Blogg

Vem äger det offentliga rummet i Sverige? Reflektion angående hot mot judar och Israelvänner

I år är Vänskapsförbundet Sverige-Israel för första gången med i Almedalen. Nästan genast hotades vår generalsekreterare av två palestinier och senare av flera nynazister. Detta var dock inget unikt utan bara det senaste exemplet på hur samlingar med judiska eller israeliska förtecken utsätts för hot i lilla Sverige. Budskapet är ganska tydligt: ”Stick inte ut hakan. Ni ska kura i era gömslen. Gatorna tillhör oss.” Också en annan sak var symptomatisk: massmedia uppmärksammade det skedda men fokuserade helt på nynazisterna och förbigick hoten från palestinierna med tystnad.

Hot och våld mot samlingar med proisraeliska förtecken var i princip okänt som företeelse i Sverige för 20 år sedan, men har sedan 2000-talets början blivit en del av vardagen. Liksom de ständiga hoten mot synagogor och enskilda judar som öppet bär kippa eller Davidsstjärna. Nedan följer några exempel på det tidigare.

För cirka 15 år sedan anordnade Vänskapsförbundet (dåvarande Samfundet Sverige-Israel) i Umeå ett möte i pingstkyrkan därstädes, där Siewert Öholm skulle tala. En mobb med maskerade huliganer hindrade folk från att komma in, uppträdde våldsamt och sprejade slagord på kyrkans väggar. Ingen greps.

2004 anordnade Keren Hayesod en insamlingsgala i gamla Nalen i Stockholm. Vi som deltog visste inte förrän efteråt något om de kravaller som pågick utanför, där de poliser och vakter som skyddade ingången attackerades med tegelstenar, järnrör och batterisyra, under det att rop om ”Allah Akhbar” hördes från mobben. När samlingen var över blev vi informerade av vaktchefen att vi inte kunde gå ut genom den vanliga ingången, utan fick ta bakvägen och smågator för att undvika mobben. Där fanns rätt många överlevande från Förintelsen, och jag minns hur det kokade i mig inombords över att de ännu en gång, 60 år senare, i Sverige, skulle behöva huka och gömma sig för en antisemitisk pöbel. Några av de mest våldsamma i mobben häktades över natten, men inga fler efterräkningar blev det såvitt jag vet. Det anmärkningsvärda var att i delar av mediebevakningen av det skamliga och fega dådet, fick en av de gripna framställa sig som en martyr för friheten, utan några kritiska frågor om varför hon hotade och jagade gamla judar i Stockholm.

2009, i skuggan av ett av Gazakrigen, höll Vänskapsförbundet tillsammans med Zionit ett stödmöte i Citykyrkan i Stockholm. Denna gång fick vi visserligen gå ut samma väg vi gick in, men vi fick vänta på att en liten men högljudd och hotfull mobb utanför hade behagat ge sig iväg. (Med i trängseln fanns en representant för Diakonia, som tydligen var där som observatör och frimodigt utbredde sig om hur vår ordförande Gunnar Hökmark skulle stå sig slätt i en debatt mot Palestinagruppernas Per Garthon. Jag tänkte påpeka för honom att han hamnat fel och att hans kompisar stod utanför, men lät tyvärr bli.)

Samma år, i samband med att Sverige mötte Israel i tennis i Malmö, ägde högljudda och våldsamma manifestationer rum där, med förstörelse av egendom och skanderande om att ”Mohammeds armé är på marsch”. Detta förringades senare av Per Garthon, som förklarade att det bara rört sig om några ungdomar som förivrat sig. De israeliska tennisspelarna förklarade att de aldrig mötts av ett sådant hat någon annanstans i världen. (!)

Några Israelvänner hade samma år begärt och fått tillstånd för en stilla manifestation i Malmö till stöd för Israel. Femti meter därifrån samlades återigen en rasande mobb, som hölls tillbaka av polisen. Smällare, flaskor och stenar haglade över Israelvännerna, liksom högljudda hot. Efter en stund agerade polisen. Inte genom att köra bort mobben och garantera den lilla gruppens rätt att samlas i frihet, utan genom att upplösa mötet. Gruppen fick rådet att skingras och smyga sig hemåt på bakgator. Efteråt sprang hotfulla män omkring och frågade folk om de var judar. Inga efterräkningar.

