Välkommen

MINNESPORTRÄTT: Jackie Jakubowski såg livet som en del i ett evigt bibliotek (av: Nina Kaltiala)

“Jag är ‘troende’ – jag tror på den tradition som skapat Talmud, som rymmer både övertygelse och tvivel, som bejakar ifrågasättande av ‘heliga’ skrifter och som ställer till svars också den Gud jag inte tror på.” Detta credo formulerade chefredaktören Jackie Jakubowski  hösten 2012 i en av sina lysande ledare i Judisk Krönika, som han hade byggt till en hemvist för ett mångröstat inellektuellt utbyte kring den judiska kulturens liv och överlevnad, kreativitet och kontinuitet.

Jag har haft privilegiet att vara medarbetare på Judisk Krönika och kom att se Jackie som en vän. Han påminde med jämna mellanrum om att Krönikans ledord har varit tolerans och öppenhet med ett liberalt förhållningssätt till frågor som rör religionens ställning i samhället och minoriteternas kultur. Utan anspråk på självförhärligande av den egna kulturtillhörigheten konstaterade Jackie att den judiska gruppen bejakar och värnar sin särart, men utan att ställa sig utanför samhället. Att vistas i gränslandet mellan den egna kulturen och omgivningens var enligt hans synsätt nyckeln till framgångsrik integration och interaktion. I gränslandet finns en grogrund för kreativt nytänkande och fruktbart skapande. Kulturkrockar ger upphov till nya kulturuttryck. Det visar den judiska erfarenheten och Jackies värv.

Han såg denna dynamiska rörelse djupt rotad i judisk kultur, inte minst i Talmud, den nedskrivna muntliga judiska tolkningstraditionen. Talmud omfattar en tusenårig gränslös kommentarlitteratur som vänder och vrider på den Hebreiska bibelns ogripbara intention och användbarhet. I en av sina essäböcker, Bortom Beit, jämför Jackie Talmuds oändliga, himmelska bibliotek, där allt finns och allt sparas för alltid, med vår tids internet. Talmud handlar inte om Gud, utan är ett elastiskt nät skapat av människors tvivel och frågor som ska fånga Gud. Vad nätet i själva verket fångar är just människan. Liksom internet har Talmud ingen egentlig början – den inleds med en fråga som antyder att diskussion redan varit i gång och inte har något avslut. Detta diskuterande är en djupt mänsklig aktivitet.

Jackie hyste stor undran inför och vördnad för de hebreiska bibliska bokstävernas betydelse. Han tänkte att texten, liksom livet, sällan är vad den synes vara. I orden finns en dold innebörd, där varje bokstav bidrar med en ny insikt. Alef, den första bokstaven i det hebreiska alfabetet, finns i gränslandet mellan tystnaden och orden. Bokstaven beit som inleder skapelseberättelsen där allting börjar, har det numeriska värdet två och det förklaras i en talmudisk kommentar att pluralism börjar med två. Det är dualismen vi möter på livets alla områden: energi och materia, dag och natt, kvinnligt och manligt, gott och ont. Dualismen ligger i dialogens natur och i vikten av att vara öppen för en alternativ tolkning.  Bokstaven lamed, som Jackie använde som nyckel i sin sista essäbok Spår av lamed, står för kunskap och lärdom och innebär, enligt hans tolkning, gränsöverskridande och omdaning.

Ett kontinuerligt inslag av mörker i världens gång såg Jackie i antisemitismen. Han befarade att antisemitismen kommer att finnas med i det stora samhällsbyggets förenade element, dess ideologiska cement. Han såg inget som så starkt förenar terrororganisationer Hamas och Hizbollah som övertygelsen om att hela den muslimska världens elände beror på den judiska statens existens. Också på närmare håll uppmärksammade Jackie det antisemitiska budskapet bland vänster- och högerextremister, islamistiska grupper och neonazister i Sverige, runtom i Europa och i USA: allting är judarnas fel. Den omfattande fixeringen vid den judiska staten och det judiska folket upphörde aldrig att engagera Judisk Krönikas chefredaktör. I en stor opinionsundersökning, som Jackie hänvisade till i tidningens första nummer år 2015, efterfrågades vilket land som mest hotar världsfreden. Israel kom på första plats, före både Nordkorea och Iran. Jackie skrev om detta just efter att synagogan i Köpenhamn attackerats och en judisk vakt skjutits ihjäl. Han avslutade lakoniskt: Fortsättning följer…  I nästa nummer lämnade han över stafettpinnen till sin efterträdare.

Jackie berättade att han personligen, när andligheten någon enstaka gång föll över honom, sökte en form av hemvist i kvantfysiken och kosmologin. Han såg ett “budskap” i de anmärkningsvärt lyckligt kalibrerade naturlagarna som gjorde det möjligt att tolka att det kanske inte är slumpen som styr vårt universum. Om det finns en Gud som skapat världsalltet så finns “Hen” i naturlagarnas ekvationer.

I Bortom beit citerar Jackie den engelske 1500-talspoeten John Donne, som också brottades med sin gudstro: “När en människa dör, rivs inte hennes kapitel ut ur denna bok, utan översätts till ett ännu vackrare språk… Guds hand finns i varje översättning och Han kommer att binda ihop alla våra utspridda blad till ett evigt bibliotek där böckerna står uppslagna mot varandra.”

Nina Kaltiala
Författare och tidigare medarbetare på Judisk Krönika

Jackie Jakubowski