Blogg

Iranavtalet och Münchenavtalet – en jämförelse

För 80 år sedan ingicks den ökända München-överenskommelsen mellan å ena sidan Hitler och Mussolini och å andra sidan Frankrikes Daladier och Englands Chamberlain. Den blev ökänd därför att den kom att bli en symbol för politisk godtrogenhet och stockdumhet från Frankrikes och Englands sida. I stora drag gick den ut på att Hitler skrev på ett papper där han lovade att han inte hade några flera territoriella anspråk i Europa, bara han fick delar av Tjeckoslovakien. Chamberlain reste hem, viftade triumferande med pappret och utropade ”Fred i vår tid”. Winston Churchill och andra som länge varnat för Nazitysklands upprustning och verkliga ambitioner hade länge stämplats som krigshetsare och marginaliserats.

Mindre än ett år senare invaderade Hitler Polen och demonstrerade att pappret han undertecknat inte var värt bläcket. Churchills kommentar blev berömd: ”De hade att välja mellan vanära och krig. De valde vanära, och fick krig på köpet.”

Varför denna historiska utvikning? Jo, för att parallellerna är så slående till en annan överenskommelse mellan en västledare och en annan barbarisk regim, Irans mullor. Här gällde det att pressa fram en utrikespolitisk seger efter åtta ganska misslyckade år för USA:s Barack Obama. Iran har under många år strävat efter kärnvapen, och man har aldrig gjort någon hemlighet av vad man tänker göra med dem: utplåna den judiska staten, precis som Hitler försökte utplåna det judiska folket.

Men Israel vill av naturliga skäl inte låta sig utplånas och protesterade starkt mot ett avtal med Iran som i princip bara innebär att Iran lovar att inte skaffa kärnvapen på 12 år, men ändå får fortsätta med kärnforskning ”för fredligt syfte”, och som tack frigjordes flera hundra miljoner dollar som tidigare varit frysta i USA. Pengar som vi nu vet inte har kommit Irans folk till del utan till att fortsätta finansiera terror – precis som tidigare. Dessutom släpps bara kontrollanter in där Iran behagar. Irans mullor har säkert fått tillfälle att skratta lika gott åt de godtrogna västmakterna som Hitler gjorde.

Trots protesterna från Israel och den konservativa delen av USA:s kongress pressades avtalet igenom. Barack Obama hade alltså inga problem med att ignorera det dödliga hot mot Israel (och även resten av Mellanöstern) som nu blivit ännu allvarligare, för att få en utrikespolitisk framgång och skaffa sig ett eftermäle som fredsskapare.

Obama och John Kerry tävlar här i blåögdhet med Neville Chamberlain, som fick avgå i vanära när Hitlers verkliga ambitioner blev tydliga. Däremot har ingen anklagat Chamberlain för cynism, vilket däremot har präglat Obamas och Kerrys hantering av Iranavtalet.

Denna cynism har möjligen fått helt andra proportioner genom nya avslöjanden. Amerikanska DEA och FBI hade nämligen under ett antal år kartlagt de nära banden mellan Hizbollah och knarkkartellerna i Mexiko, där inkomster från knarkhandeln av Hizbollah användes till vapeninköp och terror. Man började för cirka fyra år sedan närma sig punkten för att slå till, men fick kalla handen uppifrån (läs: Vita Huset), och locket lades på. Tydligen var anledningen att Obama inte ville göra något som retade upp Iran, Hizbollahs finansiär, och äventyrade Iranavtalet. Detta är allvarligt nog, men det har också visat sig att USA:s kongress aldrig fick vetskap om utredningen om Hizbollah-knarkkartellerna, och var ovetande om detta när de röstade igenom Iranavtalet.

Kontentan blir alltså att USA:s kongress på falska premisser röstade för ett avtal som troligen kommer att visa sig lika värdelöst som Chamberlains papperslapp. Ett avtal som tvärtemot att göra Mellanöstern säkrare kommer att föra det ett stort steg närmare mardrömmen med fanatiska mullor som snart har makt att göra verklighet av sitt upprepade löfte om att lägga Israel i aska.

Israel står inför ett hemskt dilemma. 1981, när Saddam Hussein höll på att bygga sin kärnreaktor för framställande av kärnvapen, flög man helt sonika dit en söndagsförmiddag när ingen jobbade där, och bombade ut anläggningen. Israel fördömdes självklart av FN för detta, men bara tio år senare, vid Gulfkriget, var snart sagt hela världen tacksam för att galningen Hussein inte hade tillgång till kärnvapen.

