Nyheter

UNRWA:s anställda fortsätter hylla terrorism och sprida antisemitism

Rapporten ”Poisoning Palestinian Children – UNW Report on UNRWA Incitement” släpptes för ett år sedan, men är fortfarande minst lika aktuell. Ur rapportens inledande sammanfattning:

Den här rapporten avslöjar mer än 40 facebooksidor som uppmuntrar till terrorism eller antisemitism, och som drivs av lärare, rektorer och andra som är anställda av det palestinska flyktingorganet UNRWA. Rapporten är uppdelad efter region och inkluderar UNRWA-personal i Libanon, Jordanien, Gazaremsan och Syrien. Dessa fall är tillägg till de 30 liknande exempel som UN Watch sammanställde i slutet av 2015

De exempel på uppvigling som ges i denna rapport inkluderar hur UNRWA:s lärare och medarbetare firar terroristers kidnappning av israeliska tonåringar, jublar när raketer avfyras mot israeliska civila centra, stöder olika former av våld, raderar Israel från kartan, hyllar Hitler och postar hans foto, och publicerandet av öppet antisemitiska videor, karikatyrer och uttalanden.

Uppvigling som symptom på problemets kärna.

Det är viktigt att förstå att det hat som uppvisas inom UNRWA är symptom på ett djupare, underliggande problem: organisationens själva existens, dess struktur och verksamhet, och dess centrala politiska uppgift. Som Dr Einat Wilf, världens främsta expert på UNRWA, påtalat fungerar FN-organet som en politisk palestinsk organisation, bundet till det politiska målet om ”återvändande”, vilket innebär att fem miljoner ättlingar till 1948 års flyktingar skall skickas in i Israel, och effektivt avsluta den judiska staten av idag. Istället för att sträva efter fred, är UNRWA idag det största hindret för fred, vilket Dr Wilf visat. Organisationen institutionaliserar, upprätthåller och blåser upp den palestinska flyktingfrågan, och drömmen om ett palestinskt ”återvändande” till det som är staten Israel.

USA, Storbritannien, EU och de andra stora bidragsgivarna måste agera.

Bland UNRWA:s största givare återfinns USA, som gav 280 miljoner dollar under 2015, EU (136 miljoner USD), och Storbritannien (100 miljoner USD). [Motsvarande siffra för Sverige var 45 miljoner USD]

Dessa och andra bidragsgivare, inklusive Kanada som nyligen åtog sig en ny post om 25 miljoner USD, har ett ansvar att se till att UNRWA lever upp till sina skyldigheter som humanitärt FN-organ.

När vi förra året avslöjade trettio liknande exempel på uppvigling som skett online, svarade UNRWA:s talesperson Chris Gunness tyvärr med att attackera UN Watch, och att förneka eller förringa problemen hos UNRWA. Först efter månader av uppmärksamhet i media tillkännagav FN i New York diskret att några anställda hade stängts av. Det avslöjades aldrig vilka förövarna var, eller hur länge de blivit avstängda. UNRWA har själva aldrig gjort några uttalanden på temat – varken på hemsidan eller någon annanstans.

Det faktum att så många UNRWA-anställda fortsätter att offentligt visa Facebookinlägg som hyllar radikal islamistisk terror, och uppviglar till antisemitism, visar att UNRWA – trots egna uppgifter om motsatsen – inte tar frågan på allvar. Och att dess anställda är medvetna om detta.

När UNRWA:s ledarskap gör sina dagliga utfall mot Israel (vilket i sig är ett brott mot humanitära organisationers förväntade neutrala hållning) skapar detta en atmosfär inom organisationen där lärare tydligen känner sig bekväma med att radera Israel från kartan.

UN Watch

Inledande sammanfattning till rapporten ”Poisoning Palestinian Children – UNW Report on UNRWA Incitement”, publicerad februari 2017

Läs hela: https://www.scribd.com/document/338677749/Poisoning-Palestinian-Children-UNW-Report-on-UNRWA-Incitement

https://www.unwatch.org/130-page-report-unrwa-teachers-incite-terrorism-antisemitism/

– – –
Lars Adaktusson har under den gångna veckan på twitter uppmärksammat problemen med UNRWA: “Är det så att @margotwallstrom och @IsabellaLovin nu ökar biståndet till @UNRWA, som ersättning för USAs minskade anslag, bör de berätta det. Skattebetalarna vill säkert veta om ytterligare biståndsmiljoner ska gå till korrumperade PA samt spridande av antisemitism och Israelhat.