Vid ett offentligt Israelmöte i Göteborg några år senare, hade motdemonstranter ställt sig en bit bort och gjorde allt för att föra väsen och överrösta talarna. En av Israelvännerna frågade ansvarig polis på platsen om det inte är rimligt att den som sökt och fått tillstånd för ett offentligt möte bör få ”decibelföreträde”, alltså att faktiskt kunna få hålla sitt möte i fred. Polisen svarade att det var deras sak att avgöra var gränsen gick. Det finns förstås fler exempel, men detta är några av de mest anmärkningsvärda.

På denna uppräkning kan det låta som om polisen alltid är ointresserad. Så är det naturligtvis inte. Vid varje manifestation till stöd för Israel känner deltagarna stor tacksamhet mot de poliser som i stort antal finns där för att de ska kunna hålla sitt möte. Samtidigt är det ju fullkomligt absurt att det ska behövas en större polisinsats när människor samlas för att visa stöd för Mellanösterns enda demokrati och judars enda säkra hemvist på jorden.

Att det är tre grupper som ligger bakom hoten och våldet är fullkomligt logiskt. Den hårda vänstern, islamister och nynazister har alla det gemensamt att den som inte inordnar sig i deras tyckande och öppet visar det, stoppar man med hotelser och ibland handgripligheter. Det vill säga, så länge samhället tillåter det. På sin respektive ”hemmaplan”, det vill säga de gamla kommunistdiktaturerna, de fundamentalistiska islamiska staterna och gamla nazi-Tyskland, var/är det inte fråga om att nöja sig med hot, utan de som inte hukar sig och inordnar sig röjs helt enkelt ur vägen med våld.

Vi befinner oss alltså i ett läge i Sverige där det alltmer är nävrätten som gäller på gatorna, och där rättsmyndigheternas hantering av problemet visar på en blåögdhet alternativt uppgivenhet, som i sig ger tydliga signaler. Både till judar och israelvänner att de inte ska räkna med att samhället ska beskydda dem. Och till mobben, de som hotar och hatar, att här är det bara att kliva på – här finns ingen hård handske som skyddar demokratins mjuka hand.

För ett antal år sedan satt jag på planet till Israel bredvid en fransk jude, som berättade att han numera bar basker ovanpå kippan. Han tänkte göra alijah, och han uttalade sitt tvivel över om det skulle finnas några judar kvar i Frankrike i framtiden. Och till vår stora skam är detta nu en relevant fråga att ställa sig även i Sverige.

Det känns allt tydligare att vi som land står vid ett vägskäl. Vem äger det offentliga rummet? Är det medborgare som med vitt skilda åsikter öppet framför dessa åsikter? Eller är det de grupper som vill hota och skrämma till tystnad alla som de hatar för att de har åsikter de inte gillar? Eller som man helt enkelt hatar för att de är judar? Om svaret visar sig bli det senare, har vi som samhälle grundligt svikit, ja, förrått de grupper som har överlevt förföljelse men trott sig vara säkra här. Och då är vi på väg in i ett mörker där ingen är säker.

Bengt-Ove Andersson

AU-ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Hot och vandalisering mot Sverige-Israel i Almedalen

Israelflaggor revs ner när Vänskapsförbundet Sverige-Israel utsattes för inbrott i Almedalen natten mot torsdagen. Två dagar tidigare hotades förbundet av personer som sade sig vara palestinier. Under politikerveckan har förbundet dessutom fått besök av Nordiska motståndsrörelsen (NMR). [Efter att denna text skrevs angrep nynazistiska NMR Sverige-Israels tält.]

Det var i tisdags som två–tre killar i 20-åldern, som sade sig vara palestinier från Gaza, besökte Vänskapsförbundet Sverige-Israels tält i Almedalen. Killarna var hotfulla och ropade att de skulle bränna de Israelflaggor som fanns vid montern, berättar Stefan Dozzi, generalsekreterare för förbundet.

Natten mot torsdagen såg en väktare hur några unga killar hade tagit sig in i förbundets tält och rivit ner tre Israelflaggor. När Stefan Dozzi kom till tältet på morgonen fanns bara några remsor från flaggorna kvar.