Iran lärde sig sin läxa, och deras kärnanläggningar är nedgrävda djupt under jorden. Det skulle krävas inget mindre än en markinvasion för att oskadliggöra Iran innan de hinner få sina kärnvapen och mardrömmen är ett faktum. Och skulden för det dilemma som Israel har satts i vilar mycket tungt på två män: Barack Obama och John Kerry. Samtidigt vet Israel att om man skulle utföra ett förebyggande anfall kommer man att fördömas mycket hårt och isoleras av just de länder som håller Irans mullor under armarna. Inte minst Sverige, som enligt uppgift har tredubblat sin handel med Iran sedan 2000.

Det är mycket svårt att sia om vad som kommer att ske. Det enda man kan vara helt säker på är att ingen kommer att tillåtas bränna judar en gång till. Det är staten Israel garant för, och de kommer att göra allt som krävs för att skydda sitt folk.

Bengt-Ove Andersson

 

Förintelsens minnesdag 27 januari 2018 – event i Stockholm

Förintelsens minnesdag 27 januari 

· Värd: Forum för levande historia

(Texten är från Forum för levande historias facebookevent)

Den 27 januari kl. 17:00 – 19:00
Raoul Wallenbergs torg, SE-111 48 Stockholm, Sverige

Information

Välkommen till ljuständning på Raoul Wallenbergs torg och efterföljande minnesceremonier i Stora synagogan och S:t Jacobs kyrka.

Den 27 januari samlas människor över hela världen i en årlig manifestation. Det är en dag då vi hedrar minnet av alla som mördades under Förintelsen och dem som stod emot. En dag för alla som vill uttrycka sitt stöd för alla människors lika värde.

Ljuständning på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm kl.17.00.
Forum för levande historias överintendent Ingrid Lomfors hälsar välkommen. Statsminister Stefan Löfven och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke deltar i gemensam ljuständning.
Välkommen att tända ljus från kl. 16.00.

Minnesceremonier
Stora synagogan, Wahrendorffsgatan 3 i Stockholm kl.18.00
Tal av bland andra statsminister Stefan Löfven, historikern Yehuda Bauer och överintendent Ingrid Lomfors.
Deltagande i Stora synagogan ska föranmälas senast den 25 januari till gunila.lefebure@jfst.se

S:t Jacobs kyrka, Västra Trädgårdsgatan 2 i Stockholm kl.18.00
Tal av bland andra kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke och Forum för levande historias kommunikationschef Johan Rahm.

Minnesceremonierna genomförs i samarbete med Judiska församlingen i Stockholm respektive É Romani Glinda.

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) om extremisters Israel-hat

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) om extremisters Israel-hat.

“Extremvänstern överraskar aldrig. Förtryck som utförs av anti-amerikanska och anti-israeliska krafter rättfärdigas och ursäktas alltid. I kampen mot liberala värden förenas extremvänstern och extrmhögern. Detta blir allt tydligare. Både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt.”

@Shekarabi på twitter 2 januari 2018

Trumps tal om Jerusalem (och vad hans företrädare sagt).

Om två meningar ur Donald Trumps Jerusalem-tal skall tillåtas representera helheten kan det bli dessa:

“This is nothing more or less than a recognition of reality. It is also the right thing to do.”

Trumps tal kan läsas – och beskådas – i sin helhet här:
Full Video and Transcript: Trump’s Speech Recognizing Jerusalem as the Capital of Israel 
https://www.nytimes.com/2017/12/06/world/middleeast/trump-israel-speech-transcript.html

– – –

En del av kritiken mot USA:s ambassadflytt och erkännande tycks haka upp sig på att det gjordes av en kontroversiell president. Det kan därför vara värt att påminna om hur lagen Jerusalem Embassy Act antogs av en bred majoritet från båda partier i kongressen 1995.

Och Trumps företrädare – Barack Obama – lät så här så sent som 2008:

“But any agreement with the Palestinian people must preserve Israel’s identity as a Jewish state, with secure, recognized, defensible borders.

And Jerusalem will remain the capital of Israel, and it must remain undivided.”

