Välkommen

Kort kommentar till medias rapportering om det som äger rum i Jerusalem

Det framställs ofta en David vs Goliatbild där den ene aktören kastar småsten och den andre aktören besvarar med tungt artilleri.

Under de senaste 20 åren kan man notera hur föreställningen av våld förändrats. Räddningspersonal, exempelvis, hamnar i det oförutsägbara i större utsträckning än någon annan yrkeskategori.

Därför är det en skyldighet att ständigt pröva sitt agerande i det inträffade men samtidigt se till att ordergivningen inte ständigt förändras; det skulle göra det omöjligt för räddningspersonalen att agera. Det avgörande beslutet hamnar dock ofta hos den enskilde.

Individen måste vara ständigt beredd att anpassa sig till helt ändrade omständigheter.

Anser man sig vara i livsfara är han skyldig att använda sitt vapen.

En stenkastare i en trång gränd kan innebära direkt livsfara för en soldat då han har begränsade reträttmöjligheter. På ett öppet fält blir samme stenkastare i det närmaste ofarlig. Risken att man inte uppfattar skillnaden i det kritiska ögonblicket är stor.

Från rätts- och politikerväsendets sida behövs:

En tydligare definition av vem som är civil.

En tydligare distinktion måste göras inom vilka situationer man betraktas som civilist och när man betraktas som angripare.

Förhoppning med detta är följande:

Förståelsen, insikten och kunskapen om att stenkastning är ett dödligt vapen kommer att öka och konsekvensen och handlandet blir därefter. Utan att klart definiera vem som är vem går det inte att möta hotbilden med stenkastare.