Välkommen

Folkrätt är mer än bara tomma ord (av: Stefan Dozzi och Anders Engström)

Tyvärr fanns det inte riktigt utrymme när vi ville få in en Israelvänlig replik på ”Israel planerar brott mot folkrätten” (Socialdemokrater för tro och solidaritet, SvD Debatt 24/5). Israels ambassadör inkom strax efteråt med en angelägen artikel om Iran, vilket förstås är mycket viktigare än responsen på felaktigheterna från Socialdemokrater för tro och solidaritet. Utan att författa ett fullständigt svar har vi ändå listat några invändningar mot ursprungstexten:

Folkrätten är mer än bara ord

Vi noterar hur textförfattarna använder sig av begrepp som ”folkrättsbrott” och ”ockupation” utan att i något läge förankra dessa i några folkrättsliga källor. På Västbanken rör det sig om omstridda områden vars framtida status skall avgöras genom förhandlingar mellan parterna. Och i likhet med Israel, USA och framträdande folkrättsexperter menar vi att bosättningarna i sig inte är illegala, varken de palestinska eller israeliska. I fallet med de israeliska bosättningarna görs vanligen en tolkning av folkrätten som inte görs i någon annan liknande situation. När Israel utsätts för en annan folkrättslig tolkning än den gängse, så rör det sig inte längre om juridik, utan om något helt annat.

De ensidiga kraven på Israel skadar fredsprocessen

När utomstående aktörer – som den svenska regeringen – försöker föregripa resultatet av framtida förhandlingar mellan parterna genom att t.ex. påstå att palestinier per automatik skulle ha rätt till det ena eller andra, minskar givetvis det palestinska styrets vilja att medverka i fredsförhandlingar. När det gäller palestiniernas vägran att förhandla med Israel bär Socialdemokrater för tro och solidaritet sin del av ansvaret, precis som EU och den svenska regeringen.

Israel anklagas av skribenterna även för att kränka palestiniernas rätt till självbestämmande, vilket är ironiskt med tanke på att Israel genom Osloavtalen varit först i världshistorien att förse palestinierna med just självstyre.

Det är skillnad mellan demokratier och diktaturer.

Det heter i artikeln att ”En klar majoritet av Förenta Nationernas medlemsländer har erkänt staten Palestina”, vilket stämmer. Men det stämmer också att de allra flesta av dessa länder gjort sina erkännanden när de varit diktaturer. Den förra svenska regeringen ingår därmed inte i ett särskilt smickrande mönster.

Textförfattarna nedlåter sig förresten till att kalla den sittande amerikanska administrationen för ”den nuvarande regimen”, vilket är ett språkbruk som bara används för beteckna styret i diktaturer. Den enda diktatur som nämns vid namn i artikeln är i själva verket den Palestinska myndigheten.

Låt inte våld och terror ta fredsprocessen som gisslan

”En tredje intifada skulle sannolikt stå för dörren” om Israel ”annekterar” delar av Västbanken menar skribenterna vidare. Här har vi två invändningar.

För det första har varningen – eller snarare hotet – om en ny Intifada utfärdats av palestinska företrädare och självutnämnda experter så många gånger att vi tappat räkningen. Det har nyligen gällt USA:s erkännande av Israels huvudstad och ambassadflytten dit, men det har också handlat om allt från indragna palestinska löner till placeringen av metalldetektorer i Jerusalem, och premiärminister Netanyahus besök i Hebron. Men inte heller denna gång finns det några hållbara indikationer på en ny intifada.

För det andra, och viktigast: varför skulle hotet om våld vara ett argument för att inte göra vad som är rätt och riktigt? Om extremister fick bestämma över utvecklingen skulle den aldrig gå åt rätt håll, fredsprocessen skulle aldrig röra sig framåt.

Stefan Dozzi (generalsekreterare) och Anders Engström (informationschef)
Vänskapsförbundet Sverige-Israel