Se även Lars Adaktussons meningsutbyte med Carl Bildt här och här.
___
Publicerat i Sverige-Israels veckomail Israelnytt.

Bli aldrig förövaren, offret eller den passive åskådaren (citat: Yehuda Bauer)

Professor Yehuda Bauer har just besökt Sverige. Han är en av världens främsta forskare om Förintelsen.

På Förintelsens minnesdag 1998 sa han bl.a. följande inför Bundestag, den tyska riksdagen:

In the book of which I have spoken before, are the Ten Commandments. Maybe we should add three additional ones: “You, your children and your children’s children shall never become perpetrators”; “You, your children and your children’s children shall never never allow yourselves to become victims”; and “You, your children and your children’s children shall never, but never, be passive onlookers to mass murder, genocide, or (let us hope it may never be repeated) to a Holocaust-like tragedy.”

På svenska ofta återgivet i varianter som: Du skall aldrig bli förövaren. Du skall aldrig bli offret. Och du skall aldrig bli en passiv åskådare.

Talet i sin helhet.

Tel Aviv är bästa staden att resa till 2018, enligt resemagasinet Vagabond!

Träffande oneliner när resemagasinet Vagabond utser Tel Aviv till bästa staden att resa till 2018:

“Allt som resten av Mellanöstern  inte  är,  det är  Tel Aviv: tolerant, avspänd och sekulär”

Nedanstående text från Israeliska turistbyråns pressmeddelande:

Varje år listar tidningen Vagabond de bästa resmålen i olika kategorier. Per J Andersson, redaktör för tidningen, gästade TV4 Nyhetsmorgon tidigare i veckan och berättade om topplaceringarna i de olika kategorierna. I kategorin ”Bästa städerna” står Tel Aviv som vinnare.

För det åttonde året i rad har Vagabonds vittberesta redaktion listat de hetaste resmålen i världen att besöka det nästkommande året. Nomineringen till Tel Aviv är för den 13 (8) kilometer långa sandstranden och för att staden är coolast i Mellanöstern.

“Allt som resten av Mellanöstern  inte  är,  det är  Tel Aviv: tolerant, avspänd och sekulär”, konstaterar redaktionen. 

Per J Andersson från Vagabond skildrade i TV4 att ”Staden Tel Aviv är en bubbla som är tolerant, avspänd och sekulär. Där lever många olika sorters människor sida vid sida i en ganska stor harmoni. Exempelvis finns det en ganska stark gayrörelse. Judar, muslimer och kristna, alla samsas här. Tel Aviv har en av världens finaste stadsstränder, en 8 km (13 km) lång gyllengul fin sandstrand direkt inpå stadskärnan. Gå från caféet rakt ner till stranden!

Se hela listan Vagabond korar: Hetaste resmålen 2018!:

http://www.vagabond.se/artiklar/nyheter/20171219/vagabond-korar-hetaste-resmalen-2018 /

Se klippet från TV4 Nyhetsmorgon, Tel Aviv börjar från 2,33 minuter: 

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/hit-ska-du-resa-2018-%C3%A4t-v%C3%A4rldens-b%C3%A4sta-mat-f%C3%B6r-under-20-kronor-3949008

– – –
Från Israeliska turistbyråns pressmeddelande, publicerat 20 december 2017
http://news.cision.com/se/israeliska-statens-turistbyra/r/tidningen-vagabond-utser-tel-aviv-som-basta-staden-att-resa-till-2018-,c2418993

Notisen har tidigare publicerats i vårt veckomail Israelnytt.

Det måste kännas rätt bra att vara Mahmoud Abbas…

Idag fick den Palestinska Myndighetens president Mahmoud Abbas ett varmt välkomnande av de europeiska ledarna i Bryssel.

Ungefär två timmar innan han anlände till EU:s högkvarter, gjorde hans organisation Fatah en ny uppdatering på sin officiella Facebooksida.