– Det känns fruktansvärt. Samtidigt har vi varit beredda på att något skulle kunna hända, säger Dozzi.

Händelsen är nu polisanmäld, och Stefan Dozzi hoppas att polisen eller Säpo ska utöka sin närvaro vid tältet.

Trots att Dozzi och hans medarbetare är rädda för sin egen säkerhet har de hängt upp nya flaggor.

– Vi måste stå rakryggade. Man får inte ge vika för sådana här hotelser, säger han.

Händelsen är inte den enda i sitt slag under politikerveckan på Gotland. Stefan Dozzi berättar att personer från nazistiska Nordiska motståndsrörelsen har kommit och ställt sig och stirrat mot förbundets monter.

Från allmänheten upplever han dock ett stort stöd. När Nordiska motståndsrörelsen gjorde besök kom en massa vanligt folk och ställde sig bland dem för att ge förbundet sitt stöd.

– Det var fantastiskt att se, säger Dozzi.

Vad tänker du om att sådant här sker i Sverige i dag?

– Det är en fruktansvärd utveckling vi har. Vi är fullt medvetna om att Almedalen är en högriskplats där man måste ha en inre beredskap för sig själv, men vi måste kämpa på.

Trots att Dozzi tycker att veckans händelser har varit obehagliga ser han en
positiv effekt av dem.

– Det här triggar oss ännu mer. Vi blir ännu starkare.

Vi är nu på plats i Almedalen

Vänskapsförbundet Sverige-Israel är nu på plats i Almedalen med eget tält på en mycket bra plats.

Våra hedersgäster är Israels ambassadör Ilan Ben-Dov, Simon Wiesenthalcentret som inviger sin egen Jerusalemutställning i vårt tält, Annika Borg, Christina Toledano Åsbrink och givetvis vår ordförande Lars Adaktusson med fler.

Varmt välkomna till vårt tält!

Det började som vanligt med att Israel slog tillbaka

Under stora delar av natten till onsdagen, ända in på morgonen, besköts Israel med raketer från Gazaremsan. Totalt 45 stycken.

På min mobil har jag en app som larmar när larmet går i Israel, men ibland måste jag stänga av den eftersom beskjutningen från Gazaremsan helt enkelt är för intensiv. Fast det är förstås ett banalt problem i jämförelse med dem som drabbas av själva beskjutningen: I de israeliska samhällen som ligger nära gränsen har invånarna bara 15 sekunder på sig att söka skydd när raketlarmet går.

Svenska medier skrev inte ett ord om raketregnet. (Däremot släpptes en hel del andra nyhetstelegram under både natten och morgonen.)

Men såsmåningom kom ändå notisen från nyhetsbyrån TT: “Israel bombar nya mål i Gaza

Inte förrän israeliskt flyg hade besvarat beskjutningen genom att bomba Hamas-mål i Gaza blev alltså raketregnet värt att nämna. Och då genom att först ta upp Israels svarsangrepp – och därefter göra den inledande terrorbeskjutningen mot en miljon israeler till bisak. För effektens skull illustreras det hela med en spektakulär arkivbild från 2014.

Svensk nyhetsbevakning av den israelisk-palestinska konflikten följer ofta det här mönstret. Krisen trappas upp de gånger Israel har fräckheten att försvara sig. Som nyhetskonsument är det lätt att bli avtrubbad. Antagligen borde man känna tacksamhet över att den svenska opinionen inte är mer anti-israelisk än vad den är.

Anders Engström

Utrikesminister Wallström gör märkligt uttalande på palestinska representationen i Stockholm

Vänskapsförbundet Sverige-Israel i Väst har snappat upp ett uttalande av utrikesminister Margot Wallström. Man skriver så här på sin facebooksida:

Margot Wallström säger här den 23 maj 2018 på “Palestinas” “ambassad” i Sverige att Sverige kommer att fortsätta “to fight with you and for you” dvs. strida med och för “Palestina”. Någon motsvarande vilja att strida med och för Israel uttalas inte. – Har Sveriges regering därmed ställt sig på “Palestinas” sida i deras väpnade kamp att utplåna Israel?

