvsanningar. Tyvärr har nästan inga journalister den kunskap och kompetens som krävs för att konfrontera PLO med innehållet i deras sliriga budskap. Därför kan de framstå som flexibla i västvärldens medier, samtidigt som de i själva verket kan fortsätta vägra fred och sträva efter Israels förstörelse.

Elder of Ziyon

Publicerad hos bloggaren 12 februari 2020
http://elderofziyon.blogspot.com/2020/02/abbas-new-map-that-lies-that-he-showed.html

_ _ _
Notera att det finns betydligt fler problem med kartserien än vad som tas upp i ovanstående text:

Kartorna och myten om “det krympande Palestina”
https://www.sverigeisrael.se/artiklar/kartorna-och-myten-om-det-krympande-palestina-av-anders-engstrom/

Turkiets president Erdogan ljuger med kartor
https://www.sverigeisrael.se/artiklar/turkiets-president-erdogan-ljuger-med-kartor-av-anders-engstrom

Palestina och terrorlöner (av: Elisabeth Björnsdotter Rahm)

Skriftlig fråga 2019/20:917 av Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
till Utrikesminister Ann Linde (S)

Tidningen Världen idag rapporterade nyligen om ett möte mellan utrikesministern och Vänskapsförbundet Sverige–Israel, där man bland annat diskuterade de så kallade terrorlöner som betalas ut till palestinier som mördat israeler eller till deras familjer. Enligt företrädare för Vänskapsförbundet Sverige–Israel ska utrikesministern ha likställt de så kallade terrorlönerna med en form av socialbidrag.

Det är i sig en ytterst anmärkningsvärd och respektlös liknelse.

Enligt president Mahmoud Abbas – som är inne på sitt 15:e år av en mandatperiod på 4 år – avser inte de palestinska myndigheterna att sluta betala ut pengar genom sin så kallade Palestinian Authority Martyrs Fund, från vilken de så kallade terrorlönerna betalas ut. Under 2018 uppgick siffran till 158 miljoner dollar. Det har också rapporterats att palestinska myndigheter kräver att Europeiska unionen ska återta sitt villkor att det palestinska styret måste ta avstånd från terrorgrupper för att fortsätta erhålla bistånd.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

På vilket sätt agerar ministern och regeringen för att de palestinska myndigheterna ska ta avstånd från terrorism och våldshandlingar mot den israeliska civilbefolkningen och kan ministern med säkerhet säga att inte Sverige bidragit till de så kallade terrorlönerna?

Elisabeth Björnsdotter Rahm
Riksdagsledamot (M)

Frågan inlämnad 6 februari 2020
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/palestina-och-terrorloner_H711917?fbclid=IwAR0zTPXrXPaEa8sjy-YNrl1mKv6zD7PwbGuZg5CN1p8YiftqEBZG3wfGPRk