Välkommen

När vänskapsförbundet välkomnade Golda Meir till Sverige och Gyllene salen [SvD 1954]

Israel hyllades i Gyllene salen

Inte Sarons rosor men ett ”Schalom” från vår stad sade Stockholms stadsfullmäktiges ordförande, Carl Albert Andersson, då han med en knippa röda rosor välkomnade Israels arbetsminister, Golda Meyerson, vid en högtidlighet i Gyllene salen på tisdagskvällen. Ministern kunde alltså känna sig som hemma, då hon hälsades med det vanliga hebreiska hälsningsordet, som betyder ”frid”.

Mitt i allt det gyllene lyste Israels blå och vita fana tillsammans med Sveriges blågula som en symbol för det nystiftade Samfundet Sverige-Israel, som hade sitt första högtidssammanträde. Det var en stor skara vänner till Israels land och folk, omkring 300 personer, som hade hörsammat kallelsen och som samfundets ordförande, Uppsala universitets rektor, professor Åke Holmbäck, kunde hälsa i sitt tal, vari han hyllade uppbyggnadsverksamheten i Israel och Golda Meyerson för hennes stora insats att bereda tusende och åter tusende flyktingar arbete och bostäder i deras nya hemland, Israel.

Och sedan kunde dir. Carl Albert Anderson med uppriktig värme citera Salomos sång om den kärlek, som är stark som döden och obetvinglig som den, ett ord som han tyckte karaktäriserade det judiska folkets kamp för sitt land. Med djup inlevelse skildrade talaren staten Israels tillblivelse, det judiska folket har gjort sin historias största insats.

Israels minister i Stockholm dr A. Nissan tog därefter till orda och uttalade sitt lands tack för allt vad Sverige gjort och gör för Israel och hoppades att Samfundet Sverige-Israel ännu fastare skulle knyta samman de båda länderna.

Och så kom Golda Meyerson och skildrade i inspirerande ord Israel av i dag. Hur man där strävar efter att bygga upp en demokrati, att smälta samman dess olika folkelement till en kultur, till ett folk med ett gemensamt språk. Hon talade om den efterlängtade freden med grannarna, lika betydelsefull för israelerna som för grannarna. ”Vi var ett folk utan land, men nu har vi en fläck på jorden som vi kan kalla vår” det var ledmotivet i hennes tal, som tillika blev en tacksamhetens lovsång till det Sverige som i nödens stund stått vid Israels sida. Som ett ackompanjemang till talet ringde den hebreiska skalden Bialiks underbara visionära dikt om sitt land, som lästes av Olof Widgren: ”O, fågel, sjung om ett land i fjärran, mitt land med den eviga våren”. Hebreiska sånger och hebreisk musik tolkades av Leo och Rosa Rosenblüth, av konsertmästare Bruno Eichenholz och musikdirektör Erik Erling.

Corinna

Publicerad i Svenska Dagbladet 17 februari 1954.

Tidningssidan i sin helhet:
https://www.sverigeisrael.se/wp-content/uploads/2020/06/israel-hyllades-i-gyllene-salen-1954.pdf