Besök uppdateringen för att även se filmklippet med Wallström:
https://www.facebook.com/sverigeisraelvast/videos/387137381790006/

Tack vare avdelningen i Väst har nyheten spridits vidare av JTA och Arutz7:

Swedish foreign minister tells Palestinians: ‘We will fight with you and for you’
https://www.jta.org/2018/06/04/news-opinion/swedish-foreign-minister-tell-palestinians-will-fight

Swedish Minister to PA Arabs: We will fight with you and for you
http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/246939

Kyrkan och Israel – kommentar till Annika Borgs öppna brev

Det har sedan 1948 rått en situation där delar av kristenheten (främst väckelsekristna kyrkor) troget stöttat Israel medan en annan del av kristenheten (främst de gamla kyrkorna) intagit en magistral attityd där man gärna suttit till doms över den judiska statens tillkortakommanden – verkliga och inbillade – och den senare företeelsen har starkt accentuerats de senaste tre årtiondena och fått karaktären av organiserade kampanjer för att demonisera och isolera staten Israel.

Förutom de redan nämnda skälen till det senare måste också nämnas den växande politiseringen av stora delar av den organiserade kyrkan. Det är mycket frestande att dra en parallell till det religiösa – judiska – ledarskapet på Jesu tid. Det var en period av andligt lågvatten där tillsättning av överstepräster skedde med politiska förtecken och där huvuddelen av prästerna istället för att vara verkliga herdar för sin flock var en svans till den världsliga överheten. Det är bara att kalkera av ovanstående beskrivning och anlägga den på till exempel Svenska kyrkan av idag.

Svenska kyrkans ledning har sedan decennier varit starkt präglad av 68-vänsterns värderingar, och präster som inte rättat in sig i ledet utan till exempel aktivt stått upp för Israel har fått göra detta medvetna om att de därmed starkt minskat sina möjligheter att avancera inom kyrkan. Annika Borg är en av dessa, och det finns flera präster som valt att lämna sin tjänst på grund av Svenska kyrkans politisering och anti-israeliska hållning.

Allt detta sammantaget har alltså lett fram till en situation där vi sett bland annat följande:

  • Bojkott. Redan för ett antal år sedan stödde dåvarande ärkebiskop Hammar och direktorn för det frikyrkliga hjälporganet Diakonia bojkott av varor ”från av Israel ockuperat område”. Sedan beslutade ett genompolitiserat kyrkomöte att stödja bojkott. Inga liknande initiativ har tagits av kyrkan mot de verkligt brutala våldsregimer som är legio. Inte heller har pågående folkmord i Afrika eller förföljelse av kristna – främst i muslimska och kommunistiska länder – lett till några liknande initiativ. Att europeiska kyrkor i ljuset av Kristallnatten och nazisternas judebojkott ens vill ta i tång med något som har med bojkott av den judiska staten att göra är skandalöst.
  • I predikningar i juletid om Betlehem dras paralleller till Jesu födelse och låter den judiska staten ikläda sig romarrikets – den grymme ockupantens roll. Att Betlehems tidigare stora kristna befolkning nu snart är borta skylls på Israel, fast alla vet att det är islamister som kör bort de kristna från de palestinska områdena. Vissa kristna har till och med sökt politisk asyl i Israel undan denna förföljelse, och Israel är det enda land i Mellanöstern där den kristna befolkningen ökar.
  • Eftersom Israel på grund av vågen av attentat till slut byggde en barriär till skydd för sin befolkning, bortser man bekvämt från det faktum att attentaten sjunkit drastiskt och fokuserar helt på de praktiska olägenheter barriären givetvis innebär för passerande palestinier.
  • Via det så kallade ”Följeslagarprogrammet” som till stor del finansieras av biståndsmedel anställs välbetalda ”följeslagare”, officiellt för att verka för försoning och samförstånd, men som snarare provocerar fram incidenter vid bland annat gränskontroller för att senare resa runt i svenska kyrkor och utmåla israeler som grymma och brutala. Projektet handläggs av Sveriges kristna råd, där förutom Svenskan kyrkan största delen av frikyrkorna ingår.
  • Det frikyrkliga hjälporganet Diakonia anordnar årligen starkt vinklade resor för svenska riksdagsledamöter, som vallas runt i välregisserade program med udden mot Israel där de enda israeler man träffar är sådana som har ”rätt åsikter” om konflikten. Därefter hävdar man att man speglat båda sidor.
  • I en ”bönebudkavle” som för cirka tio år sedan gick runt i svenska kyrkor lästes upp vad som föregavs vara palestinska barns böner till Gud, där de bad om beskydd mot israeliska bomber. Detta mitt under den blodigaste bombkampanjen mot civila israeler i modern tid.
  • Som nämnts säger de palestinska prästerna vad de måste för att hålla sig väl med islamisterna, vilket alltså är att lägga skulden för sina problem på Israel. Så till exempel i utspelet ”Kairos Palestina”, en skrift där man mycket riktigt pekar ut ”Israels ockupation” som det stora onda. Tacksamt och med en fullkomligt fantastisk aningslöshet för Svenska kyrkan fram detta dokument utan att någonstans fråga sig vilka det egentligen är som förtrycker deras trossyskon.

