Nej, Israel består inte alls av privilegierade vita européer (av: Hen Mazzig)

När nu identitetspolitiken är på frammarsch i USA och i Europa har det också blivit vanligare att den israelisk-palestinska konflikten beskrivs i ett ras-perspektiv. Det påstås att Israel skulle ha bildats som en tillflykt för förtryckta vita europeiska judar, som sen i sin tur kom att förtrycka ett icke-vitt folk, palestinierna.

Som israel, och son till en irakisk judisk mor, och en nordafrikansk judisk far, vänder det sig i magen på mig när jag hör detta.

Jag är mizrahi, precis som de flesta av Israels judar idag. Vi härstammar från Mellanöstern och Nordafrika. Endast ca 30% av Israels judar är ashkenazi, d.v.s. av europeisk härkomst. Jag har mycket svårt att förstå hur vanliga medier och politiker över hela världen kan ignorera sanningen om mizrahi och vår berättelse. Kanske beror det på att vår historia inte är i linje med den stereotyp som finns beträffande mitt land.

Israel, världens enda judiska stat, upprättades inte för endast en typ av judar utan för alla judar, från hela världen – Mellanöstern, Nordafrika, Etiopien, Asien, och, ja, Europa. Oavsett var judar i dag befinner sig rent fysiskt, så har de kvar ett band till landet Israel, där vår historia en gång inleddes, och där vi idag fortsätter att skapa den.

Personer som Tamika Mallory, Marc Lemont Hill och Rashida Tlaib förvanskar verkligheten i sina berättelser om palestiniers ”intersektionella” kamp, i sin användning av begreppet ”apartheid”, och när de får det att låta som om alla israeler kom från Europa.

Jag tror att deras förvrängda beskrivningar ingår i en strategisk kampanj för att utmåla Israel som en förlängning av det priviligierade och vita Europa, och på det viset rättfärdiga alla tänkbara angrepp mot landet. Tankesättet visar på en farlig trend eftersom Israel då framstår som en aggressiv kolonialmakt istället för en trygg hamn för dem som flyr förtryck. Och ännu värre, det raderar även min familjs historia, eftersom vi kom till Israel från Irak och Tunisien.

Under större delen av vår historia har mizrahim saknat såväl självbestämmande som jämlikhet i den muslimska världen. I Irak var min familj visserligen på pappret ”likvärdiga medborgare”, men var ändå ständigt förtryckt. Den första organiserade attacken kom 1941, den brutala Farhud, ett nazi-initierat upplopp som krävde hundratals judars liv, och tvingade de överlevande att leva i rädsla. Min gammelfarfar blev falskeligen anklagad för att vara sionistisk spion och avrättades i Bagdad 1951. Min mammas familj tilläts emigrera samma år, men fick bara ta med sig en enda resväska.

Det rör sig om 850.000 judiska flyktingar från arabvärlden och Iran som skulle få sin historia raderad. Judar som ända in i tidigt 1900-tal, i det ottomanska rikets efterföljare, behandlades som dhimmis, en arabisk term som används för en skyddad minoritet vars medlemmar betalar för detta skydd, ett skydd som när som helst kan dras tillbaka.

Den demografiska ignoransen skulle också förneka existensen av nästan 200.000 ättlingar till etiopiska judar. Under tidigt 1990-tal hotades de av politisk instabilitet i sitt afrikanska hemland och flögs till Israel i en djärv räddningsoperation.

En av judendomens centrala teman handlar om nationell befrielse från imperialistiska makter. Israel är en plats där en ursprungsbefolkning åter krävt rätten till sitt land och på nytt gjutit liv i sitt urgamla språk. Man har lyckats med detta trots att man omgetts av fientliga grannar och jagats av radikaliserade arabiska nationalister som inte kan acceptera någon annan politisk kraft i området än sin egen. Judar som fördrivits från länder över hela Mellanöstern, som offrat allt de hade, har varit avgörande i bygget och försvaret av den judiska staten.

Det är tveklöst så att judar som överlevde Förintelsen och extrem förföljelse i Europa fick en fristad genom upprättandet av Israel. Men vi kan inte erkänna den delen av historien på bekostnad av judarna från Arabvärlden och Iran, och så många andra, som oavsett hudfärg, delade längtan efter en judisk stat långt innan Israel bildades.

Hen Mazzig

Hen Mazzig, an Israeli writer and activist of Iraqi and North African descent, is editor-at-large at the J’accuse Coalition for Justice. Twitter: @HenMazzig

Debattartikel publicerad i Los Angeles Times 20 maj 2019
https://www.latimes.com/opinion/op-ed/la-oe-mazzig-mizrahi-jews-israel-20190520-story.html