Välkommen

”Aldrig mer” måste gälla även för den iranska regimen (av: Gilad Erdan)

Likheterna mellan regimerna i Nazityskland och Teheran är slående.

Det stämmer att vi omöjligen kan förutsäga framtiden, men detta får inte hindra oss från att dra viktiga lärdomar av det förflutna. Den 27 januari uppmärksammar vi Förintelsens minnesdag, 76 år efter befrielsen från nazisternas helvetiska dödsläger Auschwitz. Låt oss gå tillbaka till förkrigsåren för att försöka dra några slutsatser.

Den brittiske premiärministern Winston Churchill kallade det andra världskriget för ”det onödiga kriget”. I sitt berömda tal 1946 [det så kallade Fultontalet] sa han att:

Aldrig tidigare i historien har det funnits ett krig som har varit lättare att förebygga med snabba åtgärder än det som just har härjat stora delar av världen. Jag är övertygad om att det kunde ha förhindrats utan att skjuta ett enda skott”.

I dag, på minnesdagen, har vi en skyldighet att se närmare på de globala händelser som ledde fram till ”det onödiga kriget” och Förintelsen. Vi kan se att det tog tid innan det internationella samfundet agerade mot Nazityskland, och att den fördröjningen i slutänden berövade miljoner människor livet. Därefter måste vi fråga oss själva ifall samma sak i framtiden kommer att sägas om oss idag. Att världssamfundet nu riskerar miljoner människoliv genom att passivt låta den iranska regimen uppnå kärnvapenkapacitet.

Vi befinner oss i en kritisk tidpunkt, med slående likheter mellan regimerna i Nazityskland och Teheran.

Precis som i tredje riket för 80 år sedan domineras idag Iran av en irrationell, extrem ideologi, med ett ensamt totalitärt parti som avrättar sina motståndare, och kontrollerar varje del av medborgarnas tillvaro.

Regimens expansiva ambitioner i Mellanöstern, och runt om i världen, påminner starkt om hur nazisterna tog över Europa. Och precis som i Tyskland är den iranska regimen djupt antisemitisk, med ledare som liknar den judiska staten vid en cancertumör som till varje pris måste utplånas.

Den stora skillnaden mellan dåtidens nazister och dagens mest tyranniska regim är att dåtidens nazister saknade tillgång till kärnvapen, medan nutidens nazister börjar bli farligt nära att uppnå en sådan kapacitet.

Tanken på att världens farligaste regim snart skulle kunna ha tillgång till dagens farligaste vapen borde bekymra oss alla. Vi måste göra allt som står i vår makt för att förhindra att så sker.

I början av 1930-talet såg Hitler till att Tyskland lämnade såväl Nationernas Förbund som den internationella Nedrustningskonferensen. Snart blev det en allmänt känd “hemlighet” att nazisterna bröt mot Versaillesfredens villkor och hade inlett en upprustningsprocess.

Detta mönster påminner om hur Irans agerar idag. För några veckor sedan lät regimen helt fräckt informera omvärlden om att man nu ökat anrikningen av uran till 20%, vilket räknas som höganrikat, och innebär att uranet hamnar nära vad som krävs för kärnvapen[*].

Och nyss bekräftade Internationella Atomenergiorganet (IAEA) att Iran även arbetar med att framställa uranmetall, ett känsligt ämne som kan användas i kärnstridsspetsar.

Detta är bara de senaste åtgärderna av många. De strider allihop mot det atomavtal (JCPOA) som Iran 2015 slöt med ett antal ledande nationer, och de utgör ytterligare bevis på att regimens verkliga avsikt är att göra Iran till en kärnvapenmakt.

Varför skulle annars ett land till exempel anrika sitt uran till så höga nivåer?

Fem år efter att atomavtalet ingicks utgör Iran ett större hot än någonsin. Både mot Mellanöstern och mot hela världen. Avtalet tillkom inte för att stoppa Irans atomprogram, bara sakta ner det, och nu är det mindre än ett decennium kvar tills avtalets viktigaste delar automatiskt upphör att gälla.

Historien har lärt oss att ett årtionde inte betyder mycket för en omänsklig och kallt beräknande regim.

År 1945, tolv år efter Hitlers maktövertagande, befriade de allierade äntligen Auschwitz. Bland dem som befriades fanns både min farmor och min mormor.

Idag måste det internationella samfundet fråga sig om det verkligen hade behövt ta tolv år? Behövde så många miljoner människor verkligen förlora sina liv? Och, viktigast av allt – riskerar vi att göra om samma misstag igen?

Nu är det dags att agera. ”Aldrig mer” måste innebära ”aldrig mer”.

Gilad Erdan
Israels ambassadör till USA och FN

Gilad Erdan har sedan 2003 suttit i israeliska Knesset, innehaft ett antal ministerposter och ingått i Israels säkerhetskabinett. Idag är han Israels ambassadör till USA och Förenta Nationerna.

[*] Ju mer anrikat uranet är desto snabbare går det att öka anrikningen ytterligare. Det kan låta som om 20% anrikning är långt från de 90% som krävs för vapenmässigt uran, men i själva verket innebär 20% att det bara behövs ca 10% ytterligare arbete för att nå 90% anrikning.  /Red anm

Debattartikeln publicerades först hos Foxnews 27 januari 2021.
https://www.foxnews.com/opinion/holocaust-remembrance-day-iran-never-again-gilad-erdan

 


FOTO: Israel at the UN 2021. BILDTEXT: In honor of #HolocaustRemembranceDay, Ambassador גלעד ארדן | Gilad Erdan lit candles today in memory of two family members murdered in the Holocaust: Bracha Batya Brita (1901-1944) & Chaya Erdan (1940-1944). It is our goal to keep alive the memory of Bracha, Chaya and the six million other innocent victims of the Nazi genocide against the Jewish people. We must be ever vigilant against antisemitism in all its forms and work to eradicate it forever. שם ונר – Our 6 Million #IRemember