Mycket mer kan läggas till, som hur Diakonia härom året framställde ett rollspel för barn och ungdomar där de fick lära sig att judarna stjäl vattnet för palestinierna, eller det frikyrkliga studieförbundet Bilda som stod som arrangör för en skandalös konstutställning, ”Det håliga landet”, där israeler framställdes som råttor med kpistar och det hela förde tankarna till nazistiska filmer som ”Jüd Süss” – den var faktiskt så skandalös att den drogs tillbaka.

Det är omöjligt att värja sig för slutsatsen att den antipati som riktats mot det judiska folket i tvåtusen år på något sätt överfördes på den judiska staten då ren och skär antisemitism inte längre var salongsfähig. Och kyrkan är sannerligen inget föredöme därvidlag. När två påvliga sändebud uppvaktade Hitler i slutet av 30-talet för att framföra påvestolens oro över nazisternas behandling av judarna, lär Hitler ha svarat: ”Varför protesterar ni? Jag fullföljer ju bara vad ni har gjort i 2 000 år.” Göteborgsrabbinen Robert Wolkoff gjorde redan för 20 år sedan anmärkningen att kyrkan genom århundradena skapade en jordmån som möjliggjorde Förintelsen. Förfärade över Förintelsen har kyrkan bett judarna om förlåtelse – för att sedan fortsätta på samma sätt som förut, fast med Israel som objekt istället för judarna.

När det gäller inställningen till det judiska folket och Israel kan man kanske grovt dela in kristenheten i tre delar: de som håller till i ena diket och ser judarna mest som ett objekt för sin bibeltolkning; de som befinner sig i det andra diket, som drivna av ersättningsteologi, politiska överväganden eller ren antisemitism helst vill få bort den judiska staten finns och som på olika sätt i kyrkans namn verkar för att ändra på det – ett slags Stasi-kyrka; och så de som går mitt på vägen och visserligen älskar landet och folket för dess andliga betydelse men också står tillsammans med Israel därför att de tror på fair play och ser hur detta pyttelilla land har blivit världens mobboffer – världens jude.

Bengt-Ove Andersson

Öppet brev från Annika Borg till ärkebiskopen angående Svenska kyrkan och Israel

Debattartikel publicerad i Dagen 1 juni 2018
http://www.dagen.se/debatt/oppet-brev-till-arkebiskopen-kyrkans-terrorstod-ar-en-skam-1.1152159

Se även ärkebiskop Jackeléns replik: “Svenska kyrkan står upp för Israels rättigheter och skyldigheter” (Dagen 4/6).

Bästa ärkebiskop Antje Jackelén!

Twitter är ett begränsat medium att framföra sina åsikter och budskap i. Tonläget kan ofta hårdna och många tänker över sin närvaro där. Erfarenheterna av att de korta formuleringarna inte för det offentliga samtalet framåt delas av allt fler. Jag uppfattar att du ofta upplever dig missförstådd på twitter. Därför ställer jag nu en rad frågor till dig i ett öppet brev.

Jag har, som du vet, i många artiklar under en lång rad år ställt frågor om Svenska kyrkans Israelfientliga utspel. De har handlat om allt från att Svenska kyrkan ordnar Israelfientliga propagandakurser för journalister på Svenska teologiska institutet i Jerusalem till spridandet av antisemitiska retoriska figurer, då kyrkan valt att föra fram material från Kairos-Palestina nätverket. Det är skrifter som förskönar terrorn mot Israel, innehåller ersättningsteologi och förfäktar tanken på en ”judisk lobby”.