Candidate Obama at AIPAC 2008, status of Jerusalem
https://youtu.be/TyF4_NVgllc

MANIFESTATION MOT ANTISEMITISM OCH FÖR ISRAEL SÖNDAG

Vänskapsförbundet Sverige-Israel inbjuder till solidaritetsmöte 

MANIFESTATION MOT ANTISEMITISM OCH FÖR ISRAEL 

TID:         SÖNDAGEN DEN 17 DECEMBER KL. 14.00. 

PLATS:    Raoul Wallenbergs torg i STOCKHOLM 

Brandbomber mot en judisk synagoga. Skränande mobbar som ropar ”Döda judarna!” 1930-talets Tyskland går igen i 2010-talets Sverige. Våld och hot mot judar i Sverige har nått en ny bottennivå. Judar måste åter gömma sig undan hatets kolportörer.

Vi godtar inte detta! Judar i Sverige måste garanteras att kunna leva utan fruktan för angrepp. Israel har som alla andra länder rätt att själva bestämma om sin huvudstad.

Talare: Lars Adaktusson, Israels ambassadör Ilan Ben-Dov, Marcus Birro, Annika Borg, Fredrik Malm, Gunnar Hökmark, Maria Halkiewicz, Tobias Petersson, Johan Westerholm, Stefan Lindmark m fl

Vår eventsida hålls uppdaterad med ny information:
https://www.facebook.com/events/868680696641379/

Kom och ge ert stöd för det judiska folket och för staten Israel!



 

 

 

 

 

 

Attacken mot Synagogan i Göteborg – Uttalande från styrelsen för Vänskapsförbundet Sverige-Israel i västra Sverige

Uttalande från Vänskapsförbundet Sverige-Israel väster med anledning av attentatet mot synagogan [9 dec 2017]

Vi står i dag tillsammans som vänner i sorg över det allvarliga brandattentatet mot Synagogan i Göteborg. Judiska ungdomar hade fest. Det kan de inte ha i Sverige i dag utan omfattande säkerhetsarrangemang och utan att riskera attacker – för att de är judar. Vi kallar på alla anständiga svenskar att stå upp för judars rätt att leva i fred och trygghet i Sverige och i den judiska staten Israel.

Attentatet mot Synagogan i Göteborg är avskyvärt – men inte oväntat. Vi kan nu vänta oss de vanliga upprörda avståndstagandena från våld och antisemitism som alltid kommer från olika ledare i vårt land, men en del av dem klingar falskt. Sveriges regering har många gånger varnats för den växande antisemitismen, men bidrar i handling till dess spridning.

Tre har gripits misstänkta för attentatet men fler maskerade personer fanns med och backade upp dem som kastade brandbomberna. Låt oss hoppas att rätt personer kan lagföras för brottet, men vilka de är spelar just i dag en mindre roll. Det flertusenåriga judehatet växer nämligen ur många rötter.

– De nazistiska antisemiterna i Sverige är relativt få men farliga genom en hög beredskap till våld och terror.

– När det gäller den kristna antisemitismen har många kyrkor gjort upp med sitt förflutna, men inte alla.

– Vänsterns antisemitism odlas i den djupt orättvisa behandlingen av världens enda judiska stat och får daglig spridning genom okunnig och obalanserad journalistik.

– Till ovanstående har vi importerat en arabisk/islamsk antisemitism. Denna predikas öppet genom statliga medier och i moskéer i otaliga länder som skyller judarna för allt ont. Sverige bidrar till denna antisemitism genom att inte tydliggöra att den finns och genom att okritiskt och utan villkor ösa miljoner av svenska skattepengar över den Palestinska myndigheten och över UNRWA som i skolböcker och undervisning från lågstadiet och uppåt lär ut judehatet.

Gårdagens attentat i Göteborg skedde mot bakgrund av ilskna protester mot att en stat erkänt Israels rätt att som alla andra länder definiera sin huvudstad. Låt oss nu tala öppet om hur en snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till antisemitism – och därmed tyvärr också till våld mot judar.

Styrelsen för Vänskapsförbundet Sverige-Israel i västra Sverige.

