Välkommen

Är det ett krigsbrott att döda Irans atomforskare? (av: Daniel Pomerantz, HonestReporting)

I helgen fördömde den Europeiska Unionen dödandet av den iranske atomfysikern Mohsen Fakhrizadeh, och kallade det för en ”kriminell gärning”. John O Brennan, som var CIA-chef under Obama, gjorde ett liknande uttalande på twitter, där han hänvisade till ”internationell lag” och till och med använde frasen ”statssponsrad terrorism”.

Vem dödar iranska vetenskapsmän och varför?

Det riktade dödandet av iranska vetenskapsmän går tillbaka åtminstone till 2010. Jerusalems officiella policy är att inte ge några kommentarer, men många gånger – inklusive den senaste händelsen – har välplacerade läckor låtit journalister förstå att det förkommit israelisk och/eller amerikansk inblandning.

Vid bedömning av Irans nukleära program finns det ett viktigt begrepp som kallas ”breakout time”. Det beskriver hur lång tid som skulle behövas för att anrika tillräckligt mycket vapenmässigt uran för att tillverka minst ett kärnvapen.

Om man bedömer att tidsramen handlar om år, så skulle antagligen en kombination av diplomati och sanktioner kunna sätta tillräckligt stark press på Iran för att hejda sin utveckling av kärnvapen.

Men om tidsramen snarare handlar om månader, så finns det flera internationella aktörer som kanske inte ser något annat alternativ än att inleda en militär operation för att tvinga tillbaka Teherans ambitioner.

Och om tidsramen bara är veckor eller dagar finns det kanske inte längre något som kan förhindra Irans anskaffning av kärnvapen.

Dessutom: i det ögonblick som den islamiska republiken uppnår kärnvapenkapacitet, blir de flesta former av insatser från omvärlden alltför riskabla för att genomföra – oavsett om de är militära eller ej – eftersom mullorna då kommer att kunna vedergälla med kärnvapen.

Det finns således ett antal sätt att förlänga Irans ”breakout time”, som sabotage, internationella ekonomiska sanktioner och dödande av vetenskapsmän som arbetar med kärnvapenprogrammet.

Jerusalem Posts analytiker Yonah Jeremy Bob skriver:

Paradoxalt nog dödades kärnvapenprogrammets ’fader’ Mohsen Fakhrizadeh antagligen för att undvika krig med Iran. Jerusalem vill undvika ett scenario där man upplever … ett behov av ett större luftangrepp mot ett flertal iranska atomanläggningar, med kvardröjande frågetecken beträffande möjligheten att slå ut den underjordiska atomanläggningen i Fordow, och den underjordiska anläggning som just nu byggs i Natanz … Jerusalem hoppas att de signaler man med jämna mellanrum skickar till Irans högste ledare Ayatollah Ali Khamenei skall räcka för att han skall välja att avstå från att komma allt för nära den punkten

Vad säger internationell rätt?

Internationell ”lag” är inte en sammanställning av lagstiftning i dess mer klassiska mening, utan snarare en samling fördrag som suveräna stater gått med på att följa. Det relevanta fördraget är i detta fall den fjärde Genevekonventionens första tilläggsprotokoll, som fastslår att:

Civilbefolkningen som sådan och civila personer skall icke bli utsatta för anfall. Våldshandlingar eller hot om våld vars primära syfte är att sprida terror bland civilbefolkningen är förbjudna.

Men därefter klargör protokollet att:

Civila skall åtnjuta det skydd som ges enligt denna avdelning, med undantag för den tid då de direkt deltar i fientligheterna.

Slutligen förbjuder protokollet:

… anfall som kan förväntas förorsaka oavsiktliga förluster av människoliv inom civilbefolkningen, skador på civila, skador på civil egendom eller en kombination därav, vilka kan anses som överdrivna vid jämförelse med den påtagliga och direkta militära fördel som kan förväntas.

Sammanfattningsvis är civila mål fredade och när ett land attackerar militära mål måste det göras på ett sätt som minimerar civila förluster.

Utgör targeted assassinations – riktat dödande – brott mot internationell rätt?

Det beror på tre juridiska frågor som regleras av den fjärde Genevekonventionen:

1) Förekommer ”fientligheter”? (Fjärde Genevekonventionens allmänna bestämmelser)

2) Är den aktuelle individen (till exempel en iransk kärnfysiker) att anse som civil? (Första Tilläggsprotokollet, §51)

3) Har gärningsmannen agerat på ett sätt som minimerar skador på civila? (Första Tilläggsprotokollet, §57)

Beträffande den första frågan är svaret ja: fientligheter förekommer. Sedan åtminstone 2005 har iranska ledare sagt att ”Israel skall utplånas från kartan” samtidigt som man utkämpat ett flertal krig genom sina ombud i syfte att uppnå just detta. Som i september 2019 till exempel, då generalmajor Hossein Salami, chefen för Irans islamiska revolutionsgarde (IRGC) skröt:

We have managed to obtain the capacity to destroy the impostor Zionist regime.

När det gäller den andra frågan är svaret ett tydligt nej: chefen för det iranska nukleära forskningsprogrammet är inte civil. Även om medierna ofta refererar till Mohsen Fakhrizadeh som ”vetenskapsman” och ”professor”, utesluter de vanligen hans andra titlar: brigadgeneral i IRGC och det iranska kärnvapenprogrammets “fader”. Fakhrizadeh var i själva verket en militär officer som ledde ett militärt kärnvapenprogram – ofta på militära anläggningar – för en regim som ägnar sig åt omfattande militära fientligheter.

I varje avseende var Fakhrizadeh den exakta motsatsen till en ”civilperson”.

Vad gäller den tredje frågan är det frestande, men felaktigt, att jämföra ett riktat dödande med alternativet att förhålla sig passiv. Det senare skulle förstås inte orsakat dödsfallen, men länder som Israel och USA har även en skyldighet att skydda sin egen civilbefolkning.

För ett land vars hela existens skulle hotas av ett Iran beväpnat med kärnvapen, är passivitet inte ett alternativ. Det är i linje med Genevekonventionerna som inte kräver att länder passivt skall finna sig i att deras civilbefolkning skadas eller dödas. Därför är det mer lämpligt att jämföra targeted killings med ett långt värre alternativ: nämligen en fullskalig militär konfrontation.

När man gör en korrekt analys inom de folkrättsliga ramarna, framkommer att dödandet av en brigadgeneral utan civila dödsoffer, helt klart var rätt och riktigt ur ett moraliskt perspektiv. Och ur ett juridiskt perspektiv det val som minimerade mängden civila dödsoffer.

I själva verket är detta en dynamik som upprepats gång på gång, som under Israels pågående kamp mot Hamas terrorism, de riktade angreppen mot ISIS ledare i Irak och Syrien, och den amerikanska operation som dödade Osama Bin Laden i Pakistan.

Att döda brigadgeneral Mohsen Fakhrizadeh var helt klart tillåtet enligt internationella lagar, normer och fördrag.

Det är fullt legitimt för nyhetsbyråer att återge de tvivelaktiga påståenden om internationell rätt som kommer från EU och andra organ eller individer. Men HonestReportings ståndpunkt är nu som alltid att en sådan rapportering måste balanseras med sakkunniga utlåtanden från juridisk expertis, för att nyhetskonsumenterna skall kunna skaffa sig välgrundade åsikter baserade på all relevant information.

Daniel Pomerantz
HonestReporting

About Daniel Pomerantz: As CEO of HonestReporting, Daniel manages the entire organization, its staff and programming. He began his career as an attorney in the United States where he worked for high profile law firms in New York and Chicago before starting his own law practice, and later moving to Israel. Daniel also serves on the adjunct faculty at Bar Ilan University in Tel Aviv and the Interdisciplinary Center University (IDC) in Herzliya, is a contributor to The Daily Caller and The Federalist, and is a frequent on-air panelist for i24 News and ILTV News.

Publicerad på HonestReportings hemsida 29 november 2020
https://honestreporting.com/is-killing-irans-nuclear-scientists-a-war-crime/