Förra året arrangerade Svenska kyrkan seminarium med representanter för den antisemitiska bojkottrörelsen BDS (Boycott Sanctions Divestments) i Almedalen och du poserade på bild med representanten. Jag skulle, tyvärr, kunna mångfaldiga mina exempel. Ofta gömmer du och andra i kyrkoledningen er bakom era politiska policydokument, bakom Israelfientliga och anti-judiska kyrkor i regionen eller det tunna dokumentet Guds vägar, som numera är föråldrat.

I det här brevet vill jag ta upp åsikter du spridit den senaste tiden. Min förhoppning är att du nu tar chansen att inte bli missförstådd eller feltolkad, utan vill ge det öppna samtalet en chans och svara.

1. Varför valde du att inte positivt uppmärksamma 70-årsdagen av staten Israels bildande?

2. Är du av uppfattningen att alla palestinier i hela världen, som ärver sin flyktingstatus, ska återvända till landet?

3. Stödjer du ”The March of Return”, eftersom du den 21 april sprider en bild på Twitter om det?

4. Svenska kyrkans internationella avdelning gjorde den 14 maj ett uttalande om att Israel har ansvaret för våldet, eftersom de är den starka parten. Anser du att Israel, vars grannar utgörs av länder som vill utplåna landet och judarna, bär det största ansvaret för våldet?

5. I uttalandet från Svenska kyrkan beskrivs Hamas och Islamiska jihad som ”demonstranter”. I en text från Kyrkornas världsråd, som du spred på Twitter den 17 maj, beskrivs de som skyddsvärda civila. De ”utövar sina civila rättigheter och uttrycker sin protest och sin förtvivlan över palestiniernas nuvarande situation”, kan man läsa. Anser du att Hamas och Islamiska jihad är demonstranter eller terrorister?

6. I uttalandet från Svenska kyrkan fördöms USA:s öppnande av ambassaden i Jerusalem. Varför fördömer Svenska kyrkan öppnandet av ambassaden och ger Israel och USA skulden för det våld som utövas av regimen i Gaza och av andra terrorgrupper?

7. Kyrkornas Världsråd fördömer i sin text ensidigt Israels agerande vid gränsen mot Gaza samt lika ensidigt beskriver man 70-årsdagen som den palestinska ”katastrofen” (naqba). Är det så du ser på statens Israels bildande, som en katastrof?

8. Samma beskrivning finns i det så kallade Kairos-dokumentet, som du och Svenska kyrkan officiellt stödjer. Ser du staten Israel som en rasistisk apartheidstat?

9. I uttalandet från Kyrkornas världsråd, som du spred, står det att Israels agerande måste dras inför domstol och utredas av det internationella samfundet. Står du bakom det?

10. Anser du att Israel har rätt att försvara sina gränser?

11. Enligt din mening, har Israel rätt att försvara sig mot terrorister?

12. Vad anser du om att palestinier tar med sig barn till våldsamheterna vid Gazas gräns?

Om du inte vill bli uppfattad som starkt fientlig till staten Israel och det judiska folket, får du tydligt reda ut i svaren varför du inte ska förstås så. Du får förklara hur det kommer sig att du inte med en enda mening kände dig föranledd att positivt uppmärksamma staten Israels 70-årsdag, utan i stället spred uppfattningar om staten Israels bildande som en katastrof och landet som ansvarig för regionens konflikter och våld. För mig talar ditt agerande sitt tydliga språk.

Annika Borg
Teologie doktor, skribent och präst i Svenska kyrkan

Annika Borg arbetar som politisk tjänsteman på Moderaternas kansli i Stockholms stadshus, men är sedan decennier tillbaka verksam som fri skribent i frågor om kyrka, religion och samhälle. Artiklarna är skrivna i rollen som skribent.

Inga mer svenska skattepengar till terroruppviglande skolböcker!

Torsdag, den 7 juni klockan 19.00 på Chabad Stockholm.Varför fortsätter oroligheterna i UNRWA:s flyktingläger?