Attacken mot Synagogan – Uttalande från styrelsen för vänskapsförbundet Sverige-Israel i västra Sverige

Vi står i dag tillsammans som vänner i sorg över det allvarliga brandattentatet mot Synagogan i Göteborg. Judiska ungdomar hade fest. Det kan de inte ha i Sverige i dag utan omfattande säkerhetsarrangemang och utan att riskera attacker – för att de är judar. Vi kallar på alla anständiga svenskar att stå upp för judars rätt att leva i fred och trygghet i Sverige och i den judiska staten Israel.

 

Attentatet mot Synagogan i Göteborg är avskyvärt – men inte oväntat. Vi kan nu vänta oss de vanliga upprörda avståndstagandena från våld och antisemitism som alltid kommer från olika ledare i vårt land, men en del av dem klingar falskt. Sveriges regering har många gånger varnats för den växande antisemitismen, men bidrar i handling till dess spridning.

 

Tre har gripits misstänkta för attentatet men fler maskerade personer fanns med och backade upp dem som kastade brandbomberna. Låt oss hoppas att rätt personer kan lagföras för brottet, men vilka de är spelar just i dag en mindre roll. Det flertusenåriga judehatet växer nämligen ur många rötter.

 

– De nazistiska antisemiterna i Sverige är relativt få men farliga genom en hög beredskap till våld och terror.

– När det gäller den kristna antisemitismen har många kyrkor gjort upp med sitt förflutna, men inte alla.

– Vänsterns antisemitism odlas i den djupt orättvisa behandlingen av världens enda judiska stat och får daglig spridning genom okunnig och obalanserad journalistik.

– Till ovanstående har vi importerat en arabisk/islamsk antisemitism. Denna predikas öppet genom statliga medier och i moskéer i otaliga länder som skyller judarna för allt ont. Sverige bidrar till denna antisemitism genom att inte tydliggöra att den finns och genom att okritiskt och utan villkor ösa miljoner av svenska skattepengar över den Palestinska myndigheten och över UNRWA som i skolböcker och undervisning från lågstadiet och uppåt lär ut judehatet.

 

Gårdagens attentat i Göteborg skedde mot bakgrund av ilskna protester mot att en stat erkänt Israels rätt att som alla andra länder definiera sin huvudstad. Låt oss nu tala öppet om hur en snedvriden Israeldebatt uppmuntrar till antisemitism – och därmed tyvärr också till våld mot judar.

 

Styrelsen för Vänskapsförbundet Sverige-Israel i västra Sverige.

 

10 december 2017

 

Vakna, Sverige!

Lördagens antisemitiska brandattentat mot Göteborgs synagoga är vidrigt och upprörande, liksom våld med antisemitiska förtecken på andra platser i landet. Men det är inte helt överraskande. En av USA:s äldsta judiska organisationer, American Jewish Committee (AJC), skriver att man träffade Sveriges statsminister och utrikesminister för 18 månader sedan och då varnade för den ökande antisemitismen, men att ministrarna verkade ganska omedvetna. AJC undrar retoriskt om Sverige kommer att vakna sent omsider.

Som ledare för ett land har man inte rätt att vara hur godtrogna som helst. När Sveriges utrikesminister sitter till doms över Israel snart sagt varje gång de försvarar sina medborgare mot mördare, och härleder islamistiska terrorattentat i Europa till Israels politik, skickar man dunkla signaler till dem som gärna vill terrorisera judar även här.

Vi har dessutom släppt in ett okänt antal ISIS-soldater och terrorister av andra schatteringar, så till den grad att en engelsk terrorforskare ruskar på huvudet och kalla Sverige för garnisonsstad för ISIS, som utan risk för gripande kan återvända hit och återhämta sig när de har varit på mördarrunda i Mellanöstern.

Mot bakgrund av allt detta klingar det ihåligt när man nu yrvaket och indignerat uttalar sin avsky mot dåden. Det är orimligt att judiska församlingar ska behöva lägga en stor del av sina medel på att skydda sig mot antisemitiska våldsmän. I Sverige. Mer än 70 år efter Förintelsen. Av alla utrikesministrar i EU är Sveriges den enda som inte är välkommen i Israel.

Sverige får inte fortsätta att vara en fristad för terrorism och antisemitism. Sverige måste vända om och upphöra att vara Israels värsta ovän i västvärlden. Sverige måste agera med kraft mot antisemitism, både inom och utom landet. Och Sverige måste agera med kraft för att skydda sina judiska medborgare. Detta är en ödesfråga både för dem och för oss alla.

För Vänskapsförbundet Sverige-Israel,

Lars Adaktusson, riksordförande

Stefan Dozzi, generalsekreterare

Bengt-Ove Andersson, AU-ordförande

 

Jerusalem är Israels eviga huvudstad

När vissa politiker och massmedier hälsar ett presidentbeslut med fördömanden och krigsrubriker och talar om katastrof bör det rimligtvis handla om en krigsförklaring eller något lika allvarligt. Därför är mångas reaktioner på president Trumps och USA:s erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad så gåtfullt.

Jerusalem blev Israels huvudstad redan för över 3 000 år sedan och har alltid varit den självklara kärnan i judarnas religion och nationella identitet. I förskingringen hälsade man varandra vid påsk med orden ”Nästa år i Jerusalem!” Inget folk i världen kan hänvisa till så självklara och starka band till en plats som judarna till landet Israel och Jerusalem.

Krigen avlöste varandra och först 1967 blev Jerusalem en enad stad under Israel efter att östra delen hade ockuperats av Jordanien i 19 år. Det var först under israeliskt styre som fulla rättigheter garanterades för alla olika religioner i Jerusalem.

Att världens länder i protest flyttade sina ambassader till Tel Aviv 1980 är ett ämne till skam. Inte för Israel, men för världens länder. USA:s kongress beslutade redan 1995 om en flytt av USA:s ambassad tillbaka till Jerusalem, något som fram till nu inte godkänts av presidenterna med hänvisning till att det kunde störa fredsprocessen. Det president Trump nu har gjort är helt enkelt att äntligen genomföra det som varit lag i kongressen i över 20 år.

Dessutom är beslutet på inget sätt en skymf mot palestinierna eftersom USA:s ambassad kommer att ligga i västra Jerusalem när flytten väl blir av. Vilket säkert dröjer.

Beträffande att erkännande skulle bli ett hinder i fredsprocessen är det nog snarare så att det här kan vara ett steg framåt. Nu har USA, världens enda supermakt, i handling visat att man står bakom judarnas rätt till sin eviga huvudstad. Palestinierna vet nu att det är fruktlöst att kräva Jerusalem som sin exklusiva egendom, och deras historiska anspråk på staden väger dessutom fjäderlätt mot judarnas. Kanske kan man nu komma vidare till mer fruktbara ämnen, som gränserna mellan en blivande palestinsk stat och Israel.

Israel har gång på gång visat sin vilja till smärtsamma kompromisser och landavträden i utbyte mot fred. Det är bara en sak man aldrig kommer att förhandla om: sin eviga huvudstad Jerusalem. Nu har USA erkänt detta, och världssamfundets länder gör klokt i att följa deras exempel. Troligen är det enda vägen till en rättvis lösning på Mellanösternkonflikten.

Bengt Ove Andersson, ordförande arbetsutskottet

Stefan Dozzi, generalsekreterare 

Vänskapsförbundet Sverige-Israel 

 

En påminnelse: Varför är Jerusalem Israels huvudstad?

Jerusalem har en central roll för det judiska folket, både nationellt och som den allra heligaste platsen. Ingen annan religion eller folkgrupp har en relation till Jerusalem som kommer i närheten av judarnas.

Jerusalem nämns 669 gånger i den hebreiska (d.v.s. judiska) Bibeln, som ungefär motsvarar det kristna Gamla testamentet. Som jämförelse nämns Jerusalem inte alls i Koranen.

I otaliga böner och psalmer, uttrycker judarna sin längtan att få återvända till Jerusalem och Israel. Som när den judiska Påskens (Pesach) sedermåltid avslutas med orden “Nästa år i Jerusalem”. Samma önskan avslutar även gudstjänsten vid judendomens heligaste högtid, Försoningsdagen (Yom Kippur).

Kung David gjorde Jerusalem till judarnas huvudstad på 1000- talet f.Kr. Jerusalem var det religiösa centret i landet. Där låg det första templet som kung Salomo byggde, och senare det andra templet som Herodes byggde.

Sedan dess har Jerusalem ständigt varit en central symbol i judiskt liv, sekulärt och religiöst, i diasporan såväl som i landet Israel.

_
Ur skriften “Israel – vanliga frågor och ärliga svar”, skriven och utgiven av Lisa Abramowicz och Anders Engström för Svensk Israel-Information.