Uppdateringen markerade årsdagen för den ”heroiske ledaren” Ali Hassan Salameh, hjärnan bakom kidnappningarna och morden på de elva israeliska idrottarna vid OS i München 1972. Fatahs uppdatering refererar till Salameh som ”martyr”, och kallar 1972 års massaker för ”den berömda operationen i München”.

Vid ett tidigare besök i Bryssel gjorde Abbas det famösa påståendet att mystiska ”rabbiner” försökte förgifta palestinska brunnar. Och så sent som förra veckan hävdade han att det judiska folket saknar koppling till Israel. Han upprepade också att den Palestinska Myndigheten under hans ledning även fortsättningsvis kommer att belöna dömda terrorister och deras familjer ekonomiskt.

När EU:s diplomatiska chef i dag hälsade Abbas välkommen, så uttryckte hon kritik endast vid ett tillfälle: när hon angrep israelisk ”bosättningsaktivitet”, och kallade den illegal enligt internationell rätt.

Inte ett enda ord om Abbas uppviglande, hatfulla retorik, eller det ständiga främjandet av våldsam terror som pågår under hans styre. Hon var däremot mycket mån om att försäkra Abbas om EU:s ”fortsatta stöd, även ekonomiskt”.

Det måste kännas bra att vara Mahmoud Abbas.

 

.

.

.

.

.

Avi Mayer

Publicerat som uppdatering på egna Facebooksidan 22 januari 2018
https://www.facebook.com/avi.mayer/posts/10106747424264538?pnref=story Också publicerad i ISRAELNYTT nr 44.

Avi Meyer är internationell presstalesman för Jewish Agency for Israel. Han har hamnat på The Algemeiners lista med ”top 100 people positively influencing Jewish life around the world”, och den tredje mest inflytelserika personen på ’Jewish twitter’ enligt JTA. På twitter kan Avi Meyer följas här: https://twitter.com/avimayer

2018 kan bli positivt för Israel! av: Ulf Cahn

För ett år sedan var fortfarande Barack Obama president i USA. Redan från början av sin första presidentperiod 2009 hade han en mycket kritisk inställning till Israel. Bland det första han gjorde var att åka till Kairo och hålla sitt sedermera famösa tal till arabländerna och muslimerna i Mellanöstern. Däremot besökte han inte Israel under sin första presidentperiod och relationerna med Benyamin Netanyahu var märkbart frostiga.

Inför presidentvalet lät det annorlunda. Obama höll tal där han, liksom alla presidentkandidater under många år före honom, betygade sin omsorg om den judiska staten. Han sade till och med i ett tal att ”Jerusalem är Israels odelbara huvudstad”.

Den 23 december 2016, när Donald Trump vunnit presidentvalet och fyra veckor innan Obama skulle lämna sin post, gav han Israel ett riktigt knivhugg i ryggen. Fyra länder lade fram en resolution i FN:s säkerhetsråd, resolution 2334. Det blev den första som gick igenom sedan 2009, som behandlade Israel och de så kallade ockuperade områdena, och den första så kritiska mot Israel sedan 1980. USA lade ner sin röst, samtliga övriga 14 länder röstade för resolutionen som ensidigt anklagade Israel och ”ockupationen” för att vara anledningen till konflikten med palestinierna.

Den 20 januari 2017 tillträdde Donald Trump som USA:s president och det blev uppenbart hur den amerikanska politiken gentemot Israel förändrades. Om det tog Obama fyra år att besöka Israel tog det Trump fyra månader. Det var också tydligt att Trump och Netanyahu hade en vänskaplig och förtroendefull relation. Trump utsåg Nikki Haley till FN-ambassadör och nu lät det helt annorlunda i FN. Israel och USA var återigen de nära allierade de bör vara.

Donald Trump hade inför valet sagt att Jerusalem är Israels huvudstad och att han ville flytta USA:s Israelambassad dit. Det har många kandidater och valda presidenter sagt före honom, och jag måste medge att jag inte trodde han skulle uppfylla sitt löfte. Mycket riktigt, i maj 2017 gjorde han som samtliga presidenter gjort två gånger om året sedan 1995: utnyttjade möjligheten att skjuta upp det beslut om att flytta ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem, som senaten och representanthuset redan hade beslutat om.

FN är ett kapitel för sig, som vi alla vet. 86 procent av generalförsamlingens resolutioner under 2012–2015 behandlade Israel och kritiserade ensidigt landet för allt mellan himmel och jord.86 procent! Men, som Golda Meir sade en gång i tiden: ”Om Algeriet lade fram en resolution att jorden är platt och att Israel hade plattat till den, skulle den gå igenom med 164 röster mot 13 med 26 frånvarande”.

Även en del FN-organ, som UNESCO och rådet för mänskliga rättigheter, har fortsatt sin ensidiga Israelfientliga linje. Trump beslöt i oktober att lämna UNESCO och i december beslöt Netanyahu detsamma. Även finansieringen av UNESCO:ss och andra FN-organs arbete är ifrågasatt av Trump.

Så kom då den 6 december 2017. Dagen då Donald Trump sade det uppenbara och det enda riktiga: att Jerusalem är Israels huvudstad och att USA ska flytta sin Israelambassad dit. Reaktionerna var väntade: palestiniernas ledarskap rasade, många arabländer likaså, EU och givetvis Sverige sade att detta inte stämde med ”Jerusalems status” och att tvåstatslösningen är enda lösningen på konflikten mellan Israel och palestinierna. FN:s generalförsamling beslöt med stor majoritet att kritisera USA:s beslut. Men flera länder har sedan dess sagt att de ska flytta sina ambassader till Jerusalem.

Sammantaget kan 2018 bli ett år av positiv förändring ur Israels perspektiv. USA:s tryck mot FN och dess uppenbara ensidighet hårdnar. Upprördheten inom arabvärlden mot Trumps beslut den 6 december har inte varit så stor som palestinierna hade önskat. Allt fler länder i till exempel Afrika och Sydamerika har blivit mer positiva till Israel. Vi ser ett antal östeuropeiska länder inom och utom EU som stöder Israel på ett annat sätt än Västeuropa och EU. Palestinierna i Gaza men även på territorierna riktar alltmer sin ilska mot sina egna ledare och inte mot Israel. Kanske kan världen få upp ögonen för det den välrenommerade israeliske journalisten Khaled Abu-Toameh hävdat i decennier nu. Att det är det palestinska ledarskapet som är problemet, inte Israel. Att Abbas (liksom tidigare Arafat) inte går att lita på av två skäl, nämligen dels för att han inte förbereder sitt eget folk för att leva i fred utan raka motsatsen, och dels att han öppet säger (på arabiska) att han inte kan kompromissa för att han inte kan tala för världens 1,5 miljarder muslimer (detta avser främst Jerusalem).

Genom att Israel och USA båda står på sig, håller en principfast och rakryggad linje och sätter hårt mot hårt mot Israels fiender, kan man åstadkomma mycket. Sedan må FN, EU och Sverige säga vad de vill. De står just nu inte på sanningens sida.

Ulf Cahn
Generalsekreterare för Förenade Israelinsamlingen/Keren Hayesod.
http://www.israelinsamlingen.org/

Israelkommentar publicerad i Världen idag 3 januari 2018
http://www.varldenidag.se/israelkommentar/2018-kan-bli-positivt-for-israel/repqlf!pL3mxxk4HECLGHEFCoVGg/

Mike Pence i Israel och Abbas i EU

USA:s vicepresident besöker just nu Israel, och han talade i Knesset på måndagen. Det är i sig inget uppseendeväckande; ett antal presidenter och utrikesministrar har gjort det. Det intressanta är vad Mike Pences tal innehöll, och vad det inte innehöll.

Vid tidigare tillfällen har alltid framhållits de nära band och den vänskap som finns mellan USA och Israel, Mellanösterns enda demokrati. Allt detta framhöll även Mike Pence, och han kryddade sitt tal med bibliska referenser.

Men efter de inledande hjärtlighetsbetygelserna brukar alltid komma ett ”men”, med variationer på temat att goda vänner är uppriktiga mot varandra. Och därefter brukar komma kritik. Kritik mot bosättningarna i Judéen och Samarien som fredshinder och kritik för att man inte gått tillräckligt långt för att tillmötesgå palestiniernas ledare, som också vill ha fred. Under Obamas tid brukade man med halsbrytande logik hävda att Israel inte kan vara på samma gång en judisk och demokratisk stat.

Inget sådant denna gång. Inget mästrande om hur Israel inte vet sitt eget bästa eller är ogina som inte tror på att Irans ledare är resonabla människor. Pence tog istället bladet från munnen när det gäller Iran och kallade landet ”en brutal diktatur som försöker förtrycka sina medborgare och förneka dem grundläggande rättigheter”.

Pence underströk också att ambassadflytten från Tel Aviv till Jerusalem verkligen ska bli av, redan nästa år. Han konstaterade att Jerusalem som Israels huvudstad är ett faktum, och sa vidare att verklig fred bara kan bygga på fakta.

I bjärt kontrast står EU, som samtidigt tog emot Mahmoud Abbas och lovade att kämpa för att Jerusalem ska bli palestiniernas huvudstad. Dock har ingen sett några israeler bränna EU-flaggor för det, eller kalla till ”dagar av vrede”.

Mike Pence sa också att varje fredsöverenskommelse måste garantera Israels förmåga att skydda sitt land. Kontrasten mellan USA och Europa har på sätt och vis aldrig varit tydligare. Medan USA stöder den enda demokratin i regionen håller EU en genomkorrumperad och våldsuppviglande regim under armarna. Det har länge varit uppenbart att Israel aldrig kommer att lita på Europa, de lärde sig bittert den läxan för 75 år sedan. EU har inte förstått att de helt enkelt inte är trovärdiga.

Bengt-Ove Andersson

Jean-Pierre Barda om att flytta till Israel

Expressen och Arne Lapidus har en längre artikel med svenska judar som valt att flytta till Israel, att göra aliyah.

En av dem är Jean-Pierre Barda, numera boende i Tel Aviv. Han anser att ”den ständiga medievinklingen mot Israel förstärker antisemitismen” i Sverige. Den förtäckta antisemitismen är svårare att bemöta än öppna och tydliga antijudiska slagord som hörs i demonstrationer, säger han.

Ur reportaget:

Vi träffar honom i trädgården utanför hans lägenhet i centrala Tel Aviv, där det finns både fikonträd och olivträd. Och han har hängt en israelisk flagga intill dörren.

– Som jude i Sverige är man ständigt utsatt för det antiisraeliska medieklimatet. Större delen av antiisraelismen är förklädd antisemitism. Det blir uppenbart när ropen skallar ”Död åt judarna!” i demonstrationer, säger Jean-Pierre Barda.

– Israel är en oupplöslig del av vår judiska identitet och kultur. Sedan behöver man inte gilla den israeliska regeringen. Precis som jag älskar Sverige men inte gillar den svenska regeringen.

Läs mer om vad Jean-Pierre Barda och de andra har att säga i Expressens reportage:

Svenska judar: Israel är säkrare än Sverige
https://www.expressen.se/nyheter/qs/alice-jag-var-tva-kvarter-fran-ett-terrordad-i-tel-aviv-dar-jag-bor-men-jag-ty/

Hade FN rätt om Jerusalem för en gångs skull?

Den 6 december tog USA det historiska steget att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Den 21 december röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution som fördömde USA:s erkännande och förklarade att ”beslut och handlingar som syftar till att ändra den heliga staden Jerusalems karaktär, status eller demografiska sammansättning saknar juridisk giltighet, är utan laga kraft och måste upphävas”.

Inget nytt i den församlingen, alltså. Därför hajade säkert flera till när en israelisk krönikör använde rubriken: ”För en gångs skull har FN rätt.” Men de som väntat sig en litania av judiskt självhat – som det inte råder brist på nuförtiden – skulle bli besvikna om de läste vidare. Daniel Pinner fortsatte nämligen med att dra ut den logiska konsekvensen av FN:s resolution.

Han konstaterar nämligen att Jerusalem var Israels huvudstad redan för 3 000 år sedan och var det i över 1 000 år. Sedan kom erövrare i form av romare, bysantiner, araber och turkar, men ingen av dem skapade någonsin en stat i området och ingen utropade Jerusalem till sin egen huvudstad. Dock gjorde romarna ett rejält försök att nästan med ordmagi utplåna de starka banden mellan det judiska folket och Jerusalem, som man gav namnet Aeolia Capitolina. Det hjälpte föga. Även under dessa olika erövrare förblev Jerusalem den självklara hjärtpunkten för judar i diasporan, och under 2 000 år hälsade man vid påsk med orden ”Nästa år i Jerusalem”.

Konsekvensen blir alltså att FN:s resolution logiskt sett bör innebära att alla dessa försök med början hos romarna och följande erövrare och kolonister att ändra Jerusalems karaktär eller status sedan israeliterna gjorde Jerusalem till sin huvudstad är utan laga kraft och måste upphävas. Om man följer historien ogiltigförklarar alltså FN egentligen sina egna tidigare ensidigt antiisraeliska resolutioner och försök att ändra Jerusalems status, som var ett historiskt faktum medan London och Paris bara var glest befolkade träskmarker. Faktum är att inget folk kan åberopa så starka historiska, nationella och religiösa band till sin huvudstad som Israel.

Jerusalem är och förblir Israels huvudstad, punkt, även om det upprör en del omåttligt att USA nu har tagit konsekvensen av historien och den lag man själva stiftade redan för över 20 år sedan.

Bengt-Ove Andersson

Palestinagruppernas bojkottlista har blivit min shoppinglista

Publicerad i Israelnytt, 12 januari 2018. Se även Världen idag, 16 januari 2018: Bojkottade varor kan bli inköpslista för Israelvänner.

Palestinagruppernas bojkottlista har blivit min shoppinglista.
Anti-israelisk bojkottaktivism står inför en så kallad utmaning.

Palestinagruppernas fokus ligger på anti-israelisk aktivism. Men man uppmanar på sin hemsida också till stödköp av palestinska produkter, även om detta är en underordnad strategi, och typiskt nog sker under rubriken “Bojkott, Desinvestering [sic] och Sanktioner (BDS)”.

Där kan vi läsa att: “Axfood (Willys, Hemköp och PrisXtra) säljer palestinska tomater i vissa av sina butiker.” Sedan listan skrevs har butikskedjan PrisXtra tyvärr tvingats upphöra pga bristande lönsamhet. Huruvida kedjans val av fruktimportörer haft någon avgörande inverkan låter jag vara osagt, men visst känns nedläggningen som en slags påminnelse om hur Palestinagrupperna borde fokusera mindre på att hata Israel, och mer på att hjälpa palestinierna.

Hemsidans huvudnummer är dock bojkotten av Israel. Följdaktligen har man listat israeliska produkter som man uppmanar läsarna att undvika.

Sammanställningen av bojkottprodukter präglas mer av önsketänkande än kunskap om hur Israels ekonomi ser ut idag. Israel påverkas förstås inte av att några svenska aktivister vägrar befatta sig med Eldorados tomatjuice eller “vissa snittblommor”, som listan så hjälpsamt formulerar det. Jordbruksprodukter står numera endast för en bråkdel av den israeliska ekonomin – ungefär som i Sverige.

Listan hade istället kunnat ta upp det som idag är viktigt för Israels ekonomi; de israeliska medicinska innovationer som vi svenskar kommer i ständig kontakt med, eller de många högteknologiska produkter från Israel som finns i alla våra hem. Men om dessa skulle bojkottas hade många helt enkelt inte kunnat läsa Palestinagruppernas hemsida, så det är ju lätt att förstå organisationens dilemma.

Anders Engström

– – –
Jag tackar hursomhelst för den behändiga shoppinglistan, och delar gärna med mig av den till Israelnytts läsare (inklippt från Palestinagruppernas hemsida):

Ett sätt att hålla utkik efter israeliska varor är att kolla på varans streckkodsnummer, det s.k. EAN-numret. Israels landsprefix är 729. Tyvärr kan israeliska produkter gömma sig även bakom andra länders landprefix där de kan ha förädlats eller packeterats.
SYSTEMBOLAGET 
Vin, starkvin och lättdrycker av märkena Carmel, Yarden och Golan Heights Winery. Sök på Israel eller “Övriga ursprung”.

FRUKT och GRÖNT
Carmel/Agrexco är moderbolag för i princip alla israeliska jordbruksvaror.
Avokados (Carmel och Top)
Citrusfrukter (Carmel och Jaffa)
Cocktail- eller körsbärstomater (Rini Cherry, Melody, Bio-Top, Dana Cherries, Arav A, Carambola, Carmel)
Dadlar (Följande märken kan vara dadlar från Israel: Deglet Nour, Jordan River, Jordan Plains)
Paprika (Kedem Hadarim Ltd, Orca Quality Group, Carmel)
Sharonfrukter (Carmel)
Sötpotatis, Carmel, Assis Ltd, I & B Farm Products, Meshek Industries (Beit Yizhak 778) Ltd och VITA
Vindruvor (Perlette)

Nedanstående produkter kan vara importerade från Israel, kolla butikens märkning:
Blekselleri, clementiner, meloner, morötter, ekologiskt odlade, paprika/paprikamix, röd grapefrukt (även kravmärkt). Var speciellt aktsam mot Hemköps ekologiska livsmedelsserie “Garant” som bland annat innehåller israeliska tomater och paprikor.

VEGETARISKT
Hälsans kök, samtliga djupfrysta produkter av soja- och/eller veteprotein. Hälsans Kök är en del av företaget Tivall Sweden AB som ägs av det israeliska företaget Tivall.
Djupfrysta produkter av märket Zoglo’s som bl.a. säljs av Hemköp.

DRYCKER
SodaStream-produkter, inklusive smakkoncentrat
Eldorado tomatjuice
ICAs röda grapefruktjuice
Eden Springs kontorsvatten

HUDVÅRDSPRODUKTER
Moroccanoil
Ahava, The Holy Mud och DSD, krämer från Döda Havet.
Premier
Dead Sea BodyCare

RESOR
Israel Tours – en svensk resebyrå som bland annat erbjuder gruppresor till områden som illegalt ockuperas av Israel utan att nämna att dessa är på ockuperad mark
Sabra Tours, en svensk resebyrå som bland annat erbjuder gruppresor till områden som illegalt ockuperas av Israel utan att nämna att dessa är på ockuperad mark
Israeliska Statens Turistbyrå AB – marknadsför resor till bl.a. bosättningar på Västbanken
SVEKIV Svenska Kibbutzvänner – Jobba inte gratis åt ockupationsmakten!
Israels flygbolag El Al – Stöd inte ockupationsmakten ekonomiskt!

ÖVRIGT
Skolkritor av märket Omega
Vissa dammfria kritor av märket Crayola
Vissa snittblommor
Arbetsbänk Black & Decker med artikelnummer 324100005
Ellos: Donna Girl toffel
ISCAR – en stor tillverkare i verkstadsindustrin (svarvning, fräsning,
borrning etc)
Nike 3pack sockor Basic sport är enligt förpackningen tillverkade i Israel

Listan i sin helhet, under rubriken “Bojkott, Desinvestering och Sanktioner (BDS)”:
http://www.palestinagrupperna.se/bojkott-desinvesteringar-och-sanktioner-bds/israeliska-produkter-i-sverige

Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse

För 80 år sedan ingicks den ökända München-överenskommelsen mellan å ena sidan Hitler och Mussolini och å andra sidan Frankrikes Daladier och Englands Chamberlain. Den blev ökänd därför att den kom att bli en symbol för politisk godtrogenhet och stockdumhet från Frankrikes och Englands sida. I stora drag gick den ut på att Hitler skrev på ett papper där han lovade att han inte hade några flera territoriella anspråk i Europa, bara han fick delar av Tjeckoslovakien. Chamberlain reste hem, viftade triumferande med pappret och utropade ”Fred i vår tid”. Winston Churchill och andra som länge varnat för Nazitysklands upprustning och verkliga ambitioner hade länge stämplats som krigshetsare och marginaliserats.

Mindre än ett år senare invaderade Hitler Polen och demonstrerade att pappret han undertecknat inte var värt bläcket. Churchills kommentar blev berömd: ”De hade att välja mellan vanära och krig. De valde vanära, och fick krig på köpet.”

Varför denna historiska utvikning? Jo, för att parallellerna är så slående till en annan överenskommelse mellan en västledare och en annan barbarisk regim, Irans mullor. Här gällde det att pressa fram en utrikespolitisk seger efter åtta ganska misslyckade år för USA:s Barack Obama. Iran har under många år strävat efter kärnvapen, och man har aldrig gjort någon hemlighet av vad man tänker göra med dem: utplåna den judiska staten, precis som Hitler försökte utplåna det judiska folket.

Men Israel vill av naturliga skäl inte låta sig utplånas och protesterade starkt mot ett avtal med Iran som i princip bara innebär att Iran lovar att inte skaffa kärnvapen på 12 år, men ändå får fortsätta med kärnforskning ”för fredligt syfte”, och som tack frigjordes flera hundra miljoner dollar som tidigare varit frysta i USA. Pengar som vi nu vet inte har kommit Irans folk till del utan till att fortsätta finansiera terror – precis som tidigare. Dessutom släpps bara kontrollanter in där Iran behagar. Irans mullor har säkert fått tillfälle att skratta lika gott åt de godtrogna västmakterna som Hitler gjorde.

Trots protesterna från Israel och den konservativa delen av USA:s kongress pressades avtalet igenom. Barack Obama hade alltså inga problem med att ignorera det dödliga hot mot Israel (och även resten av Mellanöstern) som nu blivit ännu allvarligare, för att få en utrikespolitisk framgång och skaffa sig ett eftermäle som fredsskapare.

Obama och John Kerry tävlar här i blåögdhet med Neville Chamberlain, som fick avgå i vanära när Hitlers verkliga ambitioner blev tydliga. Däremot har ingen anklagat Chamberlain för cynism, vilket däremot har präglat Obamas och Kerrys hantering av Iranavtalet.

Denna cynism har möjligen fått helt andra proportioner genom nya avslöjanden. Amerikanska DEA och FBI hade nämligen under ett antal år kartlagt de nära banden mellan Hizbollah och knarkkartellerna i Mexiko, där inkomster från knarkhandeln av Hizbollah användes till vapeninköp och terror. Man började för cirka fyra år sedan närma sig punkten för att slå till, men fick kalla handen uppifrån (läs: Vita Huset), och locket lades på. Tydligen var anledningen att Obama inte ville göra något som retade upp Iran, Hizbollahs finansiär, och äventyrade Iranavtalet. Detta är allvarligt nog, men det har också visat sig att USA:s kongress aldrig fick vetskap om utredningen om Hizbollah-knarkkartellerna, och var ovetande om detta när de röstade igenom Iranavtalet.

Kontentan blir alltså att USA:s kongress på falska premisser röstade för ett avtal som troligen kommer att visa sig lika värdelöst som Chamberlains papperslapp. Ett avtal som tvärtemot att göra Mellanöstern säkrare kommer att föra det ett stort steg närmare mardrömmen med fanatiska mullor som snart har makt att göra verklighet av sitt upprepade löfte om att lägga Israel i aska.

Israel står inför ett hemskt dilemma. 1981, när Saddam Hussein höll på att bygga sin kärnreaktor för framställande av kärnvapen, flög man helt sonika dit en söndagsförmiddag när ingen jobbade där, och bombade ut anläggningen. Israel fördömdes självklart av FN för detta, men bara tio år senare, vid Gulfkriget, var snart sagt hela världen tacksam för att galningen Hussein inte hade tillgång till kärnvapen.

Iran lärde sig sin läxa, och deras kärnanläggningar är nedgrävda djupt under jorden. Det skulle krävas inget mindre än en markinvasion för att oskadliggöra Iran innan de hinner få sina kärnvapen och mardrömmen är ett faktum. Och skulden för det dilemma som Israel har satts i vilar mycket tungt på två män: Barack Obama och John Kerry. Samtidigt vet Israel att om man skulle utföra ett förebyggande anfall kommer man att fördömas mycket hårt och isoleras av just de länder som håller Irans mullor under armarna. Inte minst Sverige, som enligt uppgift har tredubblat sin handel med Iran sedan 2000.

Det är mycket svårt att sia om vad som kommer att ske. Det enda man kan vara helt säker på är att ingen kommer att tillåtas bränna judar en gång till. Det är staten Israel garant för, och de kommer att göra allt som krävs för att skydda sitt folk.

Bengt-Ove Andersson