En informationskväll för allmänheten där tre personer från Israel besöker Chabad efter att ha presenterat palestinska myndighetens skolböcker i svenska riksdagen.

Medverkande:
Knessetledamot Sharren Haskel, ordförande för Knessets Lobbygrupp för UNRWA Policy Reform.Utbildningsexperten dr. Arnon Groiss, som har översatt alla UNRWA:s läroböcker.

Filmskapare David Bedein presenterar sin senaste film om lärare och elever från UNRWA under de senaste oroligheterna.

Obligatorisk anmälan : Chabad. Gotlandsgatan 61, Stockholm.

info@chabadstockholm.com ID handlingar medtages.

– – – –
7 juni 2018 Stockholm.
Viktig presentation för riksdagsledamöter, media och andra berörda.

Den svenska regeringen ger miljontals svenska skattekronor till UNRWA och palestinska folket med förtröstan att Sverige “håller dialog med UNRWA och den palestinska myndigheten” och verkar anse en del våld vara acceptabelt och till och med berättigat. Media och propaganda ger också en falsk bild som går ut på att Israel dödar oskyldiga palestinier, speciellt vid de nu senaste s.k. “fredliga demonstrationerna vid Gazagränsen”

Finns det något som kan hjälpa svensken att förstå vad som är rätt eller fel i Mellanösternkonflikten?

Ja.
Om rätt kunskap finns. Nämligen kunskapen om vad som finns i ett lands vision och syfte för sitt folk. Detta syns tydligast i landets läroplan och skolböcker.

Därför har vi översatt de av Sverige erkända palestinska skolböckerna och sett dess innersta kärna.

Skolböckerna med dess nuvarande innehåll visar att hat och indoktrinering pågår i de palestinska skolorna, ett tydligt hot och en strategi för utplåning av Israel:

* Delegitimering av Israel
* Demonisering av Israel
* Indoktrinering till våldsam kamp mot judar.

Denna hatuppvigling inom UNRWA:s skolor vill vi nu exponera för Sveriges regering, svenska medborgare, Israel- och Palestinavänner.

Vårt mål är att upplysa riksdagen och det svenska folket om det våldsbejakande budskapet som finns i UNRWAs/palestinska myndighetens skolböcker.

Sharren Haskel, ledamot i Knesset, och hennes expertteam på området genomför en grundlig presentation i Riksdagen den 7 juni 2018.

En professionell filmstudio kommer att live streama presentationen på internet.

Vill du lyssna på det från din dator så använder du nedanstående länk. http://www.cooltv.se/live/palestinska-myndighetens-skolbocker-som-anvanda-i- unrwa

Vi kommer också att visa den nyinspelade filmen från Gaza- demonstrationerna som avslöjar Hamas planer för palestinska folket, nämligen:
Right of return by force of arms” ( “Rätten att återvända genom vapenmakt”)

Vi inbjuder allmänheten till Chabad Stockholm för presentation på kl. 19.00

Vill du möta representanterna från Israel och få denna kunskap anmäler du dig till: info@chabadstockholm.com

Arrangör:

Scandinavian Forum for UNRWA Reform.

Email: behind.the.swedish.news@gmail.com

Sara Lönnström

David Bedein http://israelbehindthenews.com/
Sharren Haskel , Knesset ledamot, https://www.knesset.gov.il/mk/eng/mk_eng.asp?mk_individual_id_t=950

Vill du hjälpa oss att täcka kostnaderna i samband med genomförandet av presentationen? Skicka ditt bidrag via PayPal: https://paypal.me/pools/c/841TUq8B34

Swish : 0738249405 bankkonto Nordea: 30480294992

Citat från skolböckerna:

Angreppen mot Israels befolkning fortsätter under natten till onsdag

Tisdagsmorgonens beskjutning från Gaza träffade bl.a. ett israeliskt dagis. Skall vi ändå gissa att Israels svar får större utrymme i svensk nyhetsrapportering?

Under stora delar av tisdagen – och natten till onsdag – är Israel under fortsatt attack.

Rikskonferensen i Örebro!

Varma applåder mötte Lars Adaktusson när han i helgen valdes om till riksordförande för Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Vi återkommer i veckan med fler bilder från rikskonferensen, som denna gång hölls i Örebro.