Israels suveränitet över Golanhöjderna borde erkänts för länge sen (av: Jeff Jacoby)

Under ett möte i Vita Huset med Benjamin Netanyahu undertecknade president Trump ett dokument som formellt erkänner israelisk suveränitet över Golanhöjderna.

Därmed erkände presidenten något som redan varit ett faktum sedan länge, han stärkte en allierad partner som är mycket viktig för USA, främjade stabiliteten i en djupt instabil region, och gjorde åtskillnad mellan territorier som förvärvas genom angreppskrig och sådana som förvärvas genom lagligt självförsvar. Alla dessa resultat är välkomna och i linje med Vita Husets redan genomförda åtgärder.

Men alla uppskattar förstås inte förändringarna av amerikanska policyn. Bland de ilskna kritiker som fördömer erkännandet återfinns de diktatorer och terrorsponsorer som styr Iran, Turkiet, Ryssland, Syrien och den Palestinska Myndigheten. Några reflexmässigt Trumpfientliga ledarredaktioner klagade på vad man kallade en ”meningslös provokation” som kommer att ”skada amerikansk diplomati”. Men talande nog hördes det från flertalet arabstater knappt några protester. Dessa har på senare tid kommit att uppskatta Israel som en allierad kraft mot Iran och dess ombud. Som en av CNN:s rubriker uttryckte saken: ”Trumps tillkännagivande om Golanhöjderna möts i arabvärlden med en axelryckning”.

Tillkännagivandet beskrivs som en kampanjinsats i Netanyahus valrörelse, men oavsett vem som vinner det stundande valet så kommer Golan fortfarande att vara en del av Israel. Det är därför som även Netanyahus politiska motståndare applåderade det amerikanska beslutet. Benny Gantz, den pensionerade general som hoppas få bli Israels nästa premiärminister, tackade Trump offentligt för hans tillkännagivande.

Presidentens underskrift förändrar ingenting på marken. De västra två tredjedelarna av Golanhöjderna – en platå som tornar över Galileens Sjö och en stor del av norra Israel – har varit under israelisk kontroll sedan Sexdagarskriget 1967. Man skall inte glömma bort att Sexdagarskriget var ett utpräglat anfallskrig riktat mot Israel: Syrien deltog tillsammans med Egypten och Jordanien i ett angrepp som Syriens försvarsminister Hafez Assad hade kallat en ’utplåningsstrid’ för att ’spränga bort den sionistiska närvaron’ i Mellanöstern.

Men Israel vägrade att utplånas eller sprängas bort. Landet drev tillbaka angriparna och tog Golanhöjderna, som Syrien under drygt tjugo års tid hade använt till att beskjuta judiska gårdar och städer. I krigets efterspel erbjöd sig Israel att lämna tillbaka området i utbyte mot fred. Damaskus vägrade att förhandla. Syrien försökte istället återta Golanhöjderna i ett massivt bepansrat angrepp 1973. Israel avvärjde även detta.

Israel har därmed styrt över Golanhöjderna i 52 år (1967-2019) – vilket är mer än dubbelt så lång tid som det 21 år långa syriska styre som inleddes 1946. Kontrasten mellan de båda tidsperioderna kunde inte vara mer slående, konstaterade Michael Doran, tidigare framträdande medlem i USA:s nationella säkerhetsråd:

Under de senaste 70 åren har vi sett ett fullskaligt experiment, och resultaten är obestridliga. När Syrien styrt så har Golanhöjderna främjat konflikter. När Israel styrt har de främjat stabilitet. (Vittnesmål inför Representanthusets utskott för nationell säkerhet, 17 juli 2018.)

Ändå försökte israeliska och amerikanska ledare långt in på nittiotalet locka Damaskus till en fredsöverenskommelse med sin judiska granne i utbyte mot att få tillbaka Golan. Under sin första mandatperiod som premiärminister använde Netanyahu en hemlig inofficiell kontakt för att kommunicera med Syriens president Bashar Assad om en land-för-fred-lösning.

Lyckligtvis resulterade inte ansträngningarna i någonting. När Syrien imploderade 2011 slungades landet in i ett helvetiskt inbördeskrig som kom att inkludera även Iran, Ryssland, Islamiska Staten, och Hizbollah. Om Israel inte hade behållit Golanhöjderna, hade platån sannolikt intagits av Iran eller IS, och Israel kunde då mycket väl stått inför en existensiell mardröm. Istället har Golanhöjderna förblivit en oas av stabilitet och anständighet vid sidan av det syriska kriget. Israel till och med använde området för att förse tusentals civila syrier med fri sjukvård.

Om Israel intagit Golanhöjderna genom en aggressionshandling hade man knappast haft rätt att behålla området ens nu, efter alla dessa år. Men 1967 var det Israel som utgjorde måltavlan. Israel tog Golan i ett försvarskrig mot en fiende som uttryckligen riktat in sig på ”förintelse”. Syrien förlorade sin suveräna rätt till territoriet när man besegrades av det avsedda offret. Att hävda något annat är att hävda att en stridslysten angripare inte skall förlora något på att starta ett olagligt krig. Det vore dårskap. Genom att stödja Israels suveränitet över Golan har Trump-administrationen sänt ett avskräckande budskap till möjliga krigshetsare. Detta är ett budskap som skulle sänts för länge sedan, men hellre sent än aldrig.

Jeff Jacoby
Kolumnist vid the Boston Globe

Publicerad i bl.a. The Boston Globe 26 mars 2019

Israel’s Golan sovereignty should have been recognized years ago
https://www.bostonglobe.com/opinion/2019/03/26/israel-golan-sovereignty-should-have-been-recognized-years-ago/bwPwcu1VxipmaxN6HKfLnI/story.html

http://www.jeffjacoby.com/

Jeff Jacoby kan nås via jacoby@globe.com. Följ honom på twitter @jeff_jacoby.