Till minne av Alf Norbäck, en sann Israelvän

Alf Norbäck var min företrädare som ordförande för Gotlandsavdelningen av Vänskapsförbundet Sverige Israel. Då jag tillträdde var föreningskassan tom. Jag frågade Alf om orsaken.  ”Du förstår, det var några israeliska musiker på besök i Sverige. Vi måste ju hjälpa dem att få framträda någonstans.” Att det är svårt att få musikarrangemang att gå runt kände han till, men vi måste ju ställa upp.  En del pengar hade han lagt till själv också.  När det var insamlingar för israeliska projekt, för barn och gamla med behov i landet var Alf en trogen givare.

Alf var den som försåg oss med information om Israel och Mellanöstern .  Han skötte prenumererandet på olika nättidningar.  Då och då var någon tidning fördröjd. Vi andra tänkte väl att den kommer nog snart eller – hemska tanke- vi hade inte ens uppmärksammat förseningen.  Alf uppmärksammade direkt på dagen. Han ringde mig ofta och frågade om någon nättidning, vad jag tyckte.  När det kom till Israeldebatt med oliktänkande väjde han aldrig, gav direkt sina synpunkter på insändarsidorna.

Jag diskuterade en gång detta om att vara Israelvän med Alf. Vi enades snart om att vi européer kan sägas ha en kollektiv skuld till det judiska folket, detta efter det ofattbara folkmordet under Hitlerregimens tid. Ytterst lite gjordes från Sverige eller andra icke inblandade stater den gången för att förhindra eller lindra. Det lilla vi idag kan, eller måste göra, är att stå upp för staten Israel, där judar skall kunna ha en fristad och aldrig mer behöva lida förföljelse.  Alf var född 1932, och hade därför klara minnen av världskrigets tid. När den judiska tragedin efter krigsslutet blev öppet redovisad för en förskräckt omvärld, blev han direkt en stark Israelvän. Jag, som är en del yngre, förstod sammanhangen nog mer tydligt när jag kom att arbeta och bo i Israel.

Under Almedalsveckan har Israels ambassadör brukat besöka Visby ett par dagar. Vi i föreningen ville gärna bjuda in honom för samtal. Alf var den som välvilligt öppnade sitt hem för besöket. Hans fina lägenhet ligger mitt i Visby innerstad med en vidunderlig utsikt från balkongen över bland annat Botaniska trädgården.  Ambassadören Isaac Bachman var alltid imponerad.  Lite spännande var ändå besöket för oss på det lugna Gotland. Ambassadören åtföljdes alltid av två livvakter. De fick kaffe och kaka de också, men ville sitta i köket.

Vi saknar Alf mycket i vår förening. Han var den verklige Israelkämpen.

Vänskapsförbundet Sverige Israel, Gotland
Kerstin